Det finns gott om plats!

Du är inbjuden till fest! Och det finns gott om plats också!

Festerna duggar tätt så här års. Det är studentfester, födelsedagar, dopkalas, bröllopsfester, och snart också midsommarfester. De flesta fester har det gemensamt att någon vill fira något viktigt i sitt liv, i sina barns liv eller bara för att det är roligt att träffa vänner och umgås.

Tänk att vara bjuden till fest! Att bli inbjuden känns ofta som ett privilegium – att också jag är viktig för dem som ska fira något. Och som det är vid alla sådana fester är maten och gemenskapen något som tillsammans gör en god fest.

Nästa helg är jag bjuden på bröllopsfest! Och jag har köpt biljett ända upp till Sundsvall för att kunna vara med. För det är en av mina kusiner som ska gifta sig och det är viktigt att kunna representera min familj där.

Men alla kan faktiskt inte komma, fast de vill. I dagens evangelium är det på något sätt tvärtom. De som var bjudna visste om det sedan länge. Men av någon anledning så ville de inte komma fast de egentligen kunde. Och vi känner också igen oss i det – ibland vill vi inte fast vi kan, och kommer med ursäkter för att slippa säga som det är.

Men nu handlade evangeliet egentligen inte om våra mänskliga fester utan om hur Gud kallar människor till sitt rike, och för att vi ska förstå lite av det använder Bibeln sig av bilder av en festmåltid som väntar. Det är inte så få som är kallade! Det är en enorm skara av alla dem som genom dopet i Kristus kallas till den stora måltiden i himmelriket eller – för att det ska bli mer begripbart – till den lilla måltidsgemenskapen i den lilla församlingskyrkan.

Jesus berättar att när den stora festen skulle börja så ville de inbjudna inte komma. Men allt var ju förberett och färdigt, inte kan man låta maten gå till spillo, och hur kul är det att hålla fest utan deltagare?

Det är då som inbjudningen förändras. ”Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.” Det spelar ingen roll att de inte nåtts av någon inbjudan – ta hit dem, för de kommer att uppskatta en gratis festmåltid. Och när festsalen börjar fyllas av alla trashankar och den här världens minst viktiga människor säger tjänarna att det ännu finns plats för fler – och de får ge sig ut igen tills festsalen är helt fylld.

Ännu finns det plats! Varje söndag firar Kyrkan över hela världen Jesu uppståndelsedag, med olika former av gudstjänster i varje världshörn. Den gemensamma tanken är att mötas till fest – och att träna oss för den himmelska festen genom att ta emot Ordet om Jesus, evangeliet som befriar, den helige Ande som hjälper och leder oss genom livet. Gemenskapen i gudstjänsten är den gemenskap som kommer från Gud till oss och som ger oss gemenskap med varandra.

Och det finns gott om plats!

I nattvardens måltid samlas och koncentreras gemenskapen när vi får ta emot brödet och vinet, Kristi kropp och blod till syndernas förlåtelse och evigt liv.

Det är ord som sägs, som vi hör gång på gång, och som varje gång är en kallelse till gemenskap med Gud OCH en bekräftelse från Gud som säger att han vill oss och våra liv, att han har kallat oss till sin himmelska måltid – en gång vid tidens slut.

Och ännu finns det plats! Orden kan få vara en påminnelse till oss var och en om att inte glömma bort vår inbjudan. Men också en påminnelse, just genom den berättelse som Jesus gav oss, om att Gud inte nöjer sig med en svepande ursäkt när vi inte dyker upp. För i den himmelska måltiden får alla plats, UTOM de som inte vill.

En liten extra påminnelse alltså om att lyssna till Guds kallelse. Och i den ligger också en utmaning att på samma sätt som Jesus gjorde, se dem som ingen annan vill se, bereda plats åt dem som andra tror har hamnat utanför bara för att de ser ut på ett visst sätt eller för att vi tror att de inte tillhör den skara som är bjuden.

Här ligger en stor och allvarlig kallelse till Sveriges alla kristna, inte bara till vår lilla skara. De strömningar vi känner av i samhället drar längre och längre ifrån den syn som Jesus visat oss i förhållande till fattiga, sjuka, invandrare, ja till allt som verkar vara svagt. Föraktet mot svaghet och annorlundaskap leder rakt ner i fördärvet, som de gamla predikanterna skulle ha sagt.

Det är en tröst inför himmelrikets fest att vår Herre, Jesus Kristus sagt att han åtminstone kommer att ta emot alla dessa sina minsta bröder och systrar. Och de som inte vill komma får inte heller vara med på hans fest. Som han själv sa.


2 söndag efter Trefaldighet den 10 juni 2018

Högmässa i Herråkra kyrka

Psalmer: 754, 688, 323, 728, 731

Öppen inbjudan

Måltidssamtal kan vara väldigt givande. I en måltid är det inte bara maten som är viktig. I måltiden visas också gemenskapen, samhörigheten mellan de människor som äter tillsammans. Men allt som sägs i ett samtal är inte klokt. Ibland handlar det bara om att någon vill briljera, höra sin egen röst, vara viktig.

Andra söndagen efter Trefaldighet berättar om en sådan måltid. Och om en av gästerna som kände sitt behov av att säga något klokt. Så han säger: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” Varför han sa det får vi inte veta. Kanske menade han det på riktigt. Men som svar får han av Jesus en berättelse att fundera över. Den handlar om en man som bjuder många gäster till fest. Men de har inte tid, vill göra annat. I sin vrede över att se sin härliga fest förstörd av gäster som inte vill komma bjuder han in alla andra – dem som ingen annan skulle vilja bjuda på någon fest: patrasket, suputerna, de fattiga och oönskade i samhället.

Vem skulle göra det? Ingen jag känner. Utom Gud, förstås. Och det är också grundpoängen i berättelsen: Gud kallar och inbjuder människor till gemenskap, till den stora festen i himmelen. Den inbjudan är nerlagd i dopet, och finns med i allt det som Jesus gör och säger. Gud kallar oss till gemenskap. Inte bara till någon form av fin och vacker bild av en from församling utan till fest! Fest är glädje, uppsluppenhet, frihet och lite av gemenskapens guldkant.

Vi förstår det inte alltid. Tror att vi redan har allt på det klara. Vi är ju med i kyrkan, vi är redan döpta. Visst längtar vi till den himmelska festen men den är ju långt borta i himmelen och där är vi ännu inte. Eller hur? Därför tror jag många kristna missar den öppna inbjudan som Gud har gett inte bara åt oss utan också åt alla andra . Vi blir nöjda och belåtna, lite mätta och börjar ägna oss åt oss själva i stället för att söka efter det som Gud kallar oss att vara i varje tid. Så vi hör inte när han ropar – det är dags att ställa till med fest! Och vi riskerar att hamna utanför bara för att vi tar för givet att festplatsen är markerad och säker.

Denna söndag kan säkert också tala om många andra ting. Som hur vi ser på människor. Hur vi lätt blir fåfänga och tror att de fina salongernas folk är det som vi ska längta efter att bli. Att tro att somliga är bättre än andra. Och andra sämre. Då kan vi behöva komma ihåg den liknelse om himmelrikets fest som Jesus gav oss. Och att han vill att hans hus skall bli fullt!