Medmänsklighet berikar många

Funderade över rubriken. Skulle det kanske heta Medmänsklighet berikar många medan själviskheten bara berikar plånboken? Men det är väl ungefär så.

Möten med människor och mellan människor ger alltid nya perspektiv. Vi som har råd att göra en och annan utlandsresa då och då märker hur härligt det är att lära känna också andra sammanhang, traditioner och kulturer. Då har vi ändå inte rest längre än inom Europa.

Under det senaste året har jag mött väldigt många ”nya” människor. En hel del av dem tillhörde sådana som samhället stoppat undan, alltså låst in på grund av deras felaktiga sätt att sköta sina relationer med människor, saker och annat. Alltså fängelsekunder med många olika bakgrunder. Och visst fanns det där människor som fått alltför mycket om bakfoten, oavsett historia. Men de var och är fortfarande människor och skall behandlas därefter. Gud gör inte skillnad på människor. Alltså försöker jag att inte göra det heller. Det lyckas jag inte med. Men ger upp, nej!

Andra nya människor som jag mött har också varit helt nya för vårt land och sammanhang. De har inte ens kunnat svenska, även om jag fått vara med om att lära dem lite. Det har varit mycket spännande, på ett positivt sätt. Och många har också varit oerhört inriktade på att lära sig språket, komma in i samhället, skaffa jobb eller utbildning och på så sätt kunna ge tillbaka något till det land som tagit emot dem. Och glädjen som de gett tillbaka smittar.

Den medmänsklighet som varit inbyggd i det svenska systemet att ta emot asylsökande har nu fått sig en rejäl törn. ”I did not see that coming”… tyvärr. Men nu är det här. S och M och KD och andra tävlar i att hitta på fler och fler hinder för att ”slippa” ta emot fler asylsökande. Det skall bli ett stopp till varje pris, känns det som. Och priset är redan högt. Det mänskliga priset. Det andra, penningen, kommer aldrig att kunna jämföras med det lidande som vi inte lindrar, inte vill se eller bry oss om bara för att några av oss fastnar i ett räddhågset navelskådande.

Socialdemokraterna har enligt min mening förbrukat allt politiskt förtroende nu! De har gått från att ha siktet inställt på medmänsklighet till att enbart ha siktet inställt på makt. Ja, makt till varje pris. Och till makten hör att också ängsligt lyssna efter röster som verkar vara de högstskrikande för varje tillfälle. Och då Socialdemokraterna haft ett stort flöde av sympatisörer som flyttat till ett annat S-parti, nämligen de med ett D efter, så har rädslan tagit över. Sen har Moderaterna återtagit en position som förr i tiden gav dem dåliga siffror och tveksamt rykte. De ”nya” med M är nu att de gjort upp med förnyelsen och bara lyssnar på dem som talar om pengar och problem med systemet.

Så, i stället för att satsa på att förnya det svenska systemet och göra det mindre byråkratiskt, använda fantasin till att ”uppfinna” sätt som bevarar medmänskligheten så får den stryka på foten för att bevara systemet. Jag har aldrig varit med om så många dumma förslag och beslut hos en regering som just den nuvarande. Men det är inte bara S och Mp som är ängsliga och numera halvblinda. Det gäller i princip alla de andra utom två. Heder åt V och C – än så länge. Jag hoppas att de ändå kan stå emot, för det är viktigare än något annat.

Jag vet att det inte är enkelt – med överfulla asylmottagningar, med fascistiska rörelser som gärna bränner boenden och underblåser hat och våld, med ett kollapsande system som inte hinner med – dvs människor som håller på och bränner ut sig i att försöka vara medmänniskor mitt i allt kaos. Men den valda vägen är en väg ner i helvetet! Tycker jag. Och jag vill inte vara med på den vägen.

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.