Septuagesima 2018

Där Gud har sin glädje!

”Nåd och frid från Gud,
Han som verkar i kärlek, rätt och rättfärdighet på jorden”

Jesus gjorde ofta saker som fick människor att reagera. Han mötte de trasiga, de smutsiga och sjuka med kärlek, värme och omsorg. De som fick del av denna omsorg älskade honom, tog emot i glädje för att han såg dem. Många av dem som såg på gjorde tvärtom – surnade till därför att de inte ansåg de trasiga och smutsiga vara värda besväret. Eller så var de avundsjuka – längtade efter att bli först i kön till den store profeten. För vi människor har en väldigt stark tendens att vilja söka efter det starka, att själva visa oss starka och stolta över vad vi kan.

När Jesus berättar liknelsen om jordägaren som sökt arbetare till sin vingård så är just betalningen i fokus. Hur mycket får vi i lön för vårt arbete? Vi har väl varit duktiga? Jordägaren svarar att han gav alla det han lovat dem, en rättvis betalning. Som det ska vara, eller hur?

Många fnös av ilska. Vaddå rättvis betalning? Här har jag jobbat och slitit i elva timmar och de där som bara jobbat en enda timme får lika mycket?

Den typen av lönepolicy skulle inte fungera här hos oss. Men nu handlar det förstås om något annat. ”Med himmelriket är det som…” Det handlar om de löften som Gud ger – och att var och en som tar till sig dem får samma löfte. Oavsett när vi vänder oss till Gud så möts vi av samma nåd och kärlek. Det är Guds rättvisa nåd.

Profeten Jeremia talar om hur viktigt det är att förstå detta, och att vara stolta över att lära känna Guds storhet.
”Den vise skall inte vara stolt över sin vishet, den starke inte över sin styrka, den rike inte över sin rikedom. Den som vill vara stolt skall vara stolt över detta: att han har insikt och kunskap om mig, om att jag, Herren, verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, ty däri har jag min glädje, säger Herren.” (Jeremia)

Dessa ord talar till mig! De säger att jag ska söka stoltheten i att ha insikt och kunskap om Gud – och om Guds vägar. Ja, det finns i det som är hans glädje!

För Herren har sin glädje i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden, överallt där det sker!
När vi står fast i vår kärlek till varandra, men också till dem som ingen annan tycks se – då gläds Gud.
När vi kämpar för rättvisa och fred på jorden – för att varje människa ska få ett hem, en gemenskap, en fristad och möjlighet att växa – då gläds Gud.

Därför är det också stort att få säga:
”Nåd och frid från Gud,
Han som verkar i kärlek, rätt och rättfärdighet på jorden”

Han är med oss.

Septuagesima – att urskilja ett sammanhang

 

Hur ska jag begripa mig på Gud?!

Den frågan finns hos många. Inte nog med att vi ibland undrar om Gud alls existerar, men även när vi inte tvivlar betyder det inte att vi automatiskt förstår oss på Gud.

Ibland behöver vi därför några väl valda visdomsord. Ett sådant finns hos Predikaren 3:11

”Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut.”

Urskilja ett sammanhang – att se ett mönster, att förstå sig lite grann på en komplicerad verklighet, det är kanske vad vi kan göra också när det gäller Gud. Vi ser en liten del av bilden, men aldrig hela. Och det måste vi förhålla oss till.

Berättelsen om Jona (Jona kapitel 3 och framåt) som är missnöjd med Gud kan faktiskt lära oss lite om detta. Jona fick uppdrag att i den stora staden Nineve förkunna för folket att de levde på ett felaktigt sätt och att staden skulle gå under om de inte ändrade sig. Till Jonas stora förvåning lyssnade folket på honom och gjorde bättring, slutade med ”sin ondska” – vad det nu var.

Men Jona blir arg på Gud. Det låter ungefär så här: ”Jag visste väl att du egentligen aldrig tänkt något annat än att rädda dem, eftersom du är så kärleksfull, så varför behövde jag predika för dem och varna dem? Jag känner mig bara löjlig.”

Och Jona ger sig av ut från stan och bestämmer sig för att på avstånd se på om det nu händer något. Men det enda som händer är att Gud låter ett träd snabbväxa upp för att ge honom skugga – och dagen efter vissna bort och försvinna. Det gör att Jona bara blir ännu mer arg på Gud och tycker att han har full rätt att vara sur.

Det Gud då säger till Jona kan vi behöva fundera över: ”Du bekymrar dig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa…” ”Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve…?”

Eller: Varför har du så mycket åsikter om allt som sker? Tror du verkligen att du förstår så mycket att du kan kritisera Gud för att vara kärleksfull och förlåtande bara för att du själv inte kan vara det?

I evangeliet ger Jesus en liknelse om förhållandet mellan en tjänare och hans ”herre”. Även om tjänaren fick lön för sitt arbete så var arbetsuppgifterna inte sådana som han själv kunde välja. Ta hand om fåren. Laga maten! Passa upp mig! Det är ditt jobb! Du kan inte välja att göra något annat så länge du inte är ledig. Och inte förvänta dig något beröm.

Det låter lite hårt. Men livet levs inte bara på våra egna villkor. Det finns saker som helt enkelt ingår i livet, och som vi behöver lära oss att förhålla oss till, oavsett vad vi tycker om det. Det är söndag idag och måndag i morgon. Det väder vi får i morgon får vi se då. Det är inte vi som bestämmer.

Inte heller var det profeten Jona som bestämde över hur Gud skulle göra med Nineve. Hans uppdrag var att predika, att varna. Deras uppgift var att välja hur de svarade på hans förkunnelse. Och i allt det fanns Guds vilja och önskan synlig: Han ville att folket skulle bry sig om varandra, välja kärlek före hat, välja att göra det goda i stället för det onda. Därför att Gud är sådan. Full av kärlek och omtanke – och nåd. Nåd – ordet som säger att ÄVEN om vi inte har förtjänat att bli älskade eller förlåtna så är det alltid det Gud vill göra mest av allt.

Jona var inte helt nöjd med Guds nåd. Han ville nog ha lite mer straff, att folk skulle få skylla sig själva när de gjort fel. Och sådana är ofta vi människor. Så länge det inte gäller oss själva, för då blir vi oftast väldigt angelägna om att gå fria, medan vi gärna har åsikter om andra.

Just därför är det bra med den vackra texten från aposteln Paulus i dagens epistel. Han väljer att tala om hur mycket hans vänner i Filippi betyder för honom. Han ber för dem, han tackar Gud för dem för de finns i hans hjärta och är lika viktiga för honom som hans eget liv.

Hans önskan vill jag föra fram: ”Och min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.”

Eller som Predikaren skrev: ”Jag vet att vad Gud gör består för alltid, ingen kan lägga något därtill, ingen kan dra något därifrån. Så handlar Gud för att man skall bäva inför honom.” (3:14)

Septuagesima 2014

Septuagesima 2014. Predikan och högmässa i Landeryds kyrka. För den som inte kommer dit kan den ju läsas i efterhand.

”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?”
Petrus visste att hans beslut att följa Jesus fick stora konsekvenser för hans liv – och han gjorde allt han kunde för att visa att han valde bort sitt gamla liv.

Men Petrus är som de flesta andra – en vanlig människa som mitt i alltihop undrar – hur skall det bli sen?

Vi människor vill gärna sätta etiketter på varandra – rangordna och bestämma vem som är störst eller minst, viktig eller oviktig, eller kanske vem som har rätt eller fel. Troligtvis gör vi det för att vi är osäkra på oss själva och söker efter någon form av bekräftelse på att vi är sedda, viktiga för någon annan än bara oss själva.

Men Gud sätter inte etiketter. Utifrån dagens bibeltexter kan vi se att Gud har ett helt annat sätt att se på oss människor än vad vi oftast tror. I dagens texter ser vi de stora kontrasterna och kastas mellan vår egen småaktighet och Guds stora barmhärtighet.

”Det är de små, små detaljerna som gör det!” Så skrev Povel Ramel i en skojig sång. Och han har ju rätt!

Det är i det lilla vi hittar det stora – om vi söker efter den stora visheten kanske vi ska börja i de minsta detaljerna!

Det sägs i Salomos Vishet – vår första läsning idag.
Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden.

Som en droppe av morgonens dagg är hela världen för Gud! Men Gud ser hela tiden droppens inneboende möjligheter, det stora som finns i det lilla.

Men ibland fastnar vi i det som vi tror är stort och viktigt. Den upptäckten gjorde aposteln Paulus i sitt liv och han skriver om det så här: ”Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust.” och ”För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus:”

Jag undrar hur många av Jesu lärjungar genom tiderna vågat följa Paulus exempel och kasta sina gamla värderingar om vad som är stort och viktigt – på sophögen, utan att någon gång gå tillbaka och rota i skräpet? Det är bara att se hur ofta kyrkans folk stått på maktens sida, och gottat sig åt att få vara med i de fina salongerna – och hur sällan vi helhjärtat har följt den väg som vår Herre Jesus visat oss genom sitt eget liv.

Det är då ”inget fel på våra brister” – de finns nog kvar där så länge vi lever. Men någon har sett vilka vi är och ändå valt att älska oss rakt igenom trots allt.

Jesus säger själv till Petrus som undrar över hur han ska se på sitt uppoffrande liv som Jesu lärjunge:

Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.

Det är ungefär som om Jesus sagt till Petrus: Varför bry sig om sådant som inte är viktigt? Den stora hemligheten finns redan i att Guds kärlek och barmhärtighet når ända in i den minsta droppen av morgonens dagg.

Kanske kan vi försöka begripa en liten bit av det stora i Guds kärlek – vi kan få hjälp ur Salomos vishet:

Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människornas synder, för att de skall omvända sig.

Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade.