Öppen inbjudan

Måltidssamtal kan vara väldigt givande. I en måltid är det inte bara maten som är viktig. I måltiden visas också gemenskapen, samhörigheten mellan de människor som äter tillsammans. Men allt som sägs i ett samtal är inte klokt. Ibland handlar det bara om att någon vill briljera, höra sin egen röst, vara viktig.

Andra söndagen efter Trefaldighet berättar om en sådan måltid. Och om en av gästerna som kände sitt behov av att säga något klokt. Så han säger: ”Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike.” Varför han sa det får vi inte veta. Kanske menade han det på riktigt. Men som svar får han av Jesus en berättelse att fundera över. Den handlar om en man som bjuder många gäster till fest. Men de har inte tid, vill göra annat. I sin vrede över att se sin härliga fest förstörd av gäster som inte vill komma bjuder han in alla andra – dem som ingen annan skulle vilja bjuda på någon fest: patrasket, suputerna, de fattiga och oönskade i samhället.

Vem skulle göra det? Ingen jag känner. Utom Gud, förstås. Och det är också grundpoängen i berättelsen: Gud kallar och inbjuder människor till gemenskap, till den stora festen i himmelen. Den inbjudan är nerlagd i dopet, och finns med i allt det som Jesus gör och säger. Gud kallar oss till gemenskap. Inte bara till någon form av fin och vacker bild av en from församling utan till fest! Fest är glädje, uppsluppenhet, frihet och lite av gemenskapens guldkant.

Vi förstår det inte alltid. Tror att vi redan har allt på det klara. Vi är ju med i kyrkan, vi är redan döpta. Visst längtar vi till den himmelska festen men den är ju långt borta i himmelen och där är vi ännu inte. Eller hur? Därför tror jag många kristna missar den öppna inbjudan som Gud har gett inte bara åt oss utan också åt alla andra . Vi blir nöjda och belåtna, lite mätta och börjar ägna oss åt oss själva i stället för att söka efter det som Gud kallar oss att vara i varje tid. Så vi hör inte när han ropar – det är dags att ställa till med fest! Och vi riskerar att hamna utanför bara för att vi tar för givet att festplatsen är markerad och säker.

Denna söndag kan säkert också tala om många andra ting. Som hur vi ser på människor. Hur vi lätt blir fåfänga och tror att de fina salongernas folk är det som vi ska längta efter att bli. Att tro att somliga är bättre än andra. Och andra sämre. Då kan vi behöva komma ihåg den liknelse om himmelrikets fest som Jesus gav oss. Och att han vill att hans hus skall bli fullt!

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.