Predikan på Sexagesima

Predikan på Sexagesima i S:t Hans Linköping.

Vad gör orden med oss? Och vad är egentligen Guds ord? Och hur vet vi det? Och vad gör vi med det som är Guds ord till oss?

Ord är alltid knepiga samtidigt som de kan vara alldeles fantastiska. För många ord kan få oss att sluta lyssna. När orden uttrycker ”våra egna sanningar” alldeles för tvärsäkert gör de också mer skada än nytta.

Ord är en stor och viktig del av våra liv. En predikan består i regel av – ord. I mässan har vi läst ord ifrån tre olika bibelböcker, delvis från helt olika tider och sammanhang. Men alla orden talar om Gud och vårt liv med Gud. Men det är inte helt självklart att vi automatiskt begriper oss på innehållet även om vi hör orden. För det krävs oftast någon form av tolkning. Och tolkar ord gör vi hela tiden. Vi hör vad vi talar till varandra och tolkar orden, men också sättet, bemötandet, – och vi vet att vi rätt ofta missförstår varandra.

Ord kan smeka våra tankar. Ord kan beskriva den fantastiska känslan av att stå vid en solig sandstrand och låta tårna leka med den varma sanden och kroppen ta emot solens värme och vindens bris… Men ord kan också skära sig rakt in i vår själ och göra oss illa, göra oss rädda, osäkra eller arga.

Jesus undervisade både sina lärjungar och folket han mötte. Ibland tog sig hans ord rakt in i människornas hjärtan. Ibland fick hans ord till och med hans egna att vända sig emot honom. Om det hörde vi i dagens evangelium.

Jesus hade talat om sig själv som livets bröd.  Bland annat sa han: ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen.”

Det var utmanande för dem som trodde att han bokstavligt menade att de skulle äta hans kropp. De kunde inte alls förstå vad han menade och blev förvirrade och arga – och evangeliet berättar att många av dem som följt honom vände sig bort från honom. Och Jesus undrar: Skulle också hans närmaste lärjungar ge sig av?

Petrus betygar då inför Jesus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige. ”

Det Petrus säger och det han inte säger är för mig viktigt att påpeka. Han säger inte att de tror och förstår allt Jesus säger eller ens gör, utan att de tror och förstår vem han är! Utifrån det vet Petrus att Jesus ”har det eviga livets ord” – att det han talar är för deras bästa också när de inte förstår.

Ungefär det talar också Gud till oss genom profeten Jeremia när han talar om vem han är. Skulle någon kunna gömma sig för Gud? Inte ens de som tror sig vara nära Gud vet vad han gör med dem som verkar vara långt borta från honom. Guds gränser är inte våra gränser.

Därför är det viktigt att vi lär oss ett ödmjukt förhållande till vår egen tolkning och förståelse av det vi kallar Guds ord. Själv säger han att hans ord är som en eld, en slägga som krossar klippan. Och Hebreerbrevet talar om ett tveeggat svärd som skär genom själen och anden och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Eftersom ingenting kan döljas för honom…

Så Guds ord är så mycket mer än bara vackra ord om nåd, barmhärtighet och frälsning. De är också ord som förmanar, varnar och påtalar våra mänskliga brister – att vi så ofta faller långt från den väg som Gud vill med oss. Det är inget nytt för Gud. Så har det varit sen tidernas begynnelse.

Så vad gör vi med kunskapen om vem Gud är? När vi tar emot Jesus i nattvardens bröd och vin så ”äter” vi hans kropp och dricker hans blod. Som han själv sa – men inte bokstavligt. Och ändå är det mer än vad vi kan se och begripa.

Därför är det viktigt att i ödmjukhet ta emot de ord som Gud talar till oss. Också när vi inte förstår. Men lika viktigt är det att behålla ödmjukheten när vi ska tolka hans ord vidare och ge dem till andra. Alltför ofta har kristna i olika tider och grupperingar försökt ”fånga” den absoluta betydelsen och sanningen. Oftast med förfärande resultat.

Petrus får därför visa på det som är viktigt – att vi tror att Jesus är ”Guds helige”, han som leder oss till det eviga livet. Att vi förstår att hans ord är Guds tilltal till oss, och att han själv ÄR Guds levande ord som vill leva i våra hjärtan

Nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.