Till minnet av…

Några rader från en av minnesgudstjänsterna på Alla helgons dag 2015

Jesus säger: ”Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.” (Lukas 20:38)

När någon som står oss nära dör upplever vi att något viktigt försvinner från våra liv. Vi får inte ses mer, talas vid, vara nära och viktiga för varandra. I stället upplever vi tomheten och sorgen – förlusten av den andra människans betydelse för vårt eget liv. Och samtidigt måste vi själva hitta ett sätt att leva vidare.

Vi kan reflektera över det liv vi fått, och försöka se utanför oss själva på allt det liv vi kan se och ana. Allt detta är vi en del av. I livet och i döden hör vi ihop med allt som lever och allt som någonsin har levt. Samtidigt har Gud gett oss vår själ och vår ”livs-ande” och genom Jesus sagt till oss att vårt liv inte är begränsat till bara det vi kan se.

”Gud ser till de sina” – är ett uttryck som många använt därför att de kunnat se och ana hur Gud håller sin hand över oss, att han inte lämnar oss vare sig vi lever eller dör. Eller som Jesus sa: ”Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.”

Detta kan vi försöka tydliggöra en helg som alla helgon! Denna helg är ett väldigt tydligt tecken på människors längtan efter liv och tro på livet mitt i dödens närhet. Ute på kyrkogården och i kyrkan har människor kommit för att tända ljus. Hela helgen har det ena ljuset efter det andra tänds, så att nästan hela kyrkogården är fylld av ljus som lyser upp mörkret på ett sätt som inte kan beskrivas, bara upplevas. Och jag vet att bakom varje nerlagt ljus finns det en eller flera människor som i ljuset tänkt en tanke för dem som en gång levt tillsammans med dem.

Det kan vara vem som helst: en far eller mor, en make eller maka, en son eller dotter, en vän eller bekant. Alla var de viktiga och deras liv berörde våra liv och gör än, fastän de inte lever längre.

Några som tänt sitt ljus på en älskades grav sörjer fortfarande fast det gått många år. Minnet lever. Några kan inte sluta sörja eftersom minnet av förlusten gör så ont. Men när ljuset tänds vid graven blir det en hälsning, ett tecken på att hoppet om livet inte tagit slut.

Ibland räcker inte våra egna ord till. Då kan det vara skönt att ta till någon annans ord, som i många av de psalmer som finns i vår psalmbok. Exempel: 189:1-2, 6-7

 

Bön: Allsmäktige, evige Gud, du som är Herre över levande och döda. Vi ber dig: Hjälp oss att leva vårt liv i visshet om att livet är större än det vi kan se och att du leder oss genom liv och död till ditt eviga rike genom Jesus Kristus.

Vi tackar dig för alla de människor som du sänt i vår väg, de som levt tillsammans med oss men lämnat detta livet. Du har öppnat en väg genom döden till livet. Därför vågar vi tro och be att våra nära och kära får leva vidare tillsammans med dig i evigheten och att vi en dag får möta både dig och dem i ditt rike.

IMG_4468w

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.