Vem får vara med?

Vem får vara med? Får jag det? Frågan om tillhörighet till olika grupper är alltid aktuell. Vem är svensk, exempelvis? Är jag det? För trots passet (svenskt) så har jag ju en helt annan bakgrund från början. Och islänning är jag i hjärtat också, även om jag bott största delen av livet i Sverige (36 av nästan 53).

Redan från början av det sociala livet frågar vi oss detta: Får jag vara med – och – vem får och vem får inte? Det görs i sandlådan, på fotbollsplanen bland knattarna, i politiken, ja överallt. Och frågan är alltid var det går en gräns? För det gör det väl?

Vem får vara med? Det är inte bara en vanlig fråga i många mänskliga sammanhang – där det då förutsätts att några är inne och andra är ute. Det finns också med i frågorna kring hur det blir vid Kristi återkomst – Domens dag eller vad vi vill kalla den.

”Säll den som har rum i Guds rike!” (Svenska Psalmboken 321).

På Domssöndagen utmanar Jesus oss att agera efter de ord han ger oss: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Utmaningen är att se Jesus i varje människa som vi möter! Eller förenklat: möta och bemöta varje människa så som vi tror att Jesus skulle ha gjort! Frågan om vem som kan vara föremål för vår omsorg får det enkla svaret: Alla. Vem som helst. Inga gränser.

Svårt? Ja. Och varje kristen med självkännedom upptäcker säkert sitt dåliga samvete här. Vi vet att människor mår dåligt. För somliga går det också uppenbart dåligt. Vi ser dem ofta men kanske försöker vi att blunda för det. Men vad gör vi? Vad gör jag?

Det dåliga samvetet kan ses som ett hälsotecken. För Guds löften gäller fortfarande; han vill inte bara skaka om oss, han vill skapa om oss. Och det kan han bara göra om vi kan erkänna vårt behov av hans förlåtelse, varje dag. Därför kan varje dag vara som en domsöndag, för allvaret finns i den gråtrista vardagen, liksom också glädjen och hoppet. Och möjligheten att låta Gud omskapa, förvandla det som blivit fel till något nytt.

Säll betyder salig… Saliga är de som får vara med vid lammets bröllopsmåltid… Jo, det är kyrkspråk. Men det betyder att de som får vara med i himmelrikets fest tillsammans med Jesus kommer att vara lyckliga och glada över att de fick komma med, de också. Ja, vi också. Inte bara de andra, jag med.

Fast visst talar Jesus om gränser. Han talar om får och getter. Fåren som är de saliga och getterna som är de som inte får komma med. För det finns som en möjlighet också. I min tanke är det så: Det är de som sätter gränser för andra som Jesus kommer att sätta gränser för. Läs evangeliets ord så blir det tämligen klart. Väl?

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.