Rätt plats i rätt tid?

Jag funderar kring det här med rätt plats i rätt tid. När ska jag veta att jag är på rätt plats i den tid som är just nu? De fromma har ofta sagt att man bara ska ta en dag i taget. Det håller jag styvt på. Men funderar gör jag ändå alltid. Det är väl min personlighet.

Jag sökte ett jobb nyss. Ville pröva. Kändes rätt spännande. Men det var fler än jag som inte fick det jobbet. Och det känns helt ok. Rätt person på rätt plats i rätt tid. Inte helt och hållet min sak att avgöra mer än det som är för min egen del.

Vid årsskiftet slutar jag som kyrkoherde i Landeryds församling. Men dagen efter återuppstår jag på samma plats med en annan nykomponerad, inofficiell titel som ”församlingsherde.” Ingen titel jag gillar. Men jag gillar inte titlar ändå. Innehållet är i grunden detsamma förutom att jag får en chef, en kyrkoherde som dessutom är domprost.

Jag har inte bett om att få det så. De förändringar som kyrkomötet i Svenska Kyrkan beslutat om gillar jag fortfarande inte. Men i Linköping blir det ändå bra. Det är spännande och den blivande chefen gör så gott han kan – och det kommer att räcka långt. Det blir säkert intressant också för mig i det nya som egentligen inte är så nytt.

Men självklart undrar jag ändå var min plats är framöver. Är det här på samma plats i 11-14 år till (pensionsstrecket) eller är det något annat? Det vet bara den som ser och vet mer än jag och alla andra. Och visst finns det lite möjligheter att söka fler jobb. Men jag känner mig tveksam. Det är jobbigt att söka jobb. Också för den som redan har jobb. (Heder åt alla som orkar söka jobb efter jobb och fortfarande vara arbetslösa. Trist att det saknas jobb åt många goda arbetare.)

Så jag sitter väl i båten ett tag till. Om inte något nytt kommer till mig. Sånt har förstås inte hänt förr. Men man vet aldrig. En god präst, äldre än jag och gammal vän sa en gång att han egentligen aldrig sökt jobb utan alltid blivit ombedd att flytta än hit än dit. Men så är han en sådan präst som många vill ha. Inget konstigt alltså.

Det här blev personligt, nästan privat. Men so what?

måsar1bweb

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.