Pingstens ande

Pingstens Ande. Här en gammal predikan – oredigerad – men jag ska skriva en ny till söndag…

Anders Arborelius är biskop för den romersk katolska kyrkan i Sverige. I ett föredrag om den helige Ande säger han ungefär så här: ”Människans kallelse är att vara ett tomt kärl som blir fyllt, ett tomrum som blir mer och mer uppfyllt av Gud.”

Påståendet är intressant inte minst därför att det visar på ett annat tänkande än vad vi är vana vid. ”För mycket av det goda” är snarare ett uttryck för den livsstil som präglar vårt samhälle. Inte minst är det så att vi ständigt söker efter något att fylla våra liv med, våra behov verkar vara oändliga. I detta sökande uppför vi oss som hungriga bebisar, som skriker tills magen fått sitt, men vi är aldrig nöjda – ständigt söker vi efter något nytt att släcka vår törst efter mening och mål med våra liv. Vi vill alltid ha mer – men vi vill också bestämma själva över innehållet (och vi tror att vi lyckas, vilket bevisar att vi inte lärt oss hur lättlurade vi är).

Jesus ropade till människorna som kommit till templet för att söka Gud: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick!”

Det skulle kunna vara ett rop som passar in i vår tid, ett sätt att tänka sig att man i kyrkan ska marknadsföra Jesus bättre till människor som inte tycks begripa hur stor Jesus egentligen är! Se bara överallt hur reklamen berättar för oss att just deras fantastiska dryck skall släcka vår törst – och på köpet göra oss gladare, vackrare, rikare och mera framgångsrika. Är du törstig, kom till Jesus så ordnar sig allt! Jesus har ju så oändligt mycket att ge dig! Jesus är svaret på alla dina frågor om livet, döden, Gud och dig själv. Ser du inte framför dig den fantastiska TV-annonsen som med vackra bilder och noga utvald musik basunerar ut sitt budskap – Jesus är bäst också för dig! Jesus är livet!

Du kanske tror att jag skämtar – men det gör jag inte. Ibland blir våra försök ganska banala när vi berättar om vad det betyder att tro på Jesus Kristus. Jag tror att vi är insnöade i ett slags konsumenttänkande som innebär att den som gör bäst reklam vinner. ”Bara vi berättar mer och bättre om hur bra det är att tillhöra Svenska kyrkan så blir det inte så många som lämnar kyrkan.” ”Bara vi gör mer och mer och häftigare och häftigare satsningar så kommer folk till slut att begripa.” Men det fungerar inte så. Och Jesus kanske ropar ”kom till mig och drick!” men han säger också något annat:

”Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger. (och så lägger Johannesevangeliet till ett förtydligande): Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.”

”ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten”

Jämför detta med Arborelius ord: ”ett tomt kärl som blir fyllt, ett tomrum som blir mer och mer uppfyllt av Gud.”

Arborelius säger att vi alltid är inställda på att konsumera! Jag läser några rader ur hans föredrag: ”Det sitter liksom i luften, vi har det ständigt omkring oss, att allting kan konsumeras, att allt är till för att täcka våra behov, att allt är till för att min ande skall bli uppfylld av sig själv.”

”Den Helige Ande vill göra raka motsatsen. Sakta men säkert vill Anden tränga bort den gamla instängda jagiska anden, som tenderar att göra oss till fångar. Det är detta hela vårt liv går ut på, att tömmas på det egna och uppfyllas av Guds Ande. Människans kallelse är att vara detta tomma kärl, som blir fyllt.”

När kärlet är tomt kan det fyllas igen. Strömmar av levande vatten skall komma ur vårt eget inre! Berättelsen om den första pingstdagen talar just om detta. Dånet som fyllde huset följdes av andeutgjutelsen över dem som var där – och så beskrevs det: ”Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.”

När de fylldes av helig ande skedde något med dem – de blev inte plötsligt fyllda av all ny kunskap och vishet om allt mellan himmel och jord – nej, ur deras inre strömmade ett levande vittnesbörd om Guds stora gärningar, och på ett sådant sätt att människor runt omkring dem häpnade.

Pingstundret är en spektakulär händelse som kan väcka mycket förundran – hur var det egentligen?, eller hur ska vi förhålla oss till detta i vår tid? Men det viktigaste är ändå frågan hur vi kan ta emot dessa strömmar av levande vatten, den helige Ande i våra egna liv?

Jag har antytt att det inte duger att se på den kristna tron som något vi kan konsumera. Våra själviska behov att allt ska vara så självklart och enkelt och helst bekvämt är sådant som fyller våra liv, liksom bekymmer och oro för både den här dagen och nästa. Men Jesus och Arborelius tillsammans visar att för att Gud ska kunna fylla våra liv med den helige Ande så måste vi vara beredda att tömma bort allt som står i vägen – och börja med oss själva.

Ett bra sätt att lära sig detta är att fira gudstjänst, att leva med sin församling i det heliga. Jag tycker att GT-texten idag berättar om vad vi behöver göra när vi kommer samman i kyrkan för att möta Gud.

Orden talar om trygghet, tröst och glädje i att Gud finns och att Gud bryr sig om lilla mig. Men även om orden är personliga så är de inte privata så att jag får ha dem endast för mig själv. De är till för att ropas ut, sjungas ut, och bedjas in i vårt inre så att allt det där som står i vägen för Guds Ande kan vika undan. Genom att bruka det Guds ord som han har gett oss ger vi Gud större möjlighet att få plats i våra liv.

”Ja, Gud är min räddning, jag är trygg och utan frukten. Minkraft och mitt värn är Herren, han räddade mig. Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor. Den dagen skall ni säga: Tacka Herren, åkalla honom, berätta för honom om hans verk, förkunna hans upphöjda namn! Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar, gör dem kända över hela jorden!”

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.