Gudsbilder med förhinder

Gudsbilder med förhinder. Vad kan det vara för slags förhinder?

I varje människa finns det någon form av bild av Gud. En bild som vi gör oss av vem Gud är och hur han är. Men ingen av dessa bilder som vi gör oss av Gud motsvarar verkligheten. Gud är alltid mer än vad vi kan se eller uttrycka. Inte ens i våra tankar kan vi omfatta allt som Gud är.

Men detta är normalt. Det gäller alla människor. Vår bild av Gud är ofullständig, men det betyder inte nödvändigtvis att den är fel, bara att Gud är mer.

Men ibland måste man tala om en gudsbild med förhinder. Människor kopplar olika bilder till olika sidor och händelser i sina egna liv. Det som gäller för en människa gäller kanske inte för en annan.

Exempel: Någon talar om Gud som en kärleksfull fader som i sin kärlek till sina barn ger allt. En annan tänker på sin egen far som talade om Gud och Guds kärlek men i sitt liv utövade ett våldsregemente mot sina barn. Där har vi en gudsbild med förhinder. Bilden är ju ändå alltid bara en bild. Gud är alltid något mer. Och det hjälper inte alltid att ersätta en bild med en annan. Det behövs också något konkret.

Här kommer ett konkret bibelord:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er skall ni också göra för dem.” (Matt 7:12)

Ordet som Jesus gav oss kan användas som en god regel. Principen kan alla människor förstå. Det kan vara betydligt svårare att leva efter den. Men vad säger detta ord om Gud? Eller om dem som tror på honom?

Kanske ska vi se ordet som en kärleksförklaring från Gud själv. För honom handlar det inte om vackra ord utan om den handling, det liv som han levde ibland oss. Allt vad Gud vill att vi ska göra för honom har han redan gjort för oss. Det är inte så mycket en god livsregel som en förklaring till varför Jesus Kristus gjorde sin livsväg sådan den blev.

”Han kunde ha stigit ner från korset, men han föredrog att uppstå från graven.” (Augustinus).

Därför firar vi mässa i  Kyrkan. Vi följer den väg Jesus gick. Där möter vi också honom i den måltid han gav sina lärjungar för att de i varje tid skulle kunna möta och ta emot honom. Vi har kanske inte lyckats att älska vare sig Gud eller varandra som han har älskat oss, men vi kan ändå vara på den väg som han visat oss genom sitt liv och sin död. Allt vad ni vill… också han är med där.

Det Gud väljer och det jag väljer?

Det Gud väljer – och det jag väljer

Gud har utvalt det som världen vrakar.
Gud valde det som inte hade någon status, Gud valde det som inte ansågs vara viktigt, ja till och med obefintligt därför att Gud har en aktiv vilja inte bara att välja utan också att välja bort!

Gud ratar det som världen beundrar, men som inte har något egentligt värde.

I evangeliet ser vi hur Jesus gör detta tydligt när han möter Levi och hans vänner. Han väljer totalt fel, utifrån farieséernas synvinkel. Han väljer inte det som ser fint ut, som har goda möjligheter att lyckas utåt. Nej, han väljer en människa som behöver honom! De friska behöver väl ingen läkare, säger han till sina kritiker.

Kallelsen till Levi är densamma som till dig och mig. Följ mig. Gud har valt dig! Du är viktig och Gud vill dela ditt liv. Det som är ditt, det du har med dig, din familj, dina vänner, ja allt som på något sätt kan kallas ”din värld” – det delar Gud med dig.

Det är när vi tror att vi måste ha med oss något alldeles extra in i denna relation med Gud som vi väljer fel.

Gud har valt att se oss som sådana vi är – och ta emot oss. Vårt val återstår: att alltid vara öppna för att kunna ta emot Gud. Det sker inte bara en enda gång. Dopet är stort, men vi måste också lära oss vad det betyder att vara döpt till Kristus, både hans död och uppståndelse. Nattvarden är också stor därför att vi i den får dela en särskild gemenskap med Kristus och varandra. Men vi måste också lära oss vad gemenskapen gör med oss på djupet, i vardagens liv.

För mig skulle det kunna handla om att välja rätt värden för mitt liv i världen.

Tro i landet Lagom

Tankar inför andra söndagen efter Trefaldighet

Det är övertydligt i evangeliet att Jesus mötte de svaga i samhället, de utstötta, dem som ingen ville vara med, på ett sätt som blev stötande för de flesta andra. Han äter med tullindrivare och syndare! Som min doppräst som ofta satt med alkoholisterna på torget i Reykjavík – om honom gick det rykten om att han var alkoholist eftersom han satt där. De hade väl inte koll på förebilden – Jesus!

Som biskop Bo Giertz skrev i sin bibelkommentar, att det budskap som finns i den kristna tron var lika dåraktigt då som det är nu. Det är inte så att tron varit självklar någonsin!

Kallelsen, det som är att möta Gud och bli indragen i trons värld – det kan vända upp och ner på en människas liv. När det inte gör det kanske vi skulle vara mer på vår vakt och undra vad vi har missat?

I landet lagom är det väl inte så konstigt att det är så tunt med tro…