Tack Gud för Povel Ramel – 17 söndag efter Trefaldighet

Den 17e söndagen efter Trefaldighet, andra årgången – jag upptäckte att jag inte predikat över dessa texter någonsin. Utmaning och inte var det helt lätt. För varje gång jag hör de texter som finns där kommer jag att tänka på Povel Ramels låt ”Kleptoman”. Så han fick vara med på ett hörn också. Med några rader ur sin sång om morbror Jan, kleptoman.

Bortsett från att det inte låter sig plockas in här i texten så kommer dagens utskrivna predikan här. (Det blir aldrig likadant i verkligheten)

Texter 2 årgången: Predik 5:9-15, 1 Tim 6:7-11, Lk 12:13-21

 

Ja, så går det… Det är väl vad Jesus säger? Så går det när någon försöker försäkra sig om att allt i livet är under total kontroll. Allvarsamma texter hör till denna söndag. Men allt i livet är ju inte bara kul. Å andra sidan – ibland är det just det roliga som kan få oss att förstå det allvarsamma!

Tack gode Gud för Povel Ramel!

— music maestro Ramel! —
(Texten från musiken – Vi ungar dansa honom kring och sjöng med enad trut, du ska ingenting ta med dej när du går,
morbror Jan kleptoman.
Du har farmors syskrin mellan dina lår,
spotta fram tant almas brosch med ädelstenen koniosch.
man ska ingenting ta med sej när man går,…)

Varenda mening i dagens texter är fylld av allvar. ”Den som älskar pengar blir aldrig mätt…” ”Hopsparad rikedom blir sin ägares olycka”. ”Ingenting får han ta med sig på färden..” ”Tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den.” ”Kärleken till pengar är roten till allt ont.” ”Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”

Någonstans inom oss förstår vi att det är precis så. Tillsammans med Povel Ramels visa om morbror Jan kleptoman får vi ett perspektiv som på ett glättigt vis kan visa oss hur lite det är värt att försöka ”ta med sig något” – att samla rikedomar på hög.

Och ändå är det så vi gör – nej förstås, inte jag och inte du, men alla andra väl? Och visst är det ett problem – som kanske enklast belyses av statistik över hur få människor det är som äger större delen av hela världens så kallade rikedomar. Den som äger mycket vill alltid ha mer.

Frågan för dagen är: ”Hur blir jag rik inför Gud?” Vad betyder det egentligen? För de flesta av oss är frågan så ovanlig att vi har svårt att komma på något vettigt svar. Men kanske handlar det bara om att börja fundera?

Så vi funderar: När känner vi oss ”rika”? När vi ställde den frågan till oss i veckan så kom vi fram till många bra saker. Det kan handla om vänskap, om kärlek och gemenskap. Att ha en riktig vän är ju en rikedom som inte går att väga på våg. Att ha en familj, att känna sig älskad och viktig för någon annan. Allt sånt där är värden som vi kan bära inom oss var vi än går. Och inte är det heller tungt att bära.

Precis på samma sätt är det med vårt förhållande till Gud. När vi ser;

  • att allt det goda som vi har i våra liv hör ihop med att Gud finns där,
  • när vi vågar ta med Gud i våra tankar och se livet som något mer än bara det lilla vi ser här och nu –
  • När vi vågar vår tillit till Jesus Kristus, honom som har gjort allt för oss
  • ja då möter vi rikedomar som går bortom allt annat. Då blir inte ens de svåra och omöjliga dagarna totalt omöjliga att bära.

Den som äger mycket vill alltid ha mer! Det gäller också när vi talar om Gud. Det är precis som med en kärleksrelation i våra vanliga liv. Bara att relationen med Gud tar oss längre! Ända in i evigheten, dit inget av förgängligt värde kan komma – dit får vi komma därför att Jesus Kristus lovat att vi får vara med honom där han är.

Det är också därför som vi varje söndag bekänner med trosbekännelsens ord den tro som burit hela den världsvida kyrkan i två tusen år..-

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.