Växa i tro – femte söndagen i påsktiden

Växa i tro. Vad kan det betyda? Kanske så här:

Du är skapad av Gud
Du är älskad av Gud
Du är utrustad av Gud
Du är utsänd av Gud

Orden skapad och älskad av Gud hör ihop! Han älskar sin skapelse. Guds storhet hindrar inte hans kärlek och närhet. Hos profeten Hosea talar Gud om att människorna drar sig från honom hela tiden – trots det älskar han dem: ”Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden.”

Skapad av Gud och älskad av Gud. Så älskade Gud världen, att han gav sin ende son. Vi bygger tron på personen Jesus, att allt han har gjort varit och är för vår skull. Han ger oss Guds kärlek. Och vi har fått uppgiften att ge den vidare. Därför behöver vi bli utrustade – vi behöver växa i vår tro så att vi kan fullgöra vår uppgift i världen.

Vi behöver bli utrustade för att bli utsända!

Uppgiften kan inte göras utan närkontakt med Jesus. Det är han som visar vägen. När vi ser hur han möter människor som inte har något hopp, inget värdigt liv att leva, ser vi hur han ger dem hoppet tillbaka, och upprättar deras människovärde. De hungriga mättar han, de svaga ger han kraft. Och vi vet – att det handlar om oss var och en – i varje del av vårt liv finns han med. I glädje och sorg, i medgång och motgång. Ser vi inte det?

Men det handlar inte om något som bara finns på ytan! Budskapet handlar alltid om att vi som människor skall hitta till djupet av vår mänsklighet. Det är där vi kan möta Gud – på samma plats som vi möter oss själva. Bara där vi är oss själva kan han nå oss. Och bara när vi är oss själva kan vi nå andra människor. När vi sett vilka vi själva är och vem Gud är, blir vi också utsända till andra människor med budskapet om att Gud också vill nå in i deras liv.

Därför kan aposteln Johannes ord bli ett budskap för vårt eget sätt att leva och en påminnelse om den sanning som finns hos Jesus: ”Men om vi älskar varandra är Gud alltid i oss, och hans kärlek har nått sin fullhet i oss. Han har gett oss sin ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss.”

Gud vill vara oss nära. Med kärlekens rep drar han oss till sig – genom sin ande tar han plats i våra liv. Detta talar Jesus om i evangeliet – och lärjungarna begriper inte vad han säger.

”Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er.” Hjälparen är den helige Ande. Det är Guds heliga närvaro mitt i våra liv, det är den varma vinden som blåser in i våra liv så att de inte behöver vara unkna och illa luktande – utan i stället får vi med Andens hjälp växa i våra liv, växa i tron, kärleken, glädjen över att vara Guds barn.

Ballonger? Ja, varför inte använda en sådan bild:

Vi människor är som en påse ballonger i olika storlekar, färger och former. Formen finns där redan, tanken bakom vad vi ska bli finns där, allt som bygger upp ballongen är redan där – men inte förrän man blåser upp den blir ballongen sådan den är skapad till att vara.

Så gör Gud med oss genom sin Ande – blåser in sitt liv i oss så vi blir sådana som vi är skapade till att vara utrustade till att kunna bli utsända som hans vittnen i den här världen – och våra liv kan bli till den välsignelse som vi får genom att växa i tron på honom, Jesus Kristus vår herre. Amen.


5 söndagen i Påsktiden den 29 april 2018

Högmässa i Lenhovda kyrka

Psalmer: 86, 704, 251:1-2, 721, 162:1-3

Texter 1 årgången: Hosea 11:1-4, 1 Joh 4:10-16, Joh 16:5-11

Alla helgon – Älskad och saknad

Älskad och saknad. Vi närmar oss alla helgon – en helg med många bottnar. I kyrkans tradition finns berättelserna om alla mer eller mindre okända helgon – människor som levt sina liv som en förebild för andra både i sin tro och sitt sätt att vara människa.

Men vi tänker också på alla människor som levt, de som levt nära oss och som inte längre finns med i livet.

I folktraditionen är det i första hand det senare som är i fokus. Den älskade som fortfarande är saknad och som alltid kommer att vara det så länge vi lever. Gamla farmor, eller den goda vännen, hustrun, ja alla som levt, från dem som levt hela sitt långa liv till dem som knappt ens hunnit börja det innan livet tog slut.

På våra kyrkogårdar lyser det i höstmörkret. Varje ljus berättar om någons liv och andras sorg och saknad. Men också om hoppet om liv, också det som finns efter döden.

I kristen tro är det väldigt tydligt att evigheten är en dimension av våra liv som vi har inom räckhåll, ja levande inom oss. Genom Jesus Kristus, han som dött och uppstått – besegrat döden – för att ge oss del av det liv som aldrig dör.

Under Allhelgonahelgen finns allt detta med. Livet som det är, som det har varit och som vi tror det kommer att bli i evigheten, samtidigt som vi saknar dem som inte längre lever med oss.

För kristen tro är det självklart att tala om liv och död i samma mening. Det ingår liksom i livet att också döden finns. Men samtidigt är alltid livet större än döden. Eftersom Jesus har uppstått och besegrat döden finns döden inte längre bara som ett hot. Hotet om döden är visst allvarligt – det hotar våra relationer och vårt sätt att se på våra liv påverkas också. Men hoppet om det eviga livet är större! Det behöver vi lära oss att leva i och ta vara på.

I allhelgonatid är det inte fel att tänka särskilt på detta. Samtidigt som det finns de som är älskade och saknade i våra liv finns det alltid mer än så. Och deras liv har inte varit förgäves – vi bär dem vidare i våra liv också.

(text från 2012)

Utvald och älskad

Hur känns det att vara särskilt utvald? ”Du är min älskade son, du är min utvalde” säger rösten från himlen till Jesus när han blivit döpt av Johannes döparen. Om nu Jesus någon gång skulle ha tvivlat på sig själv så var det här en händelse som förstärker hans självkänsla och tro på sitt uppdrag. Jesus vet detta:

Gud är med mig – Gud älskar mig – han är min Fader och jag hans son! Och han har sänt sin Ande för att leda mig rätt i allt.

När Jesus gick till Johannes döparen för att ta emot hans dop så var det för att markera att han ville gå in under samma villkor som alla vi andra. Trots att han är Guds son – och just därför att han är det – lever han samma liv som alla vi andra. Han visar att det är viktigt att börja om i sitt liv, vända om från det som varit fel, och börja en ny vandring tillsammans med Gud.

Det är här som Jesus börjar sin öppna verksamhet – börjar predika, börjar samla lärjungar omkring sig, går in i den uppgift som han från början har haft – ”oss är en frälsare född”, sjöng vi vid julen, nu kan vi sjunga om Anden som leder oss till honom och med honom.

Det är härligt att vara särskilt utvald! Men det kan också kännas så stort att det nästan blir ofattbart! Min hustru har utvalt mig att vara hennes man! Så känns det att vara älskad och önskad. Och Gud har utvalt mig att vara pappa till mina barn. Det är också stort. Och det är för sådana saker som Gud väljer ut oss! Till gemenskap med andra, till särskilda relationer med människor i alla åldrar och alla sammanhang.

En del av dess särskilda relationer har vi nära oss varje dag. I familjen, ibland de bästa vännerna. Jag tror det är viktigt att påpeka att den relation vi har med Gud inte alltid skiljer sig så mycket från de relationer vi kan ha med varandra. När allt är som det ska är det en ömsesidig kärlek och vänskap som bygger på tillit. Jag vet att jag är älskad och jag älskar tillbaka.

Du är min utvalde säger rösten från himlen till Jesus. Du är min utvalde säger Jesus till var och en av oss! Och börjar vi bli lite osäkra på hur vi ska veta det kan vi gå till Bibeln och där hitta allt det som Gud gjort och sagt – och fört vidare till oss för att vi ska veta vem han är och förstå att han vill något särskilt med oss.

Ett exempel profeten Jesaja i dagens GT:text: ”jag har gett dig ditt namn, du är min…. Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig.”

Ett bibelord som jag särskilt minns då det använts som en bibelvisa många gånger: ” Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 5:8) ”

Den utvalde, älskade sonen, Jesus – går in i ett uppdrag för att visa oss människor att också vi är älskade och utvalda av Gud. När vi tar emot dopet i Kristus, kommer också den helige Ande över oss, som ett bevis på hans kärlek och som ett löfte om att han ska vara med oss varje dag ända till tidens slut.

Gud är med oss. Vi är utvalda och älskade. Även om vi fortfarande är syndare som ofta handlar fel och har svårt att alltid ta till oss detta att Gud älskar oss, så kan vi öva oss i att ta emot och ge vidare. Vi gör det i våra egna liv när vi visar andra människor kärlek och omsorg, uppskattning och tillit. Och när vi får det tillbaka påminns vi om att allt började med Guds kärlek. Till oss, genom Jesus Kristus, vår Herre och frälsare. Amen.