Midfastosöndagen 2015

Midfastosöndagen 2015. En predikan från 2012.

Tolv korgar bröd! Det är rätt mycket. Och med tanke på att dessa tolv korgar bröd från början varit fem små bröd som sen fördelats på över fem tusen personer som dessutom blev mätta kan vi inse hur stort det är. Det är helt enkelt ett under. Ett stort under i bröd!

Hur kan det räcka till åt alla? Samma fråga möter vi i evangeliet. Hemligheten handlar om att dela med sig. Och att det ges till Jesus! Det som lämnas i Jesu händer blir välsignat, hur litet det än är.

Hur gjorde han? Kanske kan ett svar vara så här:

JESUS ÄR BRÖDET!
Så står det: ”Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem…” Hur mycket vi än funderar kan vi inte föreställa oss hur så lite bröd kunde bli så mycket. Men samtidigt känner vi ju igen bilden av Jesus som tar ett bröd, tackar Gud och bryter brödet och delar ut det. Och han säger då: ”Tag och ät. Detta är min kropp som blir utgiven för er.”

Jesus är brödet! Han ger ut sig själv till oss på ett sätt som räcker om och om igen. Varje gång brödet bryts och delas i nattvardens måltid påminns vi om det Jesus både sagt och gjort. Vi kan tänka på brödundret och alla de många som han mättade. Vi kan också tänka på hans sista måltid med lärjungarna innan han blev tillfångatagen, dömd, misshandlad och dödad. Men det stora är att brödet fortfarande bryts och delas ut från Jesus till oss. Han ger sig själv åt oss. Han är brödet som kommit från himmelen, han är livets bröd.

Därför är berättelsen om brödundret inte bara en enda berättelse utan flera. Den kan tolkas på flera sätt och på olika plan. Men gemensamt för dem alla är att det är Jesus som är hemligheten. Det är han som välsignar brödet så det räcker åt alla. Det är han som ÄR brödet som räcks åt alla – som delas ut till oss var och en.

Men det får inte stanna i en vacker formulering! Det är inte bara på det andliga planet som vi hungrar och törstar.

Stora under behövs fortfarande! Att vara hungrig en dag eller kanske till och med fler dagar kan de flesta klara. Men många är utan mat och hungrar mest varje dag. Svälten och hungern finns över hela jorden och det är fler som är hungriga än de som får för mycket.

Jesus lär oss något väsentligt i det han gör när han ger människorna bröd. Han ser människornas tillfälliga nöd och avhjälper den. Han bryr sig om deras behov. Vill vi följa honom ligger det en utmaning för oss att också vilja det han vill. Att människor hungrar och törstar efter både mat och rättvisa är inget vi får glömma bort eller tro att det är någon annans bord.

När våra bord dignar av mat och våra soptunnor fylls av matrester kanske vi kan påminna oss om alla dem som ingen mat har. Och inse att en del av nutidens möjliga brödunder hör ihop med oss själva och vad vi gör av våra resurser.

Det är ett slags jämvikt som skapas i det. Den som har han delar med sig till den som inte har. En annan gång blir det tvärtom.

När vi tar emot brödet och vinet i nattvardens måltid så blir vi bärare av honom som kallas livets bröd. En del av vår uppgift som kristna är därför också att bära detta bröd ut i världen. Både i tron på honom och bokstavligt genom att frikostigt dela med oss av vårt överflöd till dem som inget har.

Vi har ju Jesus – livets bröd.  Hans gåva räcker till alla. Och det vi fått kan vi bära vidare. Vi bärs av Jesus och när vi delar med oss bär vi honom vidare till världen. Som livets bröd.

Psalmer jag använde 2012:
438, 71, 726, 298

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.