Närhet sker innanför ytan

Närhet sker innanför ytan.

Närhet kan inte finnas bara på ytan. Ytlig närhet, vem har hört talas om något sånt?

Dagens samhälle bygger på yta. Ytliga kontakter för att söka maximal möjlighet till egna fördelar. Egennyttan är i huvudrollen. Det gäller på alla plan.

Därför blir också vårt sökande efter att tillfredsställa vårt ”inre jag” också en del av det ytliga, det som styrs av själviskheten. Andlighet blir ett inneord i vissa kretsar, men det har inga djupgående effekter på vårt sätt att leva tillsammans mer än just det faktum att vi blir djupt ytligare för varje dag.

I samhället och politiken styr detta också. Det ytliga skaffar oss fler poliser men tar bort det mesta av allt som kallats närpolis. Fjärrpolis kanske vi skulle kalla det.

Det ytliga skaffar oss fler valmöjligheter i vården, säger de. Men vems val pratar man om? Om tant Agda som hela sitt liv kämpat för rättvisa och mänsklig gemenskap väljer att bo på ett äldreboende som drivs av dem som hon anser har ansvaret för det gemensamma bästa, alltså kommunen, så kan kommunens ledning i nästa läge plötsligt ha bytt ”utförare” (ytan är allestädes närvarande ) och tant Agda får finna sig i att ett ytligt bolag med maximala vinstkrav tar över. Vad var det för en valfrihet?

Samma gäller den brokiga floran av friskolor. Just nu ser vi effekter av den ytliga friheten också där. När inte vinsterna verkar komma lägger man bara ner skolan, utan säkerhet för elevernas möjlighet att bli färdiga med sin utbildning. Det ansvaret får kommunen väl ta?

Jag är inte emot friskolor eller privata bolag i vården. Men jag är emot att de som ska värna vårt gemensamma ansvar i detta, nämligen de folkvalda politikerna så aningslöst lämnar i från sig sitt ansvar. När de sen konfronteras med verkligheten svarar de med floskler ur partiprogram – mest yta utan inre övertygelse.

Också i kyrkan är det ytliga evangeliet på frammarsch. Det är ju den ytliga andligheten som efterfrågas mest. Inte den som handfast förändrar människors liv så att de blir medvetna om sin egen synd och söker förändra sina liv utifrån Jesus och helgonens liv. Det livet är en kamp. Det ytliga sökandet efter andlighet är i dagens tappning mer en förstärkning av egots önskemål om största möjliga fokus på det som har störst aptit, jaget.

Inte så konstigt i allt detta ytliga att människor inte orkar bry sig om varandra mer än det som gäller de närmaste. Det är förstås bra om vi bryr oss om dem vi har närmast. Men för att förändra trender och tendenser av ytlighet i samhället krävs att många får upp ögonen och inser hur själviskheten lurar oss att tro att bara vi klarar oss så är allt bra.

Det ytliga tar för stor plats. En bild av detta ser jag i många husannonser. På webben kan man se bilder från alla vinklar. Allt är ofta ”stajlat”, renrakat från allt personligt för att se ut som i en inredningstidning. Yta! Den totala ytligheten i sin nakenhet i dessa bilder borde få varje betraktare att rygga tillbaka och inse att så här kan vi väl inte leva? Eller?

Dags för ett återtåg av värden som hyllar gemensamt ansvar och åtaganden. Som ser bakom ytan och vågar förkasta det som bara finns för att några få ska få ut ett maximalt vinstuttag. Och i kyrkan måste man börja fråga sig vad det var som Jesus egentligen gjorde! Och vad det borde få för konsekvenser både för vad vi säger och vad vi gör.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.