Vägval för världen och Sverige

Det finns anledning till oro och bekymmer för den här världen som vi kallar jorden. Tiden går obönhörligen vidare, men våra vägval är i många stycken avgörande för framtiden.

Demokrati fungerar så att vi som är väljare utser våra företrädare i allmänna val. När det är som det ska fungerar det i varje fall så att det går att byta ut en dålig regering vid nästa val.

Men demokratins spelregler kan sättas ur spel när dåliga ideologier kommer till makten. Det borde räcka med att påminna om att Hitler valdes vid allmänna val och sen såg till att ändra författningen. Vi vet hur det blev. Tyvärr är det många dåliga strömningar i tiden nu som visar att vi inte har lärt oss läxan. Ungern, Polen, Österrike, Italien. Antalet Nationalistiska regeringar ökar. Och till råga på allt har världen begåvats med Donald Trump. I min mening är han farligare än de flesta andra just utifrån USAs särskilda maktroll í världen. Där har vi vant oss vid att USA oavsett hur bra de lyckats så har de i varje fall varit en utpost mot sämre alternativ som Ryssland och Kina. Men när man kan uppleva Putin som minst lika bra ledare som Trump visar det bara på hur illa det är.

Jag tror på demokratin. Men den behöver också skyddas mot dem som vill den illa.

I det kommande svenska valet är det därför min skyldighet att värna demokratin och motarbeta varje försök till isolering, främlingsfientlighet, rasism och rädslor för det annorlunda. Det är sådant som göder extremism och får vanliga folk att börja tro att också vi måste gå den vägen. SD är inte det svar som Sverige behöver. Inte heller de vägar som de två andra största partierna valt för att tro att de kan värva röster. I stället frångår de sin identitet och blir mer och mer till brickor i ett spel som bara får vår del av världen att bli en sämre plats att leva i.

För Kyrkan i tiden

När den nuvarande kungen av Sverige, Karl XVI Gustaf (v?) tog sig ett valspråk blev det ”för Sverige i tiden”. Det är härligt öppet och vagt. Så ”För Kyrkan i tiden” är väl precis detsamma. Vagt. Öppet.

Det är där jag befinner mig. I tiden. För Kyrkan och Kyrkans Herre. Men vagt så in i Norden. Och öppet och spännande att se vad det blir av det.

På söndag är det den Helige Mikaels dag. Fast egentligen är det idag, den 29 september. Och då tänker jag på Hilda och Hulda, de tjocka tantänglarna som min goda, saligen insomnade vän, Inga-Karin, hade som ”sina” skyddsänglar. ‘

Idag har jag begravt en Hulda. I morgon fyller min brorsdotter Hilda år. Så de finns där någonstans i mitt liv. Änglar eller ej. Må Gud vara med dem.