Som man sår får man skörda?

Som man sår får man skörda

Det låter ju rimligt, och hur ofta har vi inte hört att det är så? Ibland är det med alla pekpinnarna i luften. Varningar utfärdas för allt vi kan tänkas göra som inte är bra, inte är rätt, som inte leder i rätt riktning. Det är sånt som våra barn får höra – fast vi som föräldrar inte alltid upptäcker att det är vad vi säger.

Att skörda det vi har sått är förstås i grunden sant. Planterar vi morotsfrö förväntar vi oss inte lök. Blir den som stjäl upptäckt blir det någon form av straff. Och häver vi ur oss elakheter till varandra får vi räkna med elakheter tillbaka, eller att vi blir helt ensamma för ingen vill vara med oss.

Men hur är det i Guds perspektiv? Kan vi veta något om det? Någon frågade Jesus om det bara är några få som blir räddade. Förmodligen kom frågan utifrån både egen erfarenhet och den undervisning som fanns av de skriftlärda. Det gäller att passa sig så det inte går åt helvete. Och Jesus svarar honom genom att säga att han ska kämpa för att ta sig in genom den trånga porten.

Femte söndagen efter Trettondedag jul handlar om sådana frågor. Varken frågorna eller svaren är enkla. Tar vi det för enkelt blir det antingen moralism eller alldeles för billig nåd. Tar vi i det för djupt kommer ingen att begripa som inte får läsa texten om och om igen. Och hur ofta får man det när man lyssnar till en predikan?

Så till den som ska predika på söndag (precis som jag ska göra): var varsam med dina tankar, ditt språk, dina omdömen. Fokusera gärna på glädjen över att människor skall få komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. För det innebär ju att inbjudan och möjligheten finns kvar också för dig och mig. Domen är hur som helst inte vår att sköta.

Psalmerna som först kom i mina tankar var 323 och 321. Det känns nästan som i slutet av kyrkoåret…

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.