Korset är Livets symbol

Meningslös död. Det finns alldeles för många exempel på det här i världen. Och människor sörjer, gråter, kämpar mot känslan av att ingenting längre ger någon mening. Ibland ropas det i förtvivlan till Gud – varför? Måste det vara så här? Var är du Gud?

Jesu död ser ut att bli en av alla dessa meningslösa mord. Avrättningsredskapet står upphöjt på klippan, skoningslöst i sitt totala ointresse av att veta vem som hänger där just den gången.

Min Gud, var är du? Profeten Jesajas ord visar vägen: ”Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun.” ”… han var beredd att dö och blev räknad som syndare, när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.” ”När hans elände är över skall han se ljuset…”

Det är märkligt att ett avrättningsredskap blivit en av de viktigaste symbolerna för liv! Korset där Jesus hängdes upp för att dö är inte de kristnas hatsymbol! Snarare en symbol som vi älskar att avbilda, att bära som ett smycke om halsen, att stanna inför i vördnad och eftertanke.

Men det är ju klart att utan Jesus blir korsets symboliska värde helt värdelöst. Kyrkans medeltida träkors gjordes säkert för att hänga i taket över koret eller altaret i den gamla kyrkan – som en påminnelse om Jesus som säger att när han blivit upphöjd skall han dra alla till sig.

Alla kors har sin egen historia. Jag har många.

Ett av de märkligaste kors jag sett har jag hängande i vardagsrummet. Det är totalt annorlunda – inte i formen utan i färger och utsmyckning. Men där hänger också Jesus – men hans kropp är avbildad genom flera olika typer av grafiska tecken – framför allt hjärtan. På baksidan av korset finns en lila fyrkantig plastbit som ser ut som en slipad sten. (Att jag äger detta kors är en helt egen historia).

Det är säkert så att somliga inte skulle tycka om detta lila och guldfärgade kors. Men ju mer jag tittar på det desto mer tycker jag om det. Det vill både vara konst och en berättelse om Jesus som frivilligt gick i döden för vår skull. Av hans kärlek blir vi befriade – inte för att vi blivit så kärleksfulla utan för att hans död på korset visar Guds kärlek till oss.

Nej, alla kan inte förstå detta. Redan från första början är det ifrågasatt som meningslöst nonsens.

Men profeten Jesaja berättar redan 700 år före Jesus hängdes upp på korset vad det skulle vara bra för:

”det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led… Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, men Herren lät vår skuld drabba honom.”

Långfredagen är den ena halvan av den viktiga berättelsen om honom som burit alla världens synder på korset, för att vi skulle få liv genom hans död. Det blir tydligt först genom påskens under. Men där är vi inte nu.

Jesaja sa också: ”När hans elände är över skall han se ljuset.”

Alla helgons dag predikan

Alla helgons dag predikan – här kommer en gammal sådan från 2007. Jag har inte redigerat något utan bara tagit den som den var. I helgen har jag predikoledigt…

Herren skall vara ditt eviga ljus.
Låt oss ha blicken fäst vid Jesus.
Ni är världens ljus.

Dessa tre korta meningar finns i dagens tre olika texter. De kommer från olika tider och sammanhang, men de får idag göra tjänst tillsammans som ord från Gud till oss i vår högmässa.

Det finns en god mening med att ha dessa tre rätt olika texter i en och samma gudstjänst. Då blir de en påminnelse om att vi människor är olika och att Guds tilltal från ett bestämt tillfälle någon gång för länge sen inte är bundet till det som varit. Det talar lika mycket nu som då.

Idag på Alla helgons dag kan vi till detta lägga människors vittnesbörd från olika tider, länder, språk och sammanhang. Det är människor som i sina liv haft sin blick fäst vid Jesus. De har levt i tron och löftet om att Herren är deras eviga ljus – att livet här inte är begränsat utan väntat sig mötet med honom också i evigheten. De har också genom sina liv levt varit ”världens ljus”, precis som Jesus gett dem i uppdrag att vara.

Genom kyrkans historia har det funnits många kvinnor och män som blivit så tydliga vittnesbörd om Kristus för världen att deras namn blivit kända och upphöjda – officiellt kallade helgon. Idag kan vi tänka på dem också, men framför allt på alla de andra, alla dem som vi kanske lättare känner oss hemma med därför att de liksom vi känns mer ”vanliga”.

Det är förstås helt galet. Det som är helt avgörande handlar om något annat än det vi själva kan åstadkomma – och det är viktigt att få syn på detta.

Jesus säger att vårt ”ljus skall lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.”

Om vi tänker på epistelns ord om att ha blicken fäst vid Jesus så kan vi gå igenom den ena berättelsen efter den andra om Jesus och se att det han säger till sina lärjungar att de ska göra är just det han själv hela tiden gör.

Hans ljus lyste för människorna. De såg, de häpnade över det goda han gjorde. Och när de vågade tro det som de såg prisade de Gud för att han sänt Jesus till dem.

Ni är världens ljus – låt ert ljus lysa för människorna! Detta säger Jesus till oss idag. Om vi bara stannade där, vid att låta vårt ljus lysa för människorna – hur skulle det då bli?

Ett enkelt svar finner vi varje dag framför TV-rutan. Där hittar vi människor som vill glänsa, som visar upp sig, som jagar efter den bekräftelse som inte får nog, utan som alltid ropar ”allt ljus på mig!”

Men också där får vi se hur människor kraschar, där uppmärksamheten kring den egna personen varit för stor och svagheterna för många.

Jesus säger att man inte ska sätta en lampa så att den inte får möjlighet att lysa. ”Ni är världens ljus.” Det är ett påstående och en utmaning till varje tids kristna, att vara ett ljus som gör andra människor glada, ett ljus som ger andra människor hopp, och ett ljus som hjälper människor att se och möta Gud.

På sätt och vis säger Jesus att målet för en kristen är att lova och prisa Gud! Vi ser det om vi går baklänges genom evangeliet. Evangeliet idag slutar med människor som prisar Gud. Men dessa människor prisar Gud därför att de sett hur andra, kristna människor lyst upp den omgivande världen med sitt liv. För att en kristen människa ska kunna vara ett sådant ljus måste hon ha hela sin blick fäst vid Jesus så att allt ljus kommer från honom och till honom.

Detta sista, det är ju egentligen början. Början i övertygelsen och tron som säger att Herren Jesus Kristus är mitt eviga ljus. Detta är helgonens liv – alla helgons vittnesbörd till varje människa som ser att bakom det ljus som de varit genom sitt liv finns Jesus, för han är deras eviga ljus. Också detta kan vi tro – och bekänna genom kyrkans trosbekännelse. 

Kyndelsmässodagen

Kyndelsmässodagen berättar om mötet med Guds ljus som kommit till världen. Ljusets namn är Jesus.

Symeon och Hanna som mötte barnet Jesus i templet hade inre ögon att se vem han var, och deras lovsång till Gud blir en berättelse om Guds godhet och nåd mot dem som hoppas på honom och inte ger upp.

Kyndelsmässodagen talar om ljuset som kommer från Guds evighet ända in i vår värld. Gud ”som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas”, han blir ett barn som Maria bär.

Och han blir ett barn som vi bär med oss in i den värld vi lever i. För barnet Jesus är också den vuxne Jesus, han som visat oss vem Gud är och hur Gud är. Han är frälsaren, han som uppenbarat Guds ljus i världen. Och till för dig och mig.