Salig hon som trodde

Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse!

Salig är du, Maria!
Jungfru Maria är en oerhört viktig person för alla kristna. Det oavsett om vi alla är medvetna om det. Det hör ihop med hennes öppenhet gentemot Guds vilja – hon ställer sig inte i vägen för det Gud vill göra med henne.

Därför är Maria omskriven och omhuldad, i texter, i böner och sånger.

Jesus och Maria hör alltid ihop. Som ett barn hör ihop med sin mor och en mor med sina barn är deras liv alltid förbundna. Den ena har burit fram den andra. Den andra har blivit buren – det går aldrig ur.

Men Maria är inte en vanlig mor. Jesus är heller inte någon vanlig son. Därför talar vi om Marias moderskap på fjärde advent – strax innan vi firar sonens födelse. Hennes moderskap är beroende av händelser i det förflutna, ja så långt tillbaka i tiden att hon inte kan mer än ana att det är ett annorlunda barn hon skall få föda in i världen.

Maria kan återvända i tiden till profeten Jesaja. Jesaja talar om Guds löften, om det som folket skall vänta på. Han talar om tröst, om goda nyheter som bärs fram av budbäraren som sprungit snabbt för att få ut sitt budskap så fort som möjligt, och han talar om Guds makt och kraft.

Kort sagt, så talar Jesaja om Guds löften till sitt folk. Löftena är många, de är stora och små, de kan se ut att vara lätta eller svåra att förstå. Men alla löftena får genom profeten Jesaja en inriktning på att vänta stora ting av Gud – och att invänta den nye konungen!

Härligt är det att höra budbärarens röst när han förkunnar att ”Nu är konungen här!” Jubla du Dotter Sion, din konung är nu nära!

Och folket läste om honom, och de väntade. Också Maria väntade. Hon väntade sitt barn – precis som ängeln hade sagt. Och hon besöker sin släkting Elisabet – mor till Johannes döparen. Här möts de för första gången, Jesus och Johannes. Inte ens som ofödda är de oberoende av varandras närvaro. Som Elisabet säger till Maria: ”När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd.”

Orden som Elisabet säger till Maria är viktiga:

Elisabet … ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. ..Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”

Hur ofta önskar vi Guds välsignelse över varandra? Välsignad är du! Välsignat är det arbete som du försöker göra för Gud och människor! Eller: Salig du som tror, du som inte har gett upp tron trots att människorna eller samhället runt omkring dig försöker få dig att ge upp.

Välsignad är du! Salig du som tror! När Guds löften lyfts fram i bibelläsningen är det för att levandegöra tron, inte för att berätta om något gammalt som Gud gjorde i forna tider.

När Guds löften får sitt sammanhang förtydligat inom den människa som lyssnar och tar emot dem, så händer det något. Elisabet fylldes av Helig Ande och önskade all Guds välsignelse över Maria och glädje över att hon fick ta emot Guds löften och bära dem inom sig.

Guds löften uppfylls genom vanliga människors tro. När vi låter orden bli mer än bokstäver på ett papper, mer än något som uppläses av gammal tradition, mer än en historia – då blir orden en del av vårt eget liv, vår egen historia. Då kan Gud handla genom oss, så som han gjorde genom Maria. Då blir Gud människa om och om igen – därför att han tar plats i våra liv och lever i oss.

Därför behöver vi göra mer av att önska Guds välsignelse över varandra. Vi är ju tecken till för varandra, till för att – som profeten Jesaja påpekade – vara den där budbäraren som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning.

Den som tror, den som inte ger upp utan väntar på att löftena skall uppfyllas – kommer att med egna ögon se hur Gud handlar. Så som profeten sagt.

Därför är Kyrkan inte tyst. Därför firar vi Jungfru Maria som ett tecken på tro i världen. Denna tro berättar Paulus om i episteln. Den handlar om ”Guds son, Kristus Jesus, som vi har förkunnat bland er,… Ty alla Guds löften har fått sitt ja genom honom. Därför säger vi också genom honom vårt Amen, Gud till ära.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande…

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.