Utvandrare och invandrare

Jag hör till den kategori som rubriken talar om. Jag är utvandrare. Och jag är invandrare. Precis som miljoner människor före mig – och efter. Vandrare är vi många. Som färdats från ett land till ett annat, från en miljö till en annan, i olika tider och av olika anledningar.

När jag ägnat mig åt släktforskning via nätet har jag kunnat följa en del av dessa ”vandrare”. Som vilken båt min farfar reste med från England/Skottland 1913 till Kanada. Eller var han bodde 1916. Jag har också fått hjälpa ett par andra att leta upp släktingars resor på liknande sätt. Sånt är spännande, för det ger perspektiv på historien – och min egen historia.

En liten titt på den svenska historien säger mig att ungefär 1,5 miljoner svenskar utvandrade till Amerika (USA och Kanada) under ca 70 års tid (ca 1850-1920). Men från hela Europa rörde det sig om ofattbara 50 miljoner människor under ungefär samma tid! Skälen till denna enorma vandring var säkert många. Både fattigdom, krig och umbäranden samt längtan efter det stora landet i väster.

När vi nu i Europa grälar om bortemot 500 000 som flyr och kommer att fly från sina länder på grund av krig och andra umbäranden så borde vi sätta det in i perspektivet från vår egen historia. Visst är det knepigt att ta emot så många på en kort tid. Men det är vi själva som sätter gränserna. Somliga är duktiga på det, och jobbar febrilt för att ”täppa till alla hål”. Andra har förstått värdet av öppenhet och generositet gentemot människor som kommer att gå under om de inte får en ny chans i ett nytt land.

Kanske i Sverige. För vad vore Sverige utan de invandrare som ständigt har berikat landets kultur, historia och rikedomar med sina insatser! När jag bodde i den lilla byn Flerohopp fick jag lära mig att det berodde på tre herrar som startat järnbruket där på 1700-talet (om jag minns rätt). De hette Fleetwood, Rothlieb och Hoppenstedt. Och om jag inte har fel så behövde Sverige för två hundra år sen en ny kung och hittade en sådan i en fransk general.

Nu kommer de flesta nya invandrarna lite längre från än från Tyskland och Frankrike, England eller Island. Men så ser ju världen ut idag. Men jag skulle inte gärna vandra hela den långa vägen ner till Syrien. Jag är ju inte heller tvungen. Det är också ett perspektiv.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.