Om och men – lek med ord på Kyndelsmässodagen

Ord är viktiga. Även småord som vi ofta använder utan att reflektera över hur viktiga de är.

Två ord tänker jag på just nu: det ena är ordet ”om” och det andra är ordet ”men.” Om och men!

Om och men använder vi ofta när vi talar om saker vi inte är färdiga med eller när vi inte vill bestämma oss. Då blir det många om och många men som används för att gardera sig mot allt som skulle kunna vara för tydligt.

En gång hörde jag någon säga att ordet om var ett djävulens påfund. Det låter lite drastiskt men det kan ligga något i det när vi tänker på hur vi gärna grubblar över det som en gång varit och tänker över hur det skulle ha blivit om om hade fått vara. Om vi nu hade köpt den där vinstlotten som vi inte köpte, om jag nu hade hunnit i tid till det där viktiga mötet, om mina föräldrar inte hade träffat varandra vem skulle jag då vara?

Ordet ”om” kan sysselsätta oss dygnet runt om vi vill. Men vad leder det till? Jo, till ordet ”men”. Men är ett bra ord, precis som om är. Men, men, vi kan ju använda det till att ta tillbaka det vi precis har sagt, använda det som ett slags säkerhetslina. Man vet ju aldrig, det är bäst att gardera sig. (Jag kan knappt låta bli att tänka att detta låter som en beskrivning av en politiker!)

Men vad har då detta med denna söndag att göra? Jo, det finns en intressant text i dagens epistel som använder sig av båda dessa ord – fast på två olika sätt. Så här stod det:

1 Joh 1:5-7

[6] Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. [7] Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.

Om vi säger en sak men gör en annan är vi inte sanna. Då sviker vi det vi säger att vi står för. Att Johannes talar om ljus och mörker är inte bara symboliska bilder av verkligheten, de är en mycket tydlig beskrivning av hur livet är och kan vara. Och vi är med där. Vi är inte alltid det vi säger oss vara – det behövs mer bevis.

Därför säger Johannes: MEN OM vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då….

Jag är medveten om att detta är en lek med ord – men budskapet hos Johannes är så oerhört tydligt att det är svårt att gå förbi. När vi talar om att Jesus är världens ljus, när vi sjunger sånger om ljuset som bär oss, om Gud som är nära i ett litet barn som ser oss – så finns det alltid en risk att vi inte förstår att detta är på riktigt!

Ljusets kraft, det som finns hos Jesus Kristus är lika verklig som vi vet att mörkrets krafter oavbrutet söker efter att förstöra allt det som ”ljuset” bygger upp. Vi lever våra liv mitt emellan dessa starka krafter – och kan inte stanna på en säker plats mitt emellan. För det finns inget mitt emellan ljuset och mörkret. Det finns bara ett antingen eller.

Livet är alltså ingen gråzon. Men vi ser ju inte alltid ljuset när det finns där mitt framför oss! Vi befinner oss på en vandring mellan ljus och mörker, där det kanske farligaste vi kan göra är att tro att ljuset inte är ljus och att mörkret inte är mörker.

Därför måste vi träna oss i att se de ljusglimtar som dyker upp, att inte låta allt det som verkar mörkt och hopplöst trycka ner oss. Där kan vi lära oss av Symeon och av Hanna i templet. Symeon trodde verkligen att han skulle få se Messias under sin livstid. Alla där visste hur gammal han var – och vilka griller han hade i huvudet!!!

Men Symeon gav aldrig upp – han spanade efter ljuset varje dag. Och han fick se Jesus och han fick tacka Gud för att Guds löften går att lita på:

Ty mina ögon har skådat frälsningen [31] som du har berett åt alla folk, [32] ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”

Kom ihåg vad Johannes skrev i episteln:

Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Det finns inget mörker i Gud! Där Gud kommer nära där finns det ljus. Så när vi säger att vi vill ha gemenskap med Gud rimmar det illa med allt det som i oss och våra liv får chansen att färgas av mörkrets färger – avund, hat, hot, våld, förtal, – – – Men det finns alltid ljus! Ljus betyder inte bara ljus – det betyder allt gott, all omsorg, all godhet, all kärlek, all vänskap, allt det där som gör världen till en ljusare och vänligare plats att leva på. Att detta kommer från Gud.

Att leva som kristen är därför att leva i ljusets gemenskap. Ljuset, Jesus Kristus är det ljus som lyser oss på vägen – oavsett om vi går i den mörkaste dal eller i den ljusaste katedral.

Ljuset är alltid starkare än mörkret. Det räcker att komma ihåg det – och att det är Jesus som är ljuset!


Det här var en predikan jag skrev för ett antal år sedan och hållit idag, den 4 februari 2018 i Lenhovda kyrka. Som alltid är det skrivna ordet inte exakt som det blev i verkligheten….

22 söndag efter Trefaldighet

Vad är att bli förlorad? Och frälst – räddad?
Dagens predikan som den skrevs – även om den blev lite annorlunda när den väl hölls…

Det finns en enda anledning till varför Kyrkan och kristendomen finns! Den anledningen går att uttrycka på många sätt. Idag kan vi kalla det ”Frälsningen”. Frälsningen beror på Jesus, och den handlar om att han vunnit seger över död och mörker för evigt. Och att jag som döpt och kristen lever mitt liv här på jorden i ett löfte om det eviga livet där mörker och ondska inte har någon makt.

Striden mellan mörker och ljus pågår ständigt. Vi kan också kalla det kampen mellan ont och gott. När ljuset inom oss sviktar går vi under, övervinns av mörkret. Fysiskt och psykiskt, andligt och på alla sätt under. Men allt det som ljuset står för – godhet, kärlek, gemenskap, hopp – motverkar mörkrets och ondskans makt inom oss och i hela världen.

Två små bibelord från dagens texter:
Jesus sa: ”Vandra medan ni har ljuset så att mörkret inte övervinner er!”
Profeten sa: ”Kom… låt oss vandra i Herrens ljus.”

Det är skillnad på mörker och mörker samt på ljus och ljus. En liten glödlampa är en sort ljus – det inre ljus som en människa kan bära på och vara buren och ledd av är något helt annat. Fast ljusets funktion är alltid densamma – att kasta ut mörkret!

Alla, ja nästan alla filmer, serier, fantasy etc skildrar kampen mellan mörker och ljus – ont och gott. Vi har det i Harry Potter, Sagan om Ringen, Star Wars, böcker och filmer som oerhört många har fått med sig på vägen. Men också i hjältefilmer och serier där hjältarna ofta har en egen inre kamp med sitt eget mörker. För det inre mörkret är det många som kämpar med.

Och alltid vet vi vad som händer när mörkret tar över. ”May the force be with you” – ja den goda kraften. För den mörka kraften tar över ditt liv och alla andras. Mörkret slukar allt på sin väg. Samtidigt – när ljuset står emot, när ljuset inte blir förorenat av mörkret, så står det som segrare till slut. Ungefär som det enkla som vi gör när vi går in i ett mörkt rum och trycker på strömbrytaren. Vips – så är mörkret borta.

Men visst kan det se mörkt ut ibland. Men påskens första psalm berättar: Sv Ps 146:2 – påskens psalm:

”Här var mellan ljuset och mörkret en strid.
Dock segrade ljuset för evig tid.
Nedstörtad är döden (och tron står opp
Bland jordiska öden med himmelskt hopp.)

Döden är nedstörtad! Det handlar om Jesus och hans uppståndelse. Kraften i hans uppståndelse är som ett starkt ljus som spränger sin väg genom det kompakta mörker som är dödens mörker. Det är där som han visar vem som är Frälsaren! Han som brutit dödens makt. För trots allt mörker som fortfarande finns, och all död som aldrig verkar ta slut så tror vi att Jesus räddar oss från dödens mörker till det eviga livets ljus. Det betyder helt enkelt: Döden skrämmer inte längre!

Jesus är det ljus som vi bärs av. Genom dopet har vi fått ett inre ljus, ett frö till evigheten. Och det har vi på grund av det som Jesus gjort när han självmant gick in i det mörkaste av allt mörker – döden. Hade han varit kvar i döden skulle inga kristna finnas. Ingen kyrka. Ingen tro som vi känner den.

Men nu har han uppstått. Mörkret – hur mörkt det än verkar vara – har inte övervunnit ljuset. Johannes evangelium 1:5 ”Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Jag tänker mig att vi kan använda en enkel bild från vardagen för att ha med oss tron på uppståndelsen och ljusets seger över mörkret:

Varje morgon, när ljuset från solen börjar lysa sin väg genom vårt höstmörker, kan vara en bild av det hopp vi har om frälsningen. För varje dag som vi får vakna till en ny dag är hoppet kvar. Hoppet för världen och för dig och mig. För Jesus lever!

I den mörkaste natten börjar lovsången. (se Psalt 108:3 ”jag vill väcka morgonrodnaden” – 1917)

Kristi Förklarings dag

Idag har jag återvänt efter semestern till att fira högmässor. Det var skönt. Här kommer den skrivna delen av min predikan från Herråkra kyrka i kväll…

En av mina favoritplatser är ett klippblock i en bergssluttning på västra Island. När det är klart väder är det en underbar plats att njuta av naturen och den härliga utsikten. Men när molnen lägger sig runt berget som en våt bomull är det inte någon tilltalande plats. Och inte är det någon utsikt heller!

Utsikten från berget
Utsikten från berget

Söndagens texter berättar om berg som man kan befinna sig på. Mose fick veta att han skulle upp på Sinaiberget och stanna där. När han väl kommit upp täcktes berget av ett moln! Ingen utsikt, alltså! Disigt och tjockt mörkt moln i sex dagar. Men han stannade där. Och på den sjunde dagen förändras allt! Molnet försvinner inte, men bergstoppen lyser och Gud ropar till Mose.

Jesus tog med sig tre lärjungar upp på ett högt berg. En vacker dag, skön utsikt. Och de fick vara ensamma där, trodde de till en början. Men Jesus förändras, han förvandlas så att det känns som hans ansikte är starkt som solen och kläderna vita som ljuset. Och de är inte ensamma längre. Gestalterna Mose och Elia, profeter från det förflutna dyker upp och samtalar med Jesus. Deras närvaro och den lysande Jesusgestalten får dem att känna sig som hemma i himmelen, redan. Och där vill Petrus gärna stanna.

Mose fick möta Gud närmare än någon annan och ta emot de bud och det budskap som skulle forma Israels historia och tro. Han befinner sig på ett berg, och ett moln döljer Guds närvaro för alla utom Mose. Jesus möter Mose och Elia på berget, som en arvtagare och en som fullföljer det som Gud en gång börjat. Men när Petrus vill lägga till något eget, som att bygga hyddor på berget för att alltid kunna stanna kvar dyker molnet upp igen!

Den heliga närvaron döljer sig i ett lysande mol. Och när Gud talar så säger rösten från det lysande molnet samma sak som rösten vid Jesu dop: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Han är min utvalde! Jesus är den ende, den som allt handlar om. Och det ser Petrus när allt blivit ”som vanligt” igen. Han ser bara Jesus! Och hela den här söndagen handlar på sätt och vis ”bara om Jesus”. Upplevelsen på berget förstärker lärjungarnas tro på honom, och visar också oss vem han är. Och vi behöver påminna oss om vem han är och hur han visar det!

När Petrus, Jakob och Johannes fick se Jesus förvandlas och lysa som en sol inför deras ögon fick de en blick in i himmelrikets härlighet och en bild av vem Gud är. Han stod där mitt framför dem. Han som varje dag hade gått med dem till de fattigas läger, till de sjuka som ingen ville se, och äta med de föraktade, dem som alla kallade syndare.

Se på Jesus! Lyssna till honom, säger den himmelska rösten. När vi hör honom säga till en människa ”dina synder är dig förlåtna” eller ”jag säger dig, ta din bädd och gå”, när han möter de små människorna i deras torftiga vardag, då ser vi också den andra sidan av hans härlighet och heliga gudomlighet. Det är inte bara i ljuset han är Gud – också i mörkret, ja i döden är han den uppståndne Herren, han som knäckt dödens makt för att ge oss del av det gudomliga, det heliga, det eviga livet.

Men vad kan vi då lära oss av denna söndag och det som de tre lärjungarna upplevde av den gudomliga härligheten kring Jesus? Kanske kan jag lista några möjliga svar:

  1. Vi behöver ljuset för att kunna hantera mörkret! När vårt sinne är ljust klarar vi av motgångar och elände betydligt bättre än om vi börjar i mörkret.
  2. Alltså behöver vi söka oss till ljuset – inte ljus i största allmänhet utan det ljus som kommer ifrån Gud och som finns i varje liten del av allt det som Jesus Kristus sagt och gjort. Tips: Bibeln är full av ljus! …
  3. Se Jesus! Nyckeln finns alltid hos honom och i honom. Han tar emot mig och dig, trots vår ofullkomlighet. Han gör inte skillnad på folk – alla är syndare och i avsaknad av Guds härlighet, men alla kan möta nåd och frälsning genom Kristus.
  4. Ta emot det heliga i nattvardens måltid som en del av de små förklaringsberg som ger oss del av Herrens härlighet och helighet – där får vi ju ta emot hans nåd, hans förlåtelse, hans liv mitt i vårt eget. Det är stort.