Medel mot hopplöshet

Det är aldrig trevligt när det är oroligheter ute i världen. Det brukar bli våldsamt (varför är vi så lätt våldsamma vi människor?) och maktspelet världen över är sig likt från ett år till ett annat.

Men det förändras ändå. Nyss och pågående i Tunisien, vi undrar vad som kommer att hända i Egypten och andra omkringliggande länder som alla har något gemensamt: brist på frihet och alltför mycket hopplöshet. Eller är det just hopplösheten som rinner över och skapar något nytt – ett hopp, en längtan som får ett utlopp, som vågar ta risker?

Då är det som sker därborta ett medel mot hopplöshet,  inte bara för dem som är mitt i det utan kanske också oss andra som mest får rapporter om vad som sker. Men vad sker med oss själva? I oss, och för vårt liv tillsammans?

I den kommande söndagens texter finns den mening som jag fick vid min prästvigning: ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.”

Det har alltid gett mig kraft att citera dessa ord för mig själv. Jag kan inte alltid ord utantill men dessa kan jag! Tack till Biskop Bertil Gärtner som valde orden åt oss tre kandidater den svinkalla januarimorgon 1987. JO, det var mycket kallare än vanligt, – 28 grader på morgonen… men det är en annan historia.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.