Midfastosöndagen 2014 och 2005

Midfastosöndagen 2014 och 2005? Konstig rubrik, men det beror på att jag här stoppar in en predikan från Hälleberga kyrka i Madesjö dåvarande pastorat från 2005. Hälleberga har en särskild väckelsehistoria som den som vill kan fördjupa sig i. Men här kommer en oredigerad predikan – nio år gammal. Jag ska vara ledig på söndag.

Midfastosöndagen den 6 mars 2005  Högmässa i Hälleberga kyrka
Texter 3 årgången: Ordspråksboken 9:1-6, 1 Kor 10:1-6,  Johannes 6:48-59
Psalmer: 70:1-3, 727, 689, 395, 298

Jag tycker det är mycket intressant att fundera över hur vi en söndag i kyrkans gudstjänst ska kunna få ihop en helhet av både bibeltexter, som ofta är olika, psalmer, böner och inte minst predikan. Går det alls att göra? Kan det inte lika gärna bli så att psalmerna handlar om allt mellan himmel och jord, att texterna drar iväg så att man inte begriper varför evangeliebokskommittén satt ihop dessa texter just idag? För att inte tala om predikan! Hur ska en predikant idag kunna tala så utifrån dessa gamla texter att de ska förstås på ett levande sätt för människor?

Så jag funderade på hur det kunde vara förr. Vi var ju inte med på 1800-talet när det var härlig väckelse här i Hälleberga. Vad handlade predikningarna om då? Jag har inte tillgång till några av Sellergrens predikningar hemma. Så det fick duga med Martin Luther och Anders Norborg. Jag letade upp Midfastosöndagen i Luthers postilla och insåg att det var fel årgång i år. Men ändå – här fanns det en predikan. Jag börjar läsa igenom frakturstilen, det går lite långsamt. Hittar bland annat följande ord hos Luther:

”Så är nu hufwudläran af denna dagens evangelium, att wi skola wara gudfruktige och flitigt höra Guds ord, såsom dessa menniskor här göra och stadigt tro, då will Gud sörja för wår föda och gifwa oss, hwad wi behöfwa till wårt lekamliga uppehälle.”

(Martin Luther i predikan på Midfastosöndagen över Joh. 6:1-15 – Huspostilla med predikningar i tryck 1876).

Men det verkar vara som predikningarna förr var mycket längre än idag. Jag tar mig inte igenom textmassorna. Plockar fram Norborg. Samma evangelium där – när Jesus mättar människomassor med hjälp av fem bröd och två fiskar. Predikan handlar om Jesu efterföljelse. Jag begriper inte varför han inte talar om det under Jesus gör och upplever bokens tjocklek och textmassorna som en kompakt och ogenomtränglig mur.

Men dessa predikningar motsvarar många av de gamla predikningarna från några århundraden tillbaka. Och i stugorna lästes postillorna varje söndag efter gudstjänsten långt in på 1900-talet, åtminstone i Hälleberga. Men jag begriper mig inte på det.

Har det då hänt så mycket sen då? Svaret är definitivt ja! Det är andra tider. Väckelsen som drog skaror av människor till att söka sig till Hälleberga för att få visshet i sin tro har för länge sen avslutats. Men här står fortfarande en kyrka. Gudstjänster firas här varje söndag. Människor sjunger psalmer, ber böner, lyssnar till Guds ord och predikan och går till Herrens nattvard, precis som förr.

Det är nämligen samma evangelium som förkunnas. Språket är annorlunda, predikningarna kortare, psalmerna lättare att sjunga med i, och bibelöversättningen lite annorlunda. Men det handlar om samme Jesus, samma budskap om Guds frälsnings väg till människorna – till oss.

Luther skrev: ”…då will Gud sörja för wår föda och gifwa oss, hwad wi behöfwa till wårt lekamliga uppehälle.”

Dagens tre texter är ovanligt samstämmiga. De talar alla om mat. Eller rättare sagt om bröd och vin. ”Ät mitt bröd och drick vinet jag har blandat.”  ”Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck…”

”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen.” ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen.”

Jag tror att det är lätt för de flesta att förstå att Jesus inte talar om vanligt bröd eller om att äta upp honom. Paulus talar ju om andlig mat och andlig dryck.

Att äta och dricka hör till livets nödvändigheter. Det är inte möjligt att leva annars.

”Äta bör man, annars dör man.” Så kan man uttrycka det. ”Äter gör man, ändå dör man.” Det är en annan sida av sanningen om våra liv.

I det liv som vår Herre har gett oss genom tron på Jesus Kristus finns nattvardens måltid. Det är inte mycket till mat i vanlig mening. Men alla begriper ju att det handlar om andlig mat och andlig dryck – något som är mer och större än vad det ser ut att vara.

Så gör alltid Gud med våra liv. Vi finns till, vi lever våra liv på olika sätt. Alla har vi någon form av gemenskap med andra människor. Alla har vi suttit tillsammans med andra och ätit och druckit oss mätta – vid frukostbordet då det mest handlar om att orka vakna till, vid vanliga middagar och även när allt omkring maten varit extra festligt. Vardag, högtid, fest. Mat och dryck behöver vi alltid.

I gudstjänsten möts vi till en måltidsgemenskap. Det handlar då inte bara om den korta stunden vid nattvardsbordet. Vi kan faktiskt se hela gudstjänsten som en andlig måltid. Vi behöver få del av sanningar om Gud, varandra och oss själva som är större än sådana som vi kan få genom att sitta och prata med varandra vid kaffebordet. Gudstjänstens form och innehåll kan berätta för oss om sådana sanningar. De kan verka tunna och allmängiltiga ibland – men vi ska inte låta oss luras av förpackningen. En gammal psalm, en enkel bibelvisa, en gammal bön eller en stunds predikan kan tillsammans med vårt eget sökande efter att möta Gud bli som en hel middag – olika typer av rätter som Gud ger oss att tugga på.

Som alla vet kan man inte bygga en festmåltid enbart på tårtor. Därför behövs det så många delar också i en vanlig högmässa. Det lilla enkla, när ett bröd bryts och delas ut, och bägaren med vin, är på sätt och vis höjdpunkten i den andliga måltid som kallas högmässa. Där går vi nämligen helt utanför vårt vanliga förstånd. Predikan kan vara förståndig, resonerande. Bönerna kan vara innerliga och varma, psalmerna längtande och glada eller allvarliga. Men i nattvarden är det ord som Gud sänt ut över jorden plötsligt levande på ett sätt som ingen någonsin kommer att kunna förklara på ett tillräckligt bra sätt. Jesus själv ger oss några tips: ”Den som äter av det brödet skall leva i evighet.” ”Detta är brödet som har kommit ner från himlen…” ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv…”

När vi äter det bröd som Jesus ger oss, förvandlas våra liv och blir hans liv. Det är inte längre vi som lever, utan Jesus som lever i oss, i ett liv som räcker längre än allt annat vi kan se.

Allt detta finns i den lilla måltiden – och därför är den så stor. Världen kan aldrig bli hel utan att Gud får leva genom människor som låter sitt liv förvandlas av honom. Nattvarden är en del av det som Gud vill göra med oss. Det ser inte ut att vara mycket – men det gäller livet. Livet med Gud i all evighet. Amen.

/ En reflektion 2014: Det synes mig att jag ofta hade längre predikningar i Madesjö än vad jag har nu…/

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.