Predikan på 12 söndag efter Trefaldighet

 

Att tala om frihet är inte så svårt. Det gör alla – på olika sätt. Att vara fri är inte givet. Alltid finns det något som vill binda oss, begränsa våra möjligheter att fungera som fria människor. Ibland ger det sken av att vara befriande men skenet kan bedra. Men vi människor längtar efter frihet. Och vi talar om det, skriver om det, sjunger om det:

”Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring!” (Biskop Thomas, svenskt 1400-tal) ”Friheten är ditt vackra namn” (Björn Afzelius 1980-tal), ”Freedom is coming – Jesus is coming”( A protest song from South Africa)

Det finns många aspekter på frihet. Någonstans inom oss finns en frihetslängtan som kämpar för att vi ska få ett bra liv. När livet är bekymmerslöst kanske vi inte tänker så mycket på det för egen del. Men vi kan lätt se att kampen för människors frihet från inre och yttre elände aldrig tar slut. Den bara flyttas runt.

När människor förföljs, får sina hem förstörda och livsmöjligheterna omöjliggjorda är friheten hotad, eller obefintlig. Egentligen borde vi i vår moderna värld inte behöva ha det så som det är på alltför många platser – hot, restriktioner, strider, krig, terror, förföljelser. Men djävulskapet har inte släppt taget om människan och alltför lätt faller vi som käglor för känsloretorik, längtan efter makt och rikedom.

Men när längtan efter befrielse blir starkare än vanmakten, söker vi ett sätt att bli fria. Kosta vad det kosta vill! Och kostar, det gör det! För dem som flyr sina hem, försöker hitta ett nytt liv i något främmande land långt bort, så kostar det ofta allt de har – och för somliga även livet. För dem som söker en djupare frihet kostar det kanske åt andra hållet – att lämna lyxlivet, det självklara, det egotrippade för något enklare. Våra vägar är ju lite olika.

Öppna dig!

Så säger Jesus till den döve man som han befriar från sin dövhet. Öppna dig, för Guds kraft kommer att komma över dig och göra dig hörande igen!

Han blev fri – befriad från sin dövhet: Hans sinnen öppnades så att han kunde höra igen.

Människorna som såg vad Jesus gjorde reagerade med vidöppna öron och ögon – och munnen glappade: Häftigt! Sånt händer ju inte så ofta! Kan det vara sant? Vem är han som kan göra så…?

Nyhetstörsten har alltid varit stor – och att berätta om det otroliga och omöjliga som just har hänt väcker en stark berättarlusta hos människor.

Men Jesus ville inte att de pratade så. Varför inte?
Han visste att för den som nu plötsligt blivit frisk händer det så stora ting att en överdriven uppmärksamhet på själva undret får konsekvenser som kan bli negativa. Befrielsen ligger i att ta emot. Och för att kunna ta emot krävs det tillit! I mötet mellan den nöd som den döve hade och den befrielse som Jesus gav honom skedde ju något mer än bara ett under! Där mötte Guds kraft en människas sårbarhet – och helade och befriade till ett nytt liv, på riktigt!


Dagens texter talar inte så mycket om frihet, men Gud talar med oss om det som hör till det liv vi lever och vad vi gör av det; kallelse, tillit, tro, tvivel, nöd, oro och bekymmer, sjukdom, skvaller, skillnaden mellan det nya förbundet (Jesus) och det gamla (Moses).

Söndagens tre texter är ganska olika varandra men tillsammans hjälper de oss att förstå mer: Jesus talar – och då sker undret. Gud blir arg på Moses när han inte vågar tro på sig själv. Inte ens när Gud ger Mose ett tydligt mandat vågar han tro på sin förmåga. Paulus å andra sidan säger att han inte har någon förmåga som är hans egen – hans förmåga kommer från Gud.

Ett uttryck som Paulus använder är: ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” Paulus vet av egen erfarenhet att det går att bygga upp ett helt trossystem som bygger på seklers teorier och erfarenheter men ändå missar målet därför att ”bokstäverna” på något sätt aldrig blir inblåsta av det liv som bara Guds Ande kan ge.

”Bokstäverna” är ju i sig döda. De är bara bläck på ett papper, trycksvärta eller pixlar på en datorskärm. Det enda livgivande, den enda friheten finns genom Andens överraskande tilltal när Ordet talar rakt in i våra liv. Och det livet kommer inte att ge bokstäverna liv utan det som bokstäverna förmedlar genom det som vi tar emot.

På samma sätt är ”Friheten” inte frihet bara vi använder ordet! Frihet finns endast när den ÄR!

Så står det i dagens psaltarpsalm: ”Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör. Herren stöder dem som vacklar, han rätar krökta ryggar…” ”Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.” (Psalt 145:14+18)

Också dessa ord är en samling bokstäver på ett papper. Precis som alla dagens texter. Men det som de beskriver handlar om att vara människa som i sin tro låter Jesus Kristus visa vägen – och som i tillit vågar kasta sig i Guds famn och veta att Gud inte bara förlåter och befriar från synd och skuld utan också bär varje dag, ända in i evigheten. Den som tror detta i hjärtat är en fri människa och bär Kristusfriheten med sig genom livet.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.