Öppna din hand för din broder eller nåden förpliktar

Öppna din hand för din broder säger Gud redan på Moses tid till sitt folk. Jesus säger: ”vänd också den andra (kinden) mot honom” (som slår dig)..

Att vända andra kinden till – vi vet nog inom oss att redan i ”försöken” blir vi ”diskade” – om det nu hade varit en tävling. Men det är inte någon tävling, det handlar om vårt liv och vår kamp vi för att behålla det öppet – mot oss själva, mot Gud och mot andra människor. Också när vi misslyckas får vi leva vidare i Guds hand och av hans nåd. Men också denna nåd förpliktar! 

Har du någonsin hållit någon annan i handen? Skulle tro det.

Barnet håller mamma eller pappa i handen för att det är tryggt. Barn som leker går ofta tillsammans hand i hand, det hör liksom ihop – det talar om gemenskapen, att höra ihop. Och den som öppnar sin hand och tar sin älskade i handen känner inte bara samhörigheten utan också värmen och kärleken som sprider sig från hand till hand, från människa till människa.

Vi lever i en värld som på många sätt är öppen. Men den är också tämligen stängd. Vi människor har en tydlig tendens att stänga till. När det blir kärvt, när något inte passar, när det finns några andra att skylla på när något blivit fel…

Då stänger vi till, knyter näven i värsta fall. Då skapas konflikter och ovänskap, då startas slagsmål eller krig. Då kastas människor ut i ovissheten, flyktingar skickas bort, invandrare får skulden för allt ont i samhället, eller så är det fel på grannen, de gamla vännerna eller vad som helst.

Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig! Just detta ord kan krångla till det för oss! Men jag gläder mig åt att det inte står att vi ska bli fullkomliga – något som skulle komma av att vi blir lyckade i våra egna försök. Det står ”var” fullkomliga! Och det tror jag vi kan vara om vi tillåter oss att VARA i Guds hand, att leva av hans nåd – och inte ge upp den kärlek vi fått av Gud genom Jesus Kristus – och därför kunna vara en öppen hand också åt andra.

Men vi ska inte tro att vi någonsin blir färdiga – bara öva oss i att VARA, leva i Guds hand och tro Gud om att bära oss vad som än händer. Men just att leva i Guds nåd förpliktar också till att ge denna nåd vidare! 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.