Söndag efter jul – Menlösa barns dag

Söndag efter jul den – Menlösa barns dag

INTRO: Det nyfödda barnet i Betlehem är Guds Son, vår frälsare. Detta förkunnades i julnatten och i alla julens gudstjänster över hela jorden. I det ligger också vetskapen om att vi genom honom ännu tydligare får kalla oss Guds barn. Skapade av Gud, och skapade till gemenskap med både Gud och varandra. Det är vi människor.

Samtidigt handlar denna söndag också om att vi människor ofta avvisar vårt barnaskap hos Gud genom våra handlingar gentemot andra av Guds barn. ”Menlösa barns dag” heter inte denna dag utan anledning – och anledningen är inte vacker. Därför finns det ännu större anledning att börja mässan med en bön om att Gud tar emot oss och förlåter oss för alla våra synder:

Predikan
Julens underbara budskap om ljus i mörkret, om hopp för världen och liv för människorna blir genast avbrutet av brutala och hänsynslösa makthavares sätt att utöva sin maktfullkomlighet. Men Gud skyddar sitt barn, och Josef får ännu en gång möta ängeln som i drömmen talar till honom om vad som behövs för att skydda barnet från de faror som hotar.

Så Jesus får leva sin första längre tid i Egypten som flykting, precis som hans folk en gång gjorde till den dag då Moses utsågs att föra dem tillbaka till sitt land.

Men samtidigt som Jesus blev skyddad fick många andra barn sätta livet till. Genom ett meningslöst våld, precis som profeten Jeremia en gång berättat – ropen som hörs från byn Rama har blivit ett skri som skär igenom märg och ben, till en berättelse om gråten och klagan och sorgen över att mista sina barn utan minsta anledning.

Herodes tyckte att han hade en tydlig anledning – att röja alla rivaler ur vägen. Han förstod aldrig, liksom många andra med honom, att den kunglighet som Jesus bar med sig in i världen inte var som andra makthavares. ”Mitt rike är inte av denna världen” säger Jesus själv.

När tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen…” skriver Paulus. Allt det som hänt i hela Gamla Testamentet har varit en berättelse om människors liv med Gud – där Guds vägar inte alltid varit tydliga och där människorna definitivt ofta varit emot Gud och levt tvärtemot hans önskan. Men i allt detta finns det en tråd som leder till Jesus. Född under lagen betyder att Jesus är jude, född till att leva efter den tro och de bud som hans folk fått med sig genom tiderna, men också född till att befria folket från allt det tunga ok som också lagts på dem genom ”lagen”.

Paulus liknar det med slaveri. Jesus har kommit för att befria slavarna och ge dem samma status som alla de andra. Med det menar Paulus att Jesus kommit för att visa att alla människor är barn av samma Gud. Ingen skall känna sig utanför, ingen skall kallas värdelös eller oduglig. Alla är vi Guds barn.

Därför är det horribelt att så ofta behöva höra hur människorna krigar mot varandra, använder olika skumma förevändningar för att motivera den människoslakt som pågår runt omkring vår jord – i liten eller stor skala. Och vilka är det som alltid får lida mest och dö först? Jo, de små barnen. De försvarslösa, de som ännu inte lärt sig att göra skillnad på folk.

Och det känns inte bättre av att veta att vi inte kan göra så mycket åt det.

Fast vi kan förstås försöka läsa den gamla profeten Jeremia när han talar om Rakel som gråter över sina barn, hon som inte kan bli tröstad eftersom hennes barn inte längre finns. Men någonstans mitt i allt elände kommer det en mening som inger hopp. ”Det finns hopp för din framtid, säger Herren.”

De flesta av oss vet att det inte alltid går att trösta en människa i sorg. Det finns inga ord. Kanske är det enda vi kan göra att vara närvarande, finnas till, visa att det kan finnas en ny tid, ett nytt hopp någonstans. Ibland är stora delar av mänskligheten inne i en sorgeprocess. Som vi märkt av de senaste veckorna då vi aktualiserat den stora tsunamikatastrofen för tio år.

Det ser inte alltid särskilt hoppfullt ut – i relationer mellan många redan stridande parter ute i världen, eller för världens eget liv. Men någonstans måste vi lyfta på locket, dra fram vår kunskap om vad det är att vara människa och vad det innebär att som människa vara ett Guds barn – någon som har en egen mening redan från början, någon som är älskad för sin egen skull från det första andetaget ända in i evigheten. Att vara människa borde vara att leva i frihet, gemenskap och samförstånd med ”vem som helst” – eftersom ”vem som helst” faktiskt är lika mycket Guds barn som du och jag.

Och Guds ord genom profeten Jeremia kan få vara ett ord vi kan ha med oss in i det nya år som snart börjar: ”Det finns hopp för din framtid.” Det är Guds eget ord till dig. Ta vara på det.

S:t Johannes kyrka, Kalmar den 28 december 2014
Texter 1 årgången: Jeremia 31:15-17, Gal. 4:4-7, Matteus 2:13-23
Psalmer: 34:1-4, 606, 210, 236, 21

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.