Prövningar vi möta få – 1 söndagen i Fastan

Har du kanske suttit där i mörkret någon gång?

Någon gång när livet inte blivit det glada och härligt obekymrade liv som du hoppades på, när allt verkade gå åt skogen?

När du undrat om det alls fanns något hopp för just dig, eller om det kanske inte alls fanns något hopp, ingen Gud,….?


40 dagar tillbringade Jesus ute i öknen. Ensam i ett torrt, varmt och ogästvänligt landskap ”sattes han på prov”. Det Jesus utsätts för är frestelsen att använda sin makt och kraft till att skaffa sig fördelar, för att bättre stå ut med vistelsen i öknen och för att se hur han ser på sig själv. Evangeliet berättar nämligen att ”Jesus fördes av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen”.

Det är ett himmelskt sanktionerat test utförd av Guds motståndare.


Det är viktigt att vi förstår våra mänskliga villkor. Vi kan dela människors glädje och sorg, bävan, ångest eller lycka. Det gör vi genom att själva ha upplevt liknande känslor. Innan dess kan vi bara ana, och med vårt intellekt och alla våra upplevelser försöka att leva oss in i det svåra. Det går till viss del. Men aldrig helt.


Vilken människa kan säga att hennes väg är en spikrak väg genom alla svårigheter och faror, där man alltid valt den rätta vägen, alltid följt Guds väg och vilja? Jag känner ingen. Hela mänsklighetens väg är full av sprickor, faror, oro, ångest, fall och åter fall.

ALLT detta ingår i Jesus väg till korset! Allt, utom att falla för frestelsen att låta sina egna önskemål gå före Guds vilja. Han faller inte! Och det är vår ”smala lycka!”

Räddningen för oss, eller frälsningen, som vi ofta kallar den ges oss därför att Gud delar mänsklighetens villkor. Han går in i vår kamp, vårt livs oro, vår ångest, våra rädslor. Han känner dem allihop i sin kropp. Också hopplösheten och känslan av Guds frånvaro. Men han faller inte, ger inte upp! Någonsin! Ända in i döden på korset!

Episteln idag är teologens reflektion över Jesu död på korset. Jesu lidande och död visar hans fullkomlighet, hans frihet från synd och död och dom. Han visar vägen. Utan hans frivilliga lidande är vi fastlåsta i våra brister inför Guds helighet. Men Jesus föll inte. Inte för frestelsen att ta de snabba genvägarna till makt och ära.

”Han lärde sig lyda genom att lida. När han hade fullkomnats blev han för alla dem som lyder honom den som bringar evig frälsning”.

De här orden läses också på långfredagen. De anger den väg som är Guds, och den väg som han gett oss.

Vi behöver någon som kan visa oss vägen och lära oss att gå den – och hjälpa oss upp när vi inte klarar av den. Det är att följa Jesus ”så att vi i kraften från hans lidanden och seger kan motstå ondskans alla angrepp”. (kollektbönen). Det är ingen spikrak väg. Men Jesus är med.

 

Predikan för 1 Söndagen i Fastan den 5 mars 2017,
Högmässa i Lenhovda kyrka.
Texter 3 årgången: 1 Moseb. 3:1-13, Hebr. 5:7-1+, Markus 1:12-13

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.