Vägval för världen och Sverige

Det finns anledning till oro och bekymmer för den här världen som vi kallar jorden. Tiden går obönhörligen vidare, men våra vägval är i många stycken avgörande för framtiden.

Demokrati fungerar så att vi som är väljare utser våra företrädare i allmänna val. När det är som det ska fungerar det i varje fall så att det går att byta ut en dålig regering vid nästa val.

Men demokratins spelregler kan sättas ur spel när dåliga ideologier kommer till makten. Det borde räcka med att påminna om att Hitler valdes vid allmänna val och sen såg till att ändra författningen. Vi vet hur det blev. Tyvärr är det många dåliga strömningar i tiden nu som visar att vi inte har lärt oss läxan. Ungern, Polen, Österrike, Italien. Antalet Nationalistiska regeringar ökar. Och till råga på allt har världen begåvats med Donald Trump. I min mening är han farligare än de flesta andra just utifrån USAs särskilda maktroll í världen. Där har vi vant oss vid att USA oavsett hur bra de lyckats så har de i varje fall varit en utpost mot sämre alternativ som Ryssland och Kina. Men när man kan uppleva Putin som minst lika bra ledare som Trump visar det bara på hur illa det är.

Jag tror på demokratin. Men den behöver också skyddas mot dem som vill den illa.

I det kommande svenska valet är det därför min skyldighet att värna demokratin och motarbeta varje försök till isolering, främlingsfientlighet, rasism och rädslor för det annorlunda. Det är sådant som göder extremism och får vanliga folk att börja tro att också vi måste gå den vägen. SD är inte det svar som Sverige behöver. Inte heller de vägar som de två andra största partierna valt för att tro att de kan värva röster. I stället frångår de sin identitet och blir mer och mer till brickor i ett spel som bara får vår del av världen att bli en sämre plats att leva i.

Obegriplig politisk arena

Ju mer jag tänker på detta desto mer obegripligt tycker jag att det är, nämligen den svenska politiska arenan. Efter sandlåderiksdagen för några veckor sedan har det fortsatt på samma vis. Och blivit ännu tydligare vad SD är för ett parti. Hornen växer ut, skulle jag vilja säga. Och ändå är det obegripligt med följande saker:

1. Det verkar bli fler sympatisörer för SD trots fler och tydligare övertramp. Obegripligt att människor vägrar se det tydligt skumma bakom fasaden.

2. De övriga partierna sitter fortfarande i skyttegravarna och har inte vett att fatta vad som händer. De skäller på SD och på varandra. Men med samma fortsättning blir det samma resultat i nästa val och med nästa regering.

Så jag hoppas att några börjar begripa mer snart. På alla sidor. SD hör inte hemma i en demokrati. Men de övriga måste också våga tala om det som är svårt och bemöta den oro och främlingsfientlighet som finns och växer, annars spelar man allt i fel händer.

Som invandrare och svensk berörs jag mycket illa av vad som händer nu. Sverige är en del av Europa och hela vår gemensamma närmiljö brottas med liknande problem. Och jag framhåller att vi måste gå före i den här tiden och bemöta tidens ondska, försvara och vidareutveckla den svenska politiken vad gäller invandring, flyktingar och all form av bistånd och medmänsklighet. Fortsätter vi att stå handfallna (som jag tycker att man gjort i svensk politik) inför tilltagande främlingsfientlighet, rasism och ännu värre ismer, så kommer det att bli lika illa som i övriga Europa.

Det blåser kallt. Och många far illa. Men jag framhåller likt Reinfeldt att det är gott om plats här. Vi måste bara lära oss att vi behöver göra mer för att öppna för fler, och förändra en massa onödig byråkrati vad gäller bostadsbyggande, syn på arbete, m.m.

Jag är inte politiker. Men åsikter har jag som de flesta. Och jag vill göra något mer för att visa var jag står och vad jag vill.

 

Att säga det som måste sägas

Att säga det som måste sägas – det är viktigt. Sanningen skall göra er fria, eller hur?

Den gångna veckan har varit minst sagt turbulent i Sveriges riksdag. Det har berört varenda svensk och även fått genomslag i media över större delen av världen. Jag tänker inte referera händelseförloppet. Men ta upp en viktig sak, som måste sägas.

Det eminenta (och ibland knepiga) mediet Facebook har gett mig mångas reaktioner. Bland annat dessa:

Forskare, politiker och tidningar från vänster till höger vågar nu säga det som finansministern hävde ur sig i veckan: Fascistparti, det är vad SD är, oavsett den fernissa som de försöker lägga över det.

Några länkar vill jag nu sprida här, länkar som ger mig hopp och som också vågar säga det som är viktigt att säga.

Först Nelson Mandela

Tidningen Expo:
http://expo.se/2014/ge-inte-efter-for-sverigedemokraternas-krav_6732.html

DN:
http://www.dn.se/debatt/sverigedemokraterna-ar-ett-fascistiskt-parti/

Sydsvenskan:
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/apokalyps-nu-1/

SVT:
http://www.svt.se/nyheter/reinfeldt-plats-for-fler-flyktingar