Tingspredikan i Kalmar

Idag höll jag i en gudstjänst i Kalmar Domkyrka, en så kallad Tingspredikan. Förr var detta något officiellt som ingick varje år. Numera, som det fungerar i Kalmar, frivilligt och ett samarbete mellan Tingsrätten etc och Kalmar Pastorat på så sätt att kyrkan inbjuder.

Nåväl, här kommer min gudstjänst inklusive predikan m.m. Har ju inget annat just nu att skriva.

Tingspredikan 2015 den 7 januari
Psalmer: 175:1-3, 590, 131:3-5
Text Lukas 23:32-34, 39-42

Psalm 175:1-3

Läsning av evangeliet:
”De förde också ut två förbrytare för att avrätta dem tillsammans med honom. När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” De delade upp hans kläder och kastade lott om dem…
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Predikan:
Livet blir inte alltid som vi tänkt. Vi har förmågan att göra upp storslagna planer i tanken, men inte självklart möjligheter eller kapacitet att fullfölja dem. Dessutom måste vi också räkna med att andra människor och händelser kommer att korsa vår väg och föra oss på vägar som vi inte haft en aning om.

Det gäller definitivt mig själv: Några få månader i mitt liv kommer jag att ha fått arbeta i kriminalvården. Det hade jag aldrig trott! Men jag är glad för att få med mig den erfarenheten. Att möta människor och samtala om livet som det blev fast mycket av det inte var önskat, om bekymmer och förhoppningar om ett annat liv i framtiden, det är något som varje präst får göra emellanåt. Jag får göra det hela tiden.

För en vecka sen fick jag en fråga vid ett ”kaffesamtal” bland anstaltens interner: ”Vad tar du med dig härifrån?” Det var inte första gången jag fått frågan, men första gången så direkt. Och vi samtalade om detta en stund. Och jag bär frågan vidare med mig: Vad tar jag med mig ifrån mötet med alla dessa människor som av olika anledningar berövats sin frihet? Det är ju tämligen givet att många befinner sig där på grund av övertramp i samhället. Och att rättvisan måste få ha sin gång. Men ibland tar också rättvisan fel. Och hur kan man veta vad som är rätt och fel?

Då tänkte jag på episoden med Jesus på korset och de två ”förbrytarna”. Men också på hela sammanhanget. Jesus döms till döden och avrättas tillsammans med två andra dömda. Han hånas av ”publiken” och av de lärda, och av en av förbrytarna. Alla trodde att de visste vem han var: Profeten som gjorde under, som talade om ett nytt rike, men som säkert bara var en bluff eftersom han inte kunde hålla sig vid liv.

Men Jesus har en annan väg att gå än den som går genom makt och uppvisningar. Det är förlåtelsens och kärlekens väg. ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” Inte ens på korset tar han avstånd från människorna för deras ondska och okunskap.

En av de två som hängde där med honom förstod att något var fel. Jesus hade inte gjort sig skyldig till något brott. Han själv visste varför han blev dömd. Till den andre säger han: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.”

”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Tänk på mig, glöm mig inte. Ett sista halmstrå, en enkel men viktig önskan – att inte bli glömd. Svaret han får visar vem Jesus är – ”redan idag skall du vara med mig i paradiset.”

Jag ser i denna berättelse en viktig del av det svar som jag har på frågan om vad jag tar med mig från min korta tid i kriminalvården: varje människa är viktig för sin egen skull. Det spelar mig ingen roll om de människor jag möter sitter i fängelse, är misstänkta för brott eller lever sitt liv som de flesta andra gör – utanför murarna, i frihet. Det är inte min uppgift att döma, utan visa på var förlåtelsen och kärleken finns utan de gränser som vi människor sätter upp. Det visar Jesus mig.

Vi är alla olika och unika. Men var och en av oss har samma grundläggande värde, som människa – älskad av Gud. Därför kan vi inte acceptera att vi beter oss hur som helst mot varandra. Därför måste vi också gå in under de lagar och strukturer som bygger upp ett samhälle. Flera av de gamla ”tio Guds bud” finns som självklara ingredienser i ett rättssamhälle – ”du skall icke stjäla, du skall icke dräpa…” Och, som ”rövaren på korset” antyder – också acceptera att brott straffas med olika former av inlåsning under tid, kort eller lång.

Så vad tar jag då egentligen med mig vidare?
1. Att se varje människa för det hon är innerst inne. De jag har mött är lika stora behov av att bli bemötta med värme och respekt som alla andra. För mänsklighetens skull.
2. Att inte döma någon – domen är aldrig min. Den som rätteligen dömts för brott har redan fått sin dom. Och slutligen är Domen alltid Guds – och Jesus har visat mig att förlåtelsen är den väg som viktigast för mig att gå. För kärlekens skull.
3. Att jag hoppas att de som avtjänat sitt straff får chansen att bli på riktigt fria. Kriminalvårdens uppgift är ju också att försöka ge var och en nycklarna till en fungerande frihet. Att det inte alltid är enkelt, vet vi alla. Men min förhoppning är att alla ni som arbetar med detta känner att ni gör ett viktigt arbete – så ge inte upp. För människornas skull – och mänskovärdet. Och för er själva.

Psalm 590

Bön:
Herre, rättfärdige Gud, du som har rättvisan kär och som hatar all ondska. Vi tackar dig för allt som vill hjälpa oss att se vad som är rätt och riktigt. Vi ber för oss själva och för vår uppgift att söka det rätta, och vi ber för alla dem som har att upprätthålla rätten i vårt samhälle. Vi ber för alla som är verksamma vid våra domstolar. För Domare, åklagare och försvarare och alla andra som med sin tjänst medverkar till att rätt kan skipas.

Vi ber för dem som står inför rätta. Hjälp dem att inse stundens allvar och hjälp dem som kommit in på destruktiva vägar att hitta rätt igen.

Herre låt alla dem som träder inför rätten, i egen sak eller såsom vittnen, bemöda sig om ärlighet, sanning och lugn. Bespara oss från själviskt och onödigt tvistande, och lär oss att söka fred med alla människor. Hjälp oss att leva ansvarsfullt och förtroendefullt med varandra så att rätten och rättfärdigheten kan få plats i våra liv och i hela vårt samhälle.

Vi ber om detta i Jesu Kristi namn. Amen.

Psalm: 131:3-5

Välsignelsen

Slut…

Ett svar på “Tingspredikan i Kalmar”

  1. Tack för din fina predikan. Till människor som alla behöver bli sedda för den de är. Så mänskligt.

Kommentera gärna det jag skrivit