Prövningar vi möta få

Prövningar vi möta få. Det bara blev så med rubriken att den direkt började anspela på en sång som heter ”Ovan där”. Egentligen skulle den texten nästan kunna platsa på första söndagen i Fastan. Jag skulle fundera över psalmer till söndagen och började plita ner lite anteckningar. Här kommer de. Med psalmförslag till och med på slutet.

Prövningar vi möta få

Att slå följe med Jesus är att se allt det mänskliga med alla dess sorger och bedrövelser tillsammans med de möjligheter som Gud ger oss. Det ger prövningar och knepigheter, men också en väg till livet, det liv som inte dör. Varken nu eller senare. Men prövningar på vägen får vi möta.

Kains offergåva till Herren var från markens gröda. Abel offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord.

Att vi ska kunna begripa oss på Herrens sätt att göra skillnad på deras olika offer har jag svårt att se. Men i Abels offer finns det en stark anknytning till offret av det förstfödda, det som kom att bli ett signum för offerkulten i Israel, och naturligtvis också en bild av Jesus och det offer som Gud gör för att försona världen med sig.

Men fortsättningen är lättare att förstå; avund, ilska, vrede som vänds till en frestelse som faller ut som mord på brodern. Och Guds ord till Kain är vända till oss var och en: ”Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren.” Det nerböjda huvudet – Kains sänkta blick – talar ju om det som kan ske inom oss när vreden och ilskan går inåt och rusar genom hela vårt väsen ända tills det far ut – ofta på ett sätt som leder till hemskheter av olika slag.

Synden skall åtrå att ta över dig men ”Du skall råda över den” säger Herren till Kain. Men vi vet hur det gick.

Aposteln Jakob konstaterar: ”Salig är den som håller ut då han prövas…” Det är inte bilden av Kains lott. Inte heller av många människors val. Men det är viktigt att veta varifrån saker och ting kommer. ”Gud kan inte frestas av det onda och själv frestar han ingen” skriver Jakob. Skyll inte på Gud, det är vi själva som väljer det goda eller det onda i varje val. Men prövningar vi möta få. Det ingår.

Det kan vara en rejäl prövning eller en frestelse att tro sig om att veta precis hur allt är tänkt. Så var det för Petrus. Han får sig en rejäl åthutning av Jesus när han försöker säga emot honom. Jesus förklarar sin väg, det som är den lidandes väg som Gud valt att låta Jesus gå. Jesus ville förbereda sina lärjungar på vad som skulle komma. Men Petrus kan inte tänka sig att det skulle kunna ske.

Var inte Petrus reaktion normal? Jo. Fullständigt normalt beteende att inte vilja att ens vän och mästare och förebild ska tala om sin förestående död till synes utan anledning. Men samtidigt en prövning och en frestelse för Jesus att kanske lyssna och välja en annan väg. Därför får Petrus sig en sådan ”skrapa” att han hör Jesus säga till sig ”Håll dig på din plats Satan…”

Nej, inte är Petrus någon Satan. Men den luringen är den store förledaren nummer ett, han som alltid försöker få oss att välja det som inte är Guds val. Ta en genväg, fuska lite här och där, ingen ser, ingen kommer att bry sig. Gå aldrig så djupt in i någon fråga – eller, om du gör det, gör det så ordentligt att du verkar vara den som alltid förstår och vet bäst. Tro på dig själv, för alla andra kommer bara att vilja tro dig om något ont.

Salig den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom.

Som alltid är det kärleken som till slut är det avgörande. Kärleken till Gud – den som endast kan levas av den som lever i kärleken från Gud. Då behöver i inte sänka blicken inför någon, inte ens inför Gud därför att vi vet att han ser på oss i glädje och kärlek.

Det var i alla fall några, mycket snabbt nerplitade tankar inför första söndagen i Fastan. Och egentligen skulle jag bara försöka sätta några psalmer till högmässan, vilket plötsligt kom att bli det sista för dagen. Inte helt lätt att hitta rätt.

Mina förslag skulle kunna bli:
Ingång: 137 (Den kärlek du till världen bar. Klassisk fastepsalm)
Offertorium: 576 (Hjälp mig, Jesus, troget vandra. Gammal psalm som kanske inte många använder men som just därför kan vara användbar om man vill)
Communionspsalm: 578 (Jesus, låt din kärleks låga – innerlig psalm ca 100 år gammal)
Slutpsalm: 135 (Se, vi går upp till Jerusalem)

Ovan där? Textlänk med lite tvivelaktig koppling till svensktoppssmörsångare kan du få här!

I S:t Hans där jag ska predika på söndag har vi särskilda psaltarpsalmer som jag inte väljer, dessutom ska vi ha förbönshögmässa med extra många psalmer förutom möjlighet till personlig förbön. Och vad det blir för predikan vet jag ännu inte. Det är ju bara tisdag!

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.