Om och men – lek med ord på Kyndelsmässodagen

Ord är viktiga. Även småord som vi ofta använder utan att reflektera över hur viktiga de är.

Två ord tänker jag på just nu: det ena är ordet ”om” och det andra är ordet ”men.” Om och men!

Om och men använder vi ofta när vi talar om saker vi inte är färdiga med eller när vi inte vill bestämma oss. Då blir det många om och många men som används för att gardera sig mot allt som skulle kunna vara för tydligt.

En gång hörde jag någon säga att ordet om var ett djävulens påfund. Det låter lite drastiskt men det kan ligga något i det när vi tänker på hur vi gärna grubblar över det som en gång varit och tänker över hur det skulle ha blivit om om hade fått vara. Om vi nu hade köpt den där vinstlotten som vi inte köpte, om jag nu hade hunnit i tid till det där viktiga mötet, om mina föräldrar inte hade träffat varandra vem skulle jag då vara?

Ordet ”om” kan sysselsätta oss dygnet runt om vi vill. Men vad leder det till? Jo, till ordet ”men”. Men är ett bra ord, precis som om är. Men, men, vi kan ju använda det till att ta tillbaka det vi precis har sagt, använda det som ett slags säkerhetslina. Man vet ju aldrig, det är bäst att gardera sig. (Jag kan knappt låta bli att tänka att detta låter som en beskrivning av en politiker!)

Men vad har då detta med denna söndag att göra? Jo, det finns en intressant text i dagens epistel som använder sig av båda dessa ord – fast på två olika sätt. Så här stod det:

1 Joh 1:5-7

[6] Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. [7] Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.

Om vi säger en sak men gör en annan är vi inte sanna. Då sviker vi det vi säger att vi står för. Att Johannes talar om ljus och mörker är inte bara symboliska bilder av verkligheten, de är en mycket tydlig beskrivning av hur livet är och kan vara. Och vi är med där. Vi är inte alltid det vi säger oss vara – det behövs mer bevis.

Därför säger Johannes: MEN OM vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då….

Jag är medveten om att detta är en lek med ord – men budskapet hos Johannes är så oerhört tydligt att det är svårt att gå förbi. När vi talar om att Jesus är världens ljus, när vi sjunger sånger om ljuset som bär oss, om Gud som är nära i ett litet barn som ser oss – så finns det alltid en risk att vi inte förstår att detta är på riktigt!

Ljusets kraft, det som finns hos Jesus Kristus är lika verklig som vi vet att mörkrets krafter oavbrutet söker efter att förstöra allt det som ”ljuset” bygger upp. Vi lever våra liv mitt emellan dessa starka krafter – och kan inte stanna på en säker plats mitt emellan. För det finns inget mitt emellan ljuset och mörkret. Det finns bara ett antingen eller.

Livet är alltså ingen gråzon. Men vi ser ju inte alltid ljuset när det finns där mitt framför oss! Vi befinner oss på en vandring mellan ljus och mörker, där det kanske farligaste vi kan göra är att tro att ljuset inte är ljus och att mörkret inte är mörker.

Därför måste vi träna oss i att se de ljusglimtar som dyker upp, att inte låta allt det som verkar mörkt och hopplöst trycka ner oss. Där kan vi lära oss av Symeon och av Hanna i templet. Symeon trodde verkligen att han skulle få se Messias under sin livstid. Alla där visste hur gammal han var – och vilka griller han hade i huvudet!!!

Men Symeon gav aldrig upp – han spanade efter ljuset varje dag. Och han fick se Jesus och han fick tacka Gud för att Guds löften går att lita på:

Ty mina ögon har skådat frälsningen [31] som du har berett åt alla folk, [32] ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”

Kom ihåg vad Johannes skrev i episteln:

Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Det finns inget mörker i Gud! Där Gud kommer nära där finns det ljus. Så när vi säger att vi vill ha gemenskap med Gud rimmar det illa med allt det som i oss och våra liv får chansen att färgas av mörkrets färger – avund, hat, hot, våld, förtal, – – – Men det finns alltid ljus! Ljus betyder inte bara ljus – det betyder allt gott, all omsorg, all godhet, all kärlek, all vänskap, allt det där som gör världen till en ljusare och vänligare plats att leva på. Att detta kommer från Gud.

Att leva som kristen är därför att leva i ljusets gemenskap. Ljuset, Jesus Kristus är det ljus som lyser oss på vägen – oavsett om vi går i den mörkaste dal eller i den ljusaste katedral.

Ljuset är alltid starkare än mörkret. Det räcker att komma ihåg det – och att det är Jesus som är ljuset!


Det här var en predikan jag skrev för ett antal år sedan och hållit idag, den 4 februari 2018 i Lenhovda kyrka. Som alltid är det skrivna ordet inte exakt som det blev i verkligheten….

Förtröstan

Ord på vägen – Ur Judits bok:

De händelser du har bestämt stiger fram och säger: ”Här är vi!” Dina vägar är fastlagda, och ditt domslut kan vi motse med förtröstan … (Judit 9:6)

Din förtröstan kommer för all framtid att bevaras i människors hjärtan, så länge de kommer ihåg vad Gud förmår. (Judit 13:19)

3 söndag efter Trettondedagen

Tredje söndag efter Trettondedagen. Först kort inledning: (Allt detta skrev jag inför en predikan 2009)

Hur viktig är själva tron – i oss? Vad innebär den? Varifrån kommer den?

Dessa frågor kanske finns hos många. Denna söndag handlar om att tro på Jesus och har fått den utmanande rubriken ”Jesus skapar tro.” Själv har jag i predikan tänkt fundera över en bit av det tema som finns i alla dagens texter – nämligen att Gud vill vara en kraft som räddar alla som tror, och att inte fastna i frågor som ”vem tror mest eller bäst.” För alla människor, också vi, är i många stycken mycket svaga i tron.

Predikan

Om Salomo uttrycker en bön till Gud om att hjälpa alla som ber, och föra ut kunskapen om honom till alla folk, så talar Paulus om det samma som en kunskap utifrån evangeliet om Jesus Kristus – att var och en som tror får del av Guds kraft som räddar, nämligen evangeliet (om Jesus).

Till sist visar Jesus det i handling och ord. Den ödmjuka och förtvivlade bön som officeren ber till Jesus är ju inte en bön för en älskad hustru eller barn utan för en tjänare, en sådan han snabbt skulle kunna ersätta. Och han förstår att Jesus har krafter till förfogande som han ber Jesus om att använda.

Jesus tar honom som ett exempel på en stark tro: ”inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.”

Och Jesus säger detsamma som Salomo och Paulus: Många skall komma från öster och från väster… när de hör talas om det Gud gör genom den som tror på Jesus.

Jesus lägger dock till en brasklapp: ”Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför.”

Tillbaka till Salomos önskan att alla människor skall få höra om: Guds ”stora namn, din starka hand, din lyftade arm” för att ”Då skall alla jordens folk lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är helgat åt ditt namn.”

Jesus säger att det kommer att bli så som Salomo ber om. MEN han säger också att vi inte kan berömma oss av att ha fötts in i ett särskilt sammanhang. De som ser sig som de ”riktiga” troende har funnits i alla tider. De fanns väl representerade i de grupper av skriftlärda som Jesus ofta debatterade mot liksom i hopen av människor som lyssnade till den som gav mest i utbyte.

De finns idag i många läger – både under tveksamma kategoriseringar som ”fundamentalister” eller ”liberala” eller vad som helst. Somliga vill läsa in varje bibelord som något absolut och färdigt – fast varje ord i svensk modern översättning uttrycker något som översatts ifrån 2000 år gamla skrifter eller ännu äldre.

Andra börjar i den andra änden och utgår ifrån att vår tids tolkningsmönster är de enda relevanta – också för så gamla tider att de nya mönstren inte kan tillämpas utan att göra våld på det gamla.

Paulus säger att evangeliet är en Guds kraft som räddar var och en som tror. För att det inte ska bli så teoretiskt kan vi göra om meningen utifrån dagens evangelium. Då kan den lyda så här – som den kanske skulle ha tolkats av den officer som kom hem och fann sin tjänare fullt frisk efter mötet med Jesus:

”Jesus är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken.”

Jag tror att officeren förstod att Jesus längtade efter att möta den typ av tro som han gav uttryck för. Vi kan i varje fall förstå det av det spontana uttryck för besvikelse som Jesus uttrycker – först att han aldrig mött en så stark tro bland dem som kallades Guds folk, Israel. Och han går vidare med att öppna Guds kraft för alla folk genom att säga att det kommer att finnas folk från alla jordens hörn vid himmelrikets fest – medan de som såg sig som självklara huvudgäster hamnar utanför.

Visst kan vi förstå att Jesus många gånger blivit besviken på det folk som Gud valt till att bära fram frälsaren i världen. Jesus är ju född in i deras liv, deras historia, deras tro – som ett svar på deras längtan och Guds löften. Vi har också uttryck som i dagens evangelium om att ”rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför” som av korkade människor ibland använts som en anledning att förkasta all judendom och förfölja alla judar.

Låt oss därför inte vara korkade. Redan Salomo ber Gud om att ”alla jordens folk” ska förstå vem Gud är – för att de ska kunna tillbe honom. Jesus använder mötet med den romerska officeren till att tala om att Gud vill nå ut till alla människor för att bereda alla plats i himmelriket. Det Jesus inte gillar är alla försök att ta patent på vad som ska kallas ”den enda rätta tron, ”den enda sanna kyrkan”, ”de enda sanna uttolkarna av tron” eller liknande dumheter.

Och Paulus uttrycker den troendes stora erfarenhet av Guds nåd, precis som Martin Luther gjorde – att alla våra försök att försöka bevisa för andra att vi har rätt tro är värdelösa. Att alla våra försök att bevisa för oss själva att vi inte duger inför Gud är fullständigt meningslösa. För den som fått tron som gåva av Gud är den en ”kraft som räddar” och uttrycket ”den rättfärdige skall leva genom tron” blir ett ord som tröstar oss när vi misslyckas med våra goda föresatser.

Men eftersom vi idag inte använder ordet rättfärdig på samma sätt som förr kanske vi måste försöka sätta oss in i hur vi ska tolka det idag. Alltså: Vad betyder: ”den rättfärdige skall leva genom tron”? Vad betyder det för dig? Hur skulle du förklara detta för den som inte förstår vad Bibeln menar med ordet rättfärdighet?

Eller bara den enkla frågan: Hur långt räcker det med att bara säga: Jag tror! ?