Oro och bekymmer

Oro och bekymmer är det många som har. Jag har min del av det också. En del av min oro och bekymmer är att så många andra har så mycket mer oro och bekymmer i sina liv.

Det kan handla om några av dem jag möter varje vecka i församlingens språkcafé. Var och en av dem har haft sin väg, ofta lång och farlig, till vårt nordligt belägna land. Somliga vet att de nog får stanna. Andra kämpar med oro och bekymmer över sig själva och sina familjer. Oro som sliter och tär sönder glädjen och framtidstron.

Men någonstans finns det alltid ett litet hopp kvar. Det är inte kört. Inte än.

Oro och bekymmer kan handla om tillståndet i världen. Om den svarta röken som berättar om ännu en våldshandling – bomber mot vanliga, oskyldiga människor som inte kunde värja sig. Eller kapsejsade små gummibåtar som lämnar efter sig medelhavsstränder fulla av död. Men det kan också vara ansikten hoptryckta mot ett taggtrådsstängsel som hindrar dem från att finna en väg till ett nytt liv i frihet utan krig och ond bråd död.

Kanske känns det hopplöst. Men ändå fortsätter människor att leta efter det liv som varje människa har rätt till att leva – i frihet och gemenskap. Och vi ber i kyrkans förbön i fastan:
”…för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i  himlarymderna, för uppror och splittring, för eld och våda, för ond bråd död, för den eviga döden. BEVARA OSS, MILDE HERRE GUD.” (ur Svenska kyrkans Litania)

Vi har fog för oro och bekymmer. Vi ska oroas över hur hård världen håller på att bli och se till att inte bli en del av denna hårdhet. Den finns överallt. Den exponerar människors svagheter, kastar smuts på oskyldiga, misstror de flesta, förstör relationer och samhällen, och trampar på kärleken, friheten, glädjen och gemenskapen. För alltför många skor sig så mycket de bara kan på andras svagheter. Skaffar sig rikedomar som de varken behöver eller har rätt till. Och dessutom har mage att påstå att det är ”de andra” som är bovarna.

Men världen tillhör oss alla! Hur trångt det än må vara eller bli är varje levande del av skapelsen värd att tas om hand, respekteras och vårdas om. De som drömmer om världsherravälde har alltid funnits. De har också alltid gått under, förr eller senare. Det finns ingenting de får ta med sig av sina rikedomar eller makt dit de då kommer.

Trots all denna oro och bekymmer, som ibland gränsar mot hopplöshet vill jag ändå våga tro på människans möjlighet. Jag vet att det finns godhet, vänskap, omtanke, barmhärtighet. Världen har mycket av allt detta. Men det behöver större utrymme – och för den saken behöver fler tro på just detta.

JO, jag tror att allt detta är möjligt, men endast med Guds hjälp.

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.