5 söndagen efter Trettondedagen

5 söndagen efter Trettondedagen är tämligen svår. Texterna är mättade av allvar. Vi hittar ord som vi i vår tid ofta försöker skjuta ifrån oss. Och de talar om sådant som vi aldrig helt blir färdiga med; rättfärdighet, synd, liv och död. För så länge vi lever har vi något framför oss som vi ännu inte har sett och därmed inte kan veta något säkert om.

Det var inte så konstigt att Jesus fick frågan om det bara var några få som blir räddade till det eviga livet. Frågan är kopplad till den judiska lagen, det som vi kallar Moses lag, ja hela Gamla Testamentet. Där finns hela tiden kampen mellan det goda och det onda, och Guds kamp med sitt folk – löften om hans närvaro och kärlek men också berättelserna om hur folket ideligen svek och vände sig åt annat håll. Dessutom hade det oftast varit en liten skara som klarat av att behålla tron genom alla svårigheter som dök upp på vägen.

Genom tiderna har också många fromma ställt liknande fråga ”Är det inte bara några få som blir räddade?” Men här är det inte längre en rak fråga, utan snarare en retorisk sådan; utgångspunkten är att det inte kan vara mer än några få så som världen ser ut, eller så som vårt eget liv ser ut, eller (i värsta fall) så som just ”vi och vår kyrka” ser det.

Men Jesus säger något annat. Och profeten Hesekiel säger också något annat. Och aposteln Paulus säger det väldigt tydligt: ”Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare.”

Vad betyder det? Kanske är det jätteenkelt: Det är hur du lever som gör skillnad!

Jag kom att tänka på hur det var när jag var ung och skulle lära mig predika och hålla gudstjänst. Det fanns fler ”måsten” på den tiden, men också fler hjälpmedel, sådant som många andra före hade jobbat med och stavat sig igenom. Ett av dessa var följande bön som ofta avslutade predikan:

”Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden – och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.”

Kanske är dagens bibelord typiska sådana trösteord, förmaningsord och varningar. Men allt är för att hjälpa oss att se att frälsningen och livet med Gud finns där till för oss varje dag, minut och sekund i våra liv. Men också att livet är en färskvara. Det krävs också ”tålamod intill änden.”

Livet är en färskvara! Det liv som vi lever just nu är det vi har. Det som var i går är redan förbi. Det som är i morgon eller om en timme har ännu inte kommit. Så därför gäller det alltid att leva här och nu. Men det finns många sätt att leva ”livet” i nuet. Alla är inte självklart bra.

Konsekvenserna av de val vi gör finns både bakom oss och framför oss. Vi bär med oss vår historia. Framtiden har vi ännu inte sett. Men för det eviga livet är det stor skillnad. Hesekiel, Jesus och Paulus säger samma sak: Om du vänder om från den väg du har gått och tar avstånd från den så blir det gamla glömt och den nya vägen blir avgörande för ditt liv.

Det är ju en härlig bild av förlåtelsen och det stora i att lämna över sitt liv åt Gud. Det som inte har fungerat, synder och skuld och allt som tyngt ner mitt liv stryker Gud ett streck över. Inför Gud är det borta. Och vägen till frälsningen, hela himmelrikets härlighet är öppen.

Men livet är ju en färskvara. Samma bild gäller också för den som vänt bort från sin väg nära Gud. När det ersätts av ett liv som levs långt borta från Guds förlåtelse räcker inte det med att tala om hur de var en gång förr i tiden.

Är det hemskt? Visst är det så. Det är inte helt uppmuntrande att veta om att mitt liv idag kan vara bra men det kan vara helt upp och ner i morgon. Jag kan ha det gott med Gud idag men ha övergivit min tro i morgon. Och då hjälper det inte hur det var idag.

Men kan det vara så torftigt? Så är det väl med allt? Det finns det som är gott och det som inte är det. Det finns val vi gör som är fel och andra val som är rätt. Det finns soliga dagar och det finns alla de andra…

Så det är inte så konstigt att vi skulle undra om det bara är få som kommer helskinnade hela vägen. Vi vet ju hur svårt det kan vara.

Men vi vet inte hur det blir för vare sig oss själva eller andra. Bara att det finns en chans så länge vi lever – att komma med hela vägen till Guds rike. För ”han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in” – och jag behöver inte hålla på att göra något annat än att hålla mig till honom.

Men är det då inte bara få som kommer hela vägen? Knappast är det så om vi ska tro Jesus när han beskriver hur människor skall komma från öster och väster och norr och söder för att vara med vid den himmelska måltiden.

Nej, det blir ingen liten rännil av få superfromma som långsamt kryper fram till Guds tron. Nej, det blir en härligt lång och totalt rörig kö som dansar fram i glädje över att allt det som blev fel i våra liv blev förlåtet och våra synder bortkastade i glömskans hav – dit det inte finns någon nyckel.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande… nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.