Förtroende

Förtroende. Det är ett bra ord. Men det är inte bara bra utan också viktigt. Den som har mångas förtroende förväntas vara någon att lita på. Ett bra ord för alla politiker att meditera över – hur förvaltar jag det förtroende som jag fått? Förtroende är något som behövs i alla medmänskliga relationer. Från det minsta till det största.

Förtroende är något vi får, eller något vi ger. När vi ger det är det i tillit och hopp. Vi förväntar oss något och lämnar vår tillit, ger vårt förtroende. Vi vet att det är skört. Människor har så lätt att göra varandra illa, och förtroenden bryts ideligen. Tyvärr är vi sådana. Men alla våra misslyckanden är inte sådana att de förstör allt. Ibland är de början på något nytt.

Men att ett förtroende är att få något oerhört stort från en annan människa. På sätt och vis är det precis som i förra stycket, fast tvärtom. Nu är det jag som har ett förtroende från någon annan. Någon annan som tror på mig! Som förväntar sig att jag bryr mig, att jag inte sviker. Och då vill jag inte vara den som inte håller måttet och sviker förtroendet. Men precis som i stycket ovan så sker också det. Det sker fast vi inte ville, och det sker också när vi inte bryr oss om att vårda de förtroenden vi fått.

Mycket av den information och utflöde av nyheter som jag möts av överallt handlar om hur människor hanterar förtroenden. Tyvärr hör jag oftare om de dåliga exemplen. Inför varje riksdagsval och alla andra förtroendeval hör jag talas om alla löften som ska infrias – både dem som jag tror är bra och de löften som verkar uppåt väggarna. Efter varje sådant val märker jag att det mest har varit ord. De förtroenden som jag som väljare lämnar ifrån mig verkar många förtroendevalda ta lätt på.

Vi människor bryts mot varandra. Vi utväxlar information, och ger förtroenden åt varandra kors och tvärs. Och det är viktigt. Men utan förtroende blir det inget bestående. Bara mer luftslott och brutna löften.

4 söndagen i Advent

4 söndagen i Advent 2014
Predikan i Kalmar Domkyrka

Vilken glädje det är att få ta emot Guds kraft i sitt liv!

Idag hör vi det genom den blivande moderns tacksägelse, genom profetians ord hos Jesaja, och genom aposteln Paulus undervisning. Det som förkunnas är det underbara evangeliet om Jesus Kristus – och det påminner oss om att julen som vi snart skall fira, är en del av detta stora evangelium.

Profeten säger att vi skall ropa ut glädjebudskapet med hög röst, som från ett högt berg. Och budskapet är: ”Er Gud kommer!” Gud kommer till oss. Det är ett löfte, ett påstående som talar in i framtiden. Men den framtid som Jesaja förutsade har redan blivit verklighet. Gud kom till sitt folk genom Jesus Kristus.

Idag sätts fokus på den människa som Gud ville använda för att bära fram Guds son i världen. Det är Maria som föder Gud till världen! För Gud väljer att ta mänsklig gestalt, bli en av oss.

Gud gör det omöjliga möjligt – blir människa. Och för att bli människa använder han det mest verkliga och påtagliga sätt som finns, han föds av en kvinna, precis som du och jag.

Maria fick uppgiften att bli mor åt denna Guds son, Jesus. Hon fick gå igenom samma process som mödrar i alla tider, med illamående, oro, glädje, undran, kroppen som får svårt att röra sig, väntan…

Några dagar innan vi firar Sonens födelse får vi höra den blivande moderns lovsång för det underbara som hon får vara med om. Inte bara att få ett barn utan just detta barn.

Marias lovsång är en av kristenhetens starkaste vittnesbörd om en människas glädje över Guds verk. Samtidigt är den en förkunnelse, en utläggning av de gamla profetiorna som uttalats över den förväntade Messias. Marias budskap är: Gud är mäktig, större än vad vi någonsin kan förstå. Men han är inte långt borta. Han ser till oss människor och han håller sina löften. Från Marias eget hjärta väller glädjen fram; ”min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna”. Tänk att jag får vara med om allt detta, och att Gud sett just mig!

Paulus talar i episteln om vad det betyder att ge sig hän åt Guds löften: ”Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta…”

Guds Ord är ju både bokstäver, tilltal, kraft och närvaro! I Marias liv blev detta mer synligt än för någon annan människa – hon bar Guds Ord, Jesus Kristus inom sig. Han som en gång talade till kosmos och genom sitt ord skapade livet och världen – det är honom hon föder till världen.

Kanske är det inte så konstigt att Maria fått ta emot så mycket av människors fromhet. Bilderna av jungfrun Maria med Jesusbarnet finns överallt. Bilderna säger alla samma sak. Maria är inte bara en vanlig människa som får en ovanligt stor uppgift. Hon är också på ett tydligt sätt en viktig ”bricka” i Guds plan för vår frälsning.

Eller för att säga det på ett annat sätt: Maria är Jesu mor. Hon bär honom hela vägen, hon föder honom. Hennes barn är inte bara hennes, det är också Guds barn. Vi kan kalla henne Guds moder. Men hennes barn, sonen Jesus som hon födde till världen är också vår! Han tillhör också oss. Hon föder honom för vår skull!

Maria sjunger: Gud, min frälsare har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Han tar sig an sin tjänare och håller sitt löfte – Gud kommer till oss.

Att leva som kristen idag är att leva i tro på Marias son, Jesus Kristus. I den tron ingår glädjen över att han låter mäktiga ting ske med oss i våra liv. Det är han som bär oss. Han har vunnit segern på korset – ”sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom”. Och han lämnar oss aldrig.

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande…

Trons kraft och livets motgångar

Trons kraft och livets motgångar. Många förutfattade meningar har vi människor om tro – både vi som tror och vi som inte gör det. Trons kraft handlar den närmaste söndagen om. Där berättas bland annat om en blind som Jesus botar. Men i stället för att glädjas med den blinde blir han anklagad för att vara född i synd och botad av en galning (Jesus).

Att möta en motgång på grund av sin tro hör till det normala. Att vara kristen är inte något annat liv än det vi lever här, precis som alla andra, troende eller inte. Och motgångar hör till allas liv. Men den som tror har fått fler redskap och hjälpmedel att tackla sina motgångar, vare sig de kommer från dem som motsätter sig tro eller dem som försöker låsa in tron i ett färdigt system. Vi kan ju använda oss av alla de vanliga medel som finns till buds i världen; psykologi, doktorer, retreater, vila, rörelse. Men vi har mer! Vi har Guds löften och kraft.

Och nyckeln till kraften och friheten är alltid Jesus!