Påskpredikan 2015

Jesus lever, han har uppstått från de döda!

Döden är en mäktig kraft. Vi är alla drabbade av det oundvikliga – att vi dör en gång. Och vår mänskliga erfarenhet av döden är full av kamp och besvikelser, av kortvariga segrar och oundvikliga förluster. Men vi har också inom oss en längtan efter något mer – som ett trotsigt motstånd mot allt som försöker slita sönder vårt liv.

Berättelsen om Jona berättar om en sådan kamp, med allt vad det innebär av känslor av att allt är förlorat. Men berättelsen finns inte där för att tala om att vi är hjälplöst förlorade utan för att tala om hur vi med Guds hjälp får leva.

Mot allt det som förtär och förstör, i världen och i våra liv behöver vi uppfyllas av hopp om liv, trots all död. För livet är starkare än döden, hur det än ser ut att vara!!!

Berättelsen om Jona handlar om hur Gud räddar Jona ur dödsrikets gap. De erfarenheter Jona har med sig finns nedtecknade som ord för oss att stava på, att använda också i vår kamp för livet, mot döden. Och det är en erfarenhet av både mörkret och ljuset:

”Jag sjönk till det land vars portar skulle reglas bakom mig för evigt. Men du gav mig liv, o Herre, min Gud, och förde mig upp ur graven. När mina krafter sinade vände jag mig till Herren. Min bön nådde dig.”

Inget mörker är så mörkt att inte Guds kraft kan nå in:

”Jag ropade till Herren i min nöd och han svarade mig. Ur dödsrikets inre steg mitt rop och du hörde min röst.”

Påsken började med död. Den älskade mästaren var dömd, misshandlad, avrättad och begraven – och begråten. Var och en som någon gång upplevt dödens närhet vet hur det kan kännas att vara den som är kvar i livet. Sorgen förlamar ibland vårt människoliv. Tankarna kring hur det skulle kunnat bli om inte… kan begrava vårt hopp och få oss att misströsta om livets mening.

Allt detta blev hans lärjungar utsatta för. Och de gör som människor alltid gjort – försöker sätta sig in i den nya situationen. Hur gör vi nu? De flesta gömde sig tillsammans, höll ihop i sorgen och sin förtvivlan. Men inte alla:

”Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta.”

Från att ha varit totalt inriktad på att bearbeta sorgen och förtvivlat leta efter en strimma hopp för det liv som måste gå vidare blir plötsligt allt förändrat i en sådan hastighet att varken hon som kom först till graven eller de andra hängde med i svängarna.

Han är ju inte i graven! Var e han?

De såg först bara den tomma graven. Om lärjungen Johannes sägs det: ”Och han såg och trodde”. Samtidigt kommenterar han själv i evangeliet hur tumultartat det var genom att säga: ”Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda”.

En tom grav gör ingen uppståndelse! Möjligtvis väcker det uppståndelse hos dem som visste att graven borde vara bebodd av en död.

Men den tomma graven var bara början. Evangeliet berättar om Marias möte med Jesus och så småningom fick både hon och alla de andra möta honom – levande fast han borde vara död.

Jesus Kristus är uppstånden – ja, han är sannerligen uppstånden!

Idag och varje dag (!) förkunnar kyrkan livets seger över döden – det liv som ges oss genom honom som besegrat dödens slutliga makt över våra liv.

Jesus finns inte bara för vårt hopp om det eviga livet. Han har ju varit i vår död redan före oss. Därför skulle Jesus kunna göra Jonas bön till sin egen och dessutom ge den vidare till oss för att vi ska ha hopp om livet:

”Jag sjönk till det land vars portar skulle reglas bakom mig för evigt. Men du gav mig liv, o Herre, min Gud och förde mig upp ur graven.”

Allt detta berättar om att Jesus Kristus har dött för att bära det vi inte orkar bära och uppstått från de döda för att bära oss igenom dödens portar in till det eviga livet.

Men det är inte bara ett hopp om evigheten. Det är ett hopp om att livet här och nu också är värt att leva! Därför är vårt liv som kristna alltid ett liv i påskens ljus! Det finns ett ljus, ett hopp, ett liv – för dig, för mig, och för varje människa på vår jord! För Jesus Kristus är uppstånden. Han lever. Och vi får leva med honom.

påsklilja gammaldags

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.