Påskliljor, förskrämda tulpaner och ballonger?

eller – Trons växtlighet?

Äntligen vår! Lagom flera veckor efter påsk har våra påskliljor fått liv och pryder trädgården. Men det har inte varit enkelt. För tulpanerna har det varit värre – de kikar fortfarande förskrämt upp ur gräsmattan och vågar sig inte upp i någon höjd.

Så är också livet för oss människor – det är inte alltid lätt. Men någonstans finns alltid möjligheten att växa, som människa och som kristen. Den femte söndagen i påsktiden har rubriken ”Att växa i tro” – men den talar inte bara vackra ord om Guds kärlek utan också allvarsamma ord om människors benägenhet att vara oförstående inför Gud och oftare dra sig bort från Gud än till honom.

När Jesus säger att han måste lämna lärjungarna och att det är för deras bästa säger han ungefär som Astrid Lindgren låter Pippi Långstrump säga till Tommy och Annika – att man inte kan komma tillbaka om man inte går först!

”Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er.” Hjälparen är den helige Ande. Det är Guds heliga närvaro mitt i våra liv, det är den varma vinden som blåser in i våra liv så att de inte behöver vara unkna och illa luktande – utan i stället får vi med Andens hjälp växa i våra liv, växa i tron, i kärleken, i visheten och glädjen över att vara människa.

Vi människor är som en påse ballonger i olika storlekar, färger och former. Formen finns där redan, tanken bakom vad vi ska bli finns där, allt som bygger upp ballongen är redan där – men inte förrän man blåser upp den blir ballongen sådan den är skapad till att vara.

Så gör Gud med oss genom sin Ande – blåser in sitt liv i oss så vi blir sådana som vi är skapade till att vara utrustade till att kunna bli utsända som hans vittnen i den här världen – och våra liv kan bli till den välsignelse som vi får genom att växa i tron på honom, Jesus Kristus vår herre.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.