Stolthet

Stolthet är ibland ett farligt ord. Men det kan också vara ett ord som vi behöver lära oss att hantera för vår egen del. Det finns alltid sådant som vi inte är så stolta över. Ofta handlar det om våra svagheter. Och om mentaliteten runtomkring är att man inte ska tro sig om att vara något blir det lätt svårt att bli stolt över det man faktiskt kan eller helt enkelt bara över att vara sig själv.

En liten bok fick jag tag på för över 30 år sen. Den var skriven av Margareta Melin och hade (väl) titeln ”Bejaka sig själv”. I varje fall var ämnet av det slaget. Och det talade till mig. Och när Jesus säger att vi ska älska vår nästa som oss själva så innebär det i grund och botten att vi måste börja hos oss själva. Älska dig själv! Inte som en narcissist som bara speglar sig i sitt ego. Men som accepterar och ser sig själv som något fint som Gud har skapat. För så är det ju!

Jag själv har inte så lätt att visa stolthet över vem jag är och vad jag kan. Inte har jag lätt att ta emot vare sig kritik eller beröm heller. Men jag är ofta stolt över dem jag har runtomkring mig. Det hjälper min egen svaghet att så många som jag har i min närhet är så fantastiska. Det är barnen, hustrun, föräldrar och vänner. Outstanding människor med massor av fördelar och så kan de så mycket – ofta det jag inte kan. Härligt att kunna vara stolt över just därför att de ändå hör ihop med mig.

Med mig själv är det inte så mycket. Jag vet vad jag kan, vad jag inte tror mig om att kunna och mina svagheter känner jag mer än vad någon annan gör. Faktiskt. Och det vågar jag vara stolt över, också någonstans…

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.