Broder Enzo

Broder Enzo Bianchi, prior vid det katolskt-ekumeniska klostret Monastero di Bose i Norra Italien har besökt Linköpings stift och ekumeniska präst- och pastorsdagar i Bjärka-Säby och Vårdnäs. Jag vill bara göra lite reklam för honom och hans kloster.

Broder Enzo är inte präst. Han kan alltså inte kallas ”fader” – vilket känns bra. Han talar dock som en sådan – om Bibel, andlighet, tjänst i Guds rike på ett sätt som överträffar de flesta. Och ett besök i klostret i Bose är en upplevelse utöver det vanliga.

Bilden av ett kloster är säkert olika beroende på vilken förförståelse man har. Men en av det är ofta att munkar har ett kloster för sig och nunnor (om det finns både manliga och kvinnliga ”grenar”) för sig. Men det är då två kloster, inte ett. Men inte i Bose. Det är ETT kloster med både män och kvinnor, både katoliker och protestanter, med en gästfrihet utöver det vanliga.

Och brodern, Enzo, han som satt i gång det hela har jag äntligen fått höra. Det berörde och gav mer än jag kan förklara. Och jag gör inte några försök.

Åk gärna till Bose för att få se hur ett kristet liv kan leva och växa. Klostermiljön ger mer än vad du tror att det skulle kunna göra.

adress: http://www.monasterodibose.it

Vem styr egentligen?

Vem styr över mitt liv – och ditt? Om vi börjar med att hålla frågan på det helt mänskliga planet och för en stund lämnar all tro utanför (bara som en övning) så skulle jag kunna säga: Är det jag själv som styr mitt liv eller är det alla andra?

Om jag själv får styra riskerar jag förstås att bli väldigt egotrippad. Och utan hänsyn till andra kan vi inte leva ett liv som kallas mänskligt. Ändå försöker rätt många människor göra det – tydligt och synliggjort i världens alla hörn där diktatorer och rikedomar och makt förskansar sig på andras bekostnad. Det är ett vridet sätt att se på sitt eget liv och andras att tro sig om att kunna bestämma allt åt alla andra.

Trots risken måste jag ändå säga att det är viktigt att på det mänskliga planet vara beredd att själv våga ta sina egna beslut. Annars tar någon annan över – eller något annat. Jag slutar aldrig förvånas över hur pseudonyheter i Aftonbladet och Expressen eller veckotidningarna kan få människor att tro att de måste ta intryck av de s.k. kändisar som numera finns överallt – utan att ha gjort ett endaste dugg vettigt!

The Beatles gjorde musik som människor tog till sig – det gjorde Bach också. Och Povel Ramel och Per Gessle och diverse andra som slitit med sin sång, sina texter, sina instrument för att kunna visa människor sin begåvning. Men numera försöker alla bli kändisar utan att ha gjort något själva, och det går som det går med det. Det tråkiga är inte i sig längtan efter att bli sedd, utan att så många tror att det inte finns några andra alternativ till att finna sig själv.

Jag vill inte bli styrd av Aftonbladets rubriker – inte Expressens heller. Alltså köper jag dem inte och läser dem helst inte heller. Inte ser jag på såpor på TV, eller  diverse dumma tävlingar. Nej, jag envisas med att försöka vara mig själv, hur tråkig jag än kan verka för andra. I varje fall där bestämmer jag fortfarande själv.

Sen finns det förstås andra plan än bara de mänskliga. Jag kan inte säga att det är jag som styr över mitt liv helt och hållet – varken gentemot Gud eller människor. Men jag är fri att ta mina egna beslut. Och när de egna besluten inte räcker till, är det skönt att veta att Guds beslut och vilja för mitt liv fortfarande finns kvar.

Så har jag svarat på frågan om vem som styr? Nej. Men resonerat lite kring den i alla fall.

Makt och pengar hittar ”bröder” överallt

Jag slås av hur rapporteringen om det folkliga upproret i Egypten lockar fram de politiska tyckarna ut ur tystnaden för att häva ur sig sina ovett över den politik som förs här i Sverige! Så gör Lars Ohly på Svt:s debatt – och naturligtvis får han i kommentarerna på nätet lika mycket ovett tillbaka som han gett åt regeringens politik.

Bortsett från att man kan tycka vad man vill om Lars Ohly och den historia som vänsterpartiet har, så finns det en hel del som han har rätt i. Varför ska vi i vårt land tillverka bomber och granater som sen av profithunger säljs vart som helst? Och vad använder man sådana saker till? Det vet alla.

Men makten har ofta pengar och pengar hittar sina allianser och ”brödraskap” över alla de gränser som sätts utåt. Så kan den ene som kallas frihetskämpe hjälpa den andre som kallas diktator, därför att båda tjänar på affären.

Lars Ohlys artikel hittar du här

En som inte pratar politik är Jan Hjärpe, islamolog som ofta visat att det finns många sidor av berättelserna om hur det fungerar i den islamska världen som vi aldrig annars hör. Också han skriver om hur den västliga världens maktcentra gärna håller den egyptiska regeringen och andra liknande bakom ryggen för att de är rädda för att den delen av världen ska få fungerande demokrati som av någon ”händelse” skulle ge dem möjligheten att välja ”fel” partier! Mina tankar går till Chile och början av 70-talet. Och jag ryser av jämförelsen!

Så låt folket i Egypten och varje land som vill skaka av sig odemokratiska potentater få göra det med allt det stöd som vi och alla andra kan ge dem!

Jan Hjärpes artikel hittar du här!