Söndag före domssöndagen 2013

Söndag före Domssöndagen (predikan från 2007)

När ni minst väntar det, då…

Mycket i livet är precis på det sättet – när vi inte förväntar oss att något ska hända så händer allt på en gång!

Denna söndag handlar om att kunna vänta på det som ännu inte har hänt och vara beredd när det händer. Det säger sig självt att det inte hör till det allra lättaste. Särskilt när vi börjar tala om så tunga ting som den yttersta domen och världens undergång och hur Jesus skall komma tillbaka i sin härlighet vid tidens slut.

Psalmen vi sjöng före evangeliet berättar om denna väntan. (Ps 314) ”Ack, saliga dag, som i hoppet vi bidar…” Jag skulle vilja ge den psalmen som ett lästips.

De gamla formuleringarna skrämmer kanske bort en och annan från att försöka hänga med i psalmen, men den som lyckas ta sig igenom alla fyra verserna och dessutom ta till sig budskapet har goda förutsättningar att gå vidare från den här söndagen med gott hopp om att, som Paulus uttryckte det i episteln, ha ”bestått provet.” (En fördel med att komma ihåg psalmnumret är att psalmen kommer att finnas kvar där i psalmboken medan denna predikan bara hålls här och nu).

Vad är det då för prov?

Så här skrev Paulus: ”Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er? Eller är det så att ni inte består provet?”

Enligt Paulus handlar det om tron på Jesus. Han utmanar oss att själva pröva om tron finns där hos oss, genom att helt enkelt fråga om vi inte märker att Jesus finns hos oss? För Paulus är svaret självklart: Jesus har ju lovat att var med oss alla dagar ända till tidens slut. Att tro handlar om att våga lita på det – också när vi inte känner ett endaste dugg av säkerhet i vår tro.

Denna söndag utmanar också vårt tidsperspektiv. I vår tid är människor ofta lite för historielösa, som om allt det som hänt före oss bara är små notiser i historieböckerna. Men när vi firar mässa rör vi oss alltid fram och tillbaka genom historien. Bibeltexterna som vi läser kommer från olika tider och sammanhang, och med sångerna och bönerna är det precis på samma sätt. Här vävs händelser ur historien samman med varandra för att ge oss ett budskap för det liv som vi måste leva här och nu. Dessutom påstår vi i mässan att vår Herre själv blir en del av vårt liv just nu i nattvardens bröd och vin.

Profeten Jesaja talar idag om den dag då skapelsens tid tar slut: ”Himlen skall lösas upp som rök, jorden slitas ut som en klädnad och dess invånare dö som flugor.”

Om vi tar hänsyn till det 2 700-åriga perspektivet och blandar in moderna tiders kunskap om universums solsystem och svarta hål får vi en begripbar bild. Vi kan också tänka på människans förmåga att skapa ting som vi vet på sikt kommer att förgifta hela skapelsen – om vi inte innan dess har bombat sönder den. Jag tycker nog att Jesajas vision inte har vissnat bara för att det ännu inte har hänt!

Men Jesaja har ju också ett ord om vad som behövs medan vi väntar – och det handlar om att tro på honom som har skapat allting: ”Men min hjälp varar i evighet, min rättfärdighet går aldrig om intet.”

I mina öron låter det precis som det Jesus sa till sina lärjungar en gång: ”jag skall vara med er alla dagar intill tidens slut.”

”Märker ni inte att Jesus Kristus finns hos er?”

Jesu lärjungar märkte att Jesus ville förbereda dem på att livet inte skulle vara någon enkel promenad. Han uppmanar dem inte att göra sig viktiga utan ta på sig arbetskläderna och vara beredda – alltid!

”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande.”

Bilden av tjänarna som väntar är kanske otidsenlig, men slutklämmen är ganska begriplig:
”Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Egentligen är ju tiden ointressant för Gud! Han som säger ”min hjälp varar i evighet” och ”jag är med er alla dagar till tidens slut” måste väl ändå mena något mer med det än att det låter fint?

Jag tror att det är därför vi behöver fira mässa! Det tränar oss i att möta vår egen förväntan, eller som Paulus kanske skulle ha sagt: det är ett sätt att pröva vår tro genom att utöva den. ”Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er?”

Det är som ett sätt att träna beredskapen; det är ju detta vi tror och tar emot i tro:
”Kristi kropp, för dig utgiven. Kristi blod, för dig utgjutet.” Där finns han alltid.

”Guds Son skall komma.
Allt som dolts skall då bli uppenbart.
Vi väntar, ropar med hans folk:
Kom, Herre Jesus, snart!” (ur Sv.Ps. 490:3)

TILLÄGG: En gammal predikan är en gammal predikan. Men jag har haft lite tid för dessa sidor på senaste tiden och kanske bättre med något gammalt än inget. Kanske.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.

En kommentar till “Söndag före domssöndagen 2013”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.