Tacksägelsedagen

Sex år gammal predikan från Tacksägelsedagen.

Det kommer en dag. För dem som länge levt i misär och fattigdom, eller under förtryck, krig eller svält är ibland små, till synes obetydliga tecken på förändring något oerhört stort. Då kan man ju hoppas ändå…
Det kommer en dag. Många människor vet inte om de vågar hoppas på en ny dag. När dagarna blivit tyngda av sjukdom, trötthet, bekymmer, oro och hopplöshet kan ibland en liten ljusglimt av solens strålar genom tunga molnen bli tillräckligt stort för att ge hopp för i varje fall en ny dag till.
Det kommer en dag. Ja, det gör det! Det blir inte alltid så som det är nu. Vi tror, hoppas och vet att Gud inte har glömt oss.

Hos profeten Jeremia uttrycks detta hopp genom ett ord från Herren: ”Med evig kärlek älskar jag dig…”

Den som älskar med evig kärlek kan aldrig glömma bort någon enda människa. Därför vågar vi hoppas, tro, leva – ja också leva i glädje och tacksamhet för de gåvor som Gud har gett oss. I smått eller i stort, det gör det samma. Om det är en ny vanlig dag eller en ny ovanlig dag så är den dagen fortfarande en källa till tacksamhet och glädje – här har jag fått något nytt att leva för, ja en helt ny dag.

Därför kan ju varje dag vara en tacksägelsedag – en dag för glädje och tacksamhet till vår Gud för att vi får leva. Men vi kan samtidigt behöva fylla på vår anledning till tacksamhet, det kan ju bli lite tjatigt att varje dag rabbla upp tacksamheten som den vore en färdig formel.

Tacksägelsedagen är en sådan dag då glädjen och tacksamheten över alla Guds goda gåvor samlas ihop till en lovsång som bärs genom hela mässan från den första till den sista tonen.
Men det är förstås inte någon befallning – var glad och lovsjung fast du inte tycker att du har någon anledning alls. Men det är en möjlighet som öppnar sig, ett tillfälle att flytta fram livets små och stora glädjeämnen så att de blir mer synliga för oss än livets alla andra mindre glada besvärligheter.

I evangeliet idag talas det om hur människor häpnade över allt det goda de såg Jesus göra. De såg ju med egna ögon hur sjuka blev friska, förlamade började gå, blinda fick sin syn tillbaka. Och folket prisade Gud. De lät sin förundran förvandlas till glädje och lovsång till Gud. De visste ju att han en gång sagt ”det kommer en dag” – en dag då Gud skall göra allting nytt. Nu såg de framför sina ögon hur det skedde. Och de tackade Gud.

Vi kan också tacka Gud. Glädjen som blir till lovsång är också vår. Det Jesus gjorde med människor som kom till honom gör han också idag. Det som berättas för oss när vi hör de gamla texterna läsas är inte bara något som hände en gång för länge sen. Det sker också här och nu. Det är skillnaden mellan Guds ord och alla andra ord. Guds ord lever, hans tilltal i en tid är också ett ord till människor i en annan tid.
Lovsången till Gud får aldrig tystna. I denna värld finns det alldeles för mycket som är vänt från Gud, sådant som förvandlar och förvrider människors liv så att livet blir onödigt svårt att leva.

Den kristna församlingen samlas varje söndag för att hålla denna lovsång levande. Därför blir varje gudstjänst ett tillfälle att förnya hoppet om att det faktiskt kommer en dag då lovsången får sin fulländning, då livets Herre kommer åter i hela sin härlighet.

När vi idag läst om hur Jesus tog sig an de sjuka och gav dem nytt hopp om livet är det viktigt att vi ser sambandet mellan det Jesus gör och det vi måste göra. Världen är visserligen en fantastisk skapelse, men den är också full av sådant som inte är lika fantastiskt. Medan vi sjunger lovsånger till Guds ära får vi inte glömma att göra det goda som han kallat oss till. De sjuka och svaga, de förtryckta och fattiga kommer alltid att finnas där som en påminnelse om att dagen då alla löften uppfyllts ännu inte har kommit.

Därför är kyrkans kallelse alltid både att prisa Gud och att se och hjälpa människor i deras nöd. I mässa och gudstjänst, i bön, lovsång och genom Guds helige Ande kan vi få kraft att stå ut med den ofullkomliga världens alla små och stora dissonanser. Och bli ett vittnesbörd om Guds löften – för det kommer en dag – ja genom Jesus Kristus vet vi att den redan har kommit och är på väg mot sin slutliga uppfyllelse.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.