Min dröm om en församling

 Tankar jag höll vid ekumenisk samling i Missionskyrkan i Nybro för några år sedan

Jag vill tala om vad en församling är utifrån ordet längtan. Längtan uttrycker något som vi medvetet kan uttrycka, medvetet kan arbeta för och kanske till och med sammanfatta.

Grundläggande skulle jag vilja tala om en längtan efter en levande församling. Det viktigaste för mig som präst är precis det samma som det skulle vara för mig om jag inte var präst. Jag behöver en församling att leva i och leva tillsammans med. Där jag inte skulle kunna leva som ”vanlig” församlingsmedlem där kan jag inte heller vara präst.

Vad önskar jag mig helst av en församling?

1. En församling som älskar Gud
2. En församling som genom sin kärlek till Gud älskar människorna efter hans exempel.
3. En församling som regelbundet samlas till bön, lovsång och tillbedjan i sin församlingskyrka
4. En församling som inte är rädd för att vara en ansvarstagande del både i församlingens liv och i världens liv.

 (Egentligen är detta bara två punkter; 1 + 3 respektive 2 + 4 hör ihop)

Två bibelord vill jag använda:
1 Petrusbrevet 1:8
”Ni har inte sett honom men älskar honom ändå; ni ser honom ännu inte men tror på honom och kan jubla i outsäglig, himmelsk glädje…”

 Matteus 13:44
”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.”

Den som inte hittat himmelrikets skatt kan ha svårt att förstå hur viktig den är för dem som jublar av glädje över den.

Tron på Jesus Kristus är en sådan skatt – en källa till outsäglig glädje. Som Petrus skrev är det inte nödvändigt att ha sett Jesus för att kunna älska honom. Men bara för att vi inte har sett honom är det inte samma som att inte ha mött honom.

Jag längtar efter att församlingen skall vara full av människor som har hittat himmelrikets skatt och som därför inte kan låta bli att älska Gud, och som inte heller kan låta bli att älska de människor som Gud har skapat.

Det måste bli två delar i detta. Det räcker inte med att bara älska Gud för den kärlek som Gud ger åt oss är inte enkelriktad och bara till för den som tagit emot. Den är alltid till för att ges vidare. I glädje och tacksamhet.

Det räcker inte heller med att säga att den sociala gemenskapen och ansvarstagandet i världen skall skapa en församling. Det kan den nämligen inte. Den kan skapa en förening, men en församling skapas genom människor som i sitt liv förenar tron på Gud med ansvarstagandet i världen och i församlingen.

Jag nämner detta därför att vi ibland tror att det är gemenskapen i sig som är församlingsskapande. Det är inte rätt. Församlingen skapas genom tron. Den upprätthålls genom tron och den får nytt liv genom den helige Andes hjälp och kraft. Det vi själva gör är att öppna oss för det liv Gud vill ge, vilja bli tagna i anspråk, vilja ta ansvar i församling och i världen. Dessa båda hör alltid ihop på så vis att Gud inte kallat oss ut ur världen genom tron utan in i den.

Avslutningsvis vill jag säga att en församlings väg till att bli en levande församling går genom bön och gudstjänst. Den vanliga söndagen, som många tror att de kan skippa för att vara kristna på egen hand, den är det viktigaste redskapet för att skapa församling som lever. Det handlar nämligen om något vi gör tillsammans.

Jag tror på en församling som firar gudstjänst i glädjen inför Gud och bävan inför den Heliges närvaro.

Jag tror på en församling som låter gudstjänsten bli en porlande källa för liv, en bägare som spiller över med förnyelse till allt annat församlingsliv.

Jag tror på en församling som genom sin gudstjänst blir en del av samtiden utan att bara vara en spegling eller tidsfördriv.

I min längtans församling finns det människor som vågar ta ansvar därför att de vet att deras kallelse är att göra det. Där ses jag som präst som en resurs för de andras andliga liv, men inte som den som allt hänger på. Där skulle jag kunna fira min gudstjänst tillsammans med de andra även när de inte behöver mig.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.