Viktiga värden i riktiga världen

Är det en bra rubrik? Jag gillar den. Men sen är det som det är med allting, det är inte ytan som är innehållet.

Det är svårt att tala om värden idag. Visserligen drabbas jag som förälder av att skolan säger sig ha värdegrunder som man får som en lista med vackra meningar, men förutom det är det rätt tyst. Kanske har jag fel, men jag tycker mig se att vi ofta är rädda för att tala om de djupa frågorna just därför att de så lätt leder till schabloner, till moraliserande och tomt tyckande.

Och vad är den ”riktiga världen”? En del i en hopsnickrad rubrik bara? Som en politiker i Sverige som talade om ”vanliga människor”…

För mig är viktiga värden sådant som får mig som människa att bli mer i harmoni med mig själv, med andra människor, med Gud och allt annat. Det betyder att ledorden blir ord som berättar om hur vi som människor lever ihop utan att se ner på varandra, förstöra eller förgöra varandra. Det är inget nytänkande, bara en påminnelse om att varje människa är så unik att vi måste värna varje människa lika mycket.

Det är inte roligt att läsa och höra om allt som vi människor gör mot varandra. Diktatorer, krigsmaskiner mot folket, förtryck av oliktänkande, mord och misshandel, total brist på empati och känsla för hur stort livet är. Allt detta och mycket mer ingår i det jag avskyr och tycker visar på att det i världen finns alltför mycket av fokus på fullständigt felaktiga värden.

Någonstans mitt i alltihop tänker jag på den bibliska berättelsen om Kain och Abel. Den visar bland annat på hur vi låter våra perspektiv bli så skeva att de bara handlar om egot, som inte tål konkurrens. Och vad vi sen kan göra av detta ego – brr!

Vi människor borde skämmas, rakt av, för att vi lätt blir så trångsynta och egotrippade att vi inte kan se hur stort och starkt sambandet mellan oss alla är. Varje värde som vill visa på det stora och fina i att vara människor tillsammans vill jag värna om. Varje värde som förkastar någon enda vill jag hålla ifrån mig. Har inte Jesus sagt att det enda budet han ger oss är att älska varandra? För om det inte börjar där så kommer det inte heller dit.

Viktigt värde nummer ett: Kärlek.
Grundkälla till detta värde: Gud
Hur ser jag det bäst: Hos Jesus

Öppna processer

Läste lite kort om den isländska grundlagsförändring som nu arbetas fram – på nätet med hjälp av alla intresserade islänningar! Det måste man väl få kalla en öppen process! Det må vara att det lilla landet där jag är född inte har så många invånare och inte heller stor ekonomi, men det är inget fel på idéerna!

Kanske ett helt nytt sätt att tänka på demokrati? Det vill jag gärna tänka. För hur det nu än är så är det här med demokrati i vettig och riktig mening trots allt rätt nytt i historien. Och styresskick tenderar att skifta fort i svåra tider.

Jag läste också någonstans att många unga gärna vill ha starka ledare. Om det nu betyder något annat än goda ledare som kör med öppna processer så betyder det tyvärr något annat än demokrati. Nog för att de unga alltid har en näsa för vad som är fel i samhällets sätt att fungera, liksom att deras reaktioner ofta tar sig uttryck i överdrifter, men jag tror ändå att det är viktigt att makthavare alltid lyssnar på de unga och tar till sig deras funderingar.

Eller har de gamla glömt hur de själva en gång var som unga?

Tvivel och tro del 1

Idag är det söndag. Då talade vi om aposteln Tomas, bland annat. Han som alltid fått heta ”tvivlaren.” Jag tycker att det är dags att nyansera bilden. Tomas är inte mer tvivlare än någon annan av apostlarna (det skulle i så fall vara Johannes som är den som tvivlar minst). Han bara ”råkar” vara frånvarande när de andra fick ett försprång i tron genom att möta Jesus (uppstånden).

Jag tolkar Tomas som en typisk människa som med normal nyfikenhet vill kunna veta vad som är rätt och fel, och tro helst bara på det man kan se och bevisa. Han tvivlar på det omöjliga, precis som vem som helst av oss skulle göra (och gör). Men sen slutar tvivlen, när han möter Jesus, som de andra fick göra före honom.

Så det är orättvist att kalla honom tvivlaren! Och det är säkert enklare för en och annan idag att känna igen sig i honom när han lite sturskt säger att han minsann inte ska tro förrän han fått se och känna på honom som de andra påstod var uppstånden från de döda. Men han är inte mer tvivlare än Petrus, så vi ska inte försöka lägga beslag på Tomas tvivel vare sig som en bild av hur man inte borde vara eller hur man borde vara. Han är en av Jesu närmaste lärjungar. I både tvivel och tro.