Tacksägelse och lovsång

Tacksägelse och lovsång hör till den söndag som i svensk tradition kallas Tacksägelsedagen. Kring den söndagen finns det många lokala traditioner i Svenska Kyrkans församlingar. Ofta passar man på och knyter Tacksägelsedagen kring höstskörden – och kyrkan pyntas med frukt, grönsaker, potatisar, löv och annat som hör hösten till. Det kan vara mycket vackert.

Men söndagens texter berättar i sig inte om skördefester utan om hur viktigt det är att lovsjunga Gud, tacka Gud för allt det goda som Gud ger oss människor. Men också ”bara” för att sjunga till Guds ära.

Det är inte alltid vi förstår oss på hur viktigt det är att prisa Gud. Att vända vår uppmärksamhet helt och hållet mot Gud själv, i tacksamhet, i lovsång och tillbedjan. Ofta är vi fullt upptagna med oss själva, med det som är för stunden, med alla sorters bekymmer och bestyr. Därför är det viktigt att kunna se det ljusa, det som är större än vi själva.

Söndagens texter är fyllda av ord om hur stort det är att vara i Guds hand. Men också – som i evangeliet – en fråga som kan ställas till oss allihop; varför har vi så svårt med tacksamheten, lovsången och att ge Gud äran?

En god vän som för tio år sedan lämnade det här jordiska livet för livet tillsammans med vår Herre i evigheten hade som valspråk tre bokstäver inflätade i varandra: HTÄ = Herren Tillhör Äran. Det är en utmaning att ta till sig som en livsuppgift att i allt försöka leva så att det kan bli till Guds ära. Inte lätt. Men så viktigt. 

Tacksägelse och lovsång ”höves oss”….

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.