Människor som formar andras liv genom sitt exempel

Människor som formar andras liv genom sitt exempel. Det var en längre rubrik än vanligt. Men den är mycket personligt tänkt. För i den finns några av mina tankar om de människor som format mig genom mitt liv. Just nu vill jag tänka på några av dem som inte ingått i min familj utan varit med i mitt liv som vuxna, äldre förebilder.

På varje plats där jag verkat som präst och även annars har jag mött sådana som bara funnits där för mig. Jag fick dem till låns för en tid. De stöttade mig i mitt arbete, fanns i kyrkan när det var mässa eller på annat sätt självklart i församlingens liv.

Samtliga var äldre än jag. Och snart är jag själv så mycket äldre än då att dessa äldre vänner inte finns kvar. Någon har jag fått begrava. Att få hand om sådana människors begravning är fullt av nåd. Får man säga så? Jag tror att mina prästkollegor säkert förstår. För det de gav i livet fanns också fullt med också när de inte längre levde kvar. Vittnesbördet om deras tro lever kvar i mig.

Länge kunde jag ringa och prata med dem, kolla läget, eller utgjuta mina funderingar. Men nu är snart ingen av dem kvar och jag kommer att sakna deras röst, så som jag redan gjort rätt länge nu för några av dem. Jag nämner dem inte vid namn. Ni som känner mig vet ändå.

jag hoppas att många kan ta sig tid och reflektera över människorna i sitt liv innan de helt är borta. Alltför ofta tar vi illa vara på det vi faktiskt har fått som gåva, andras vänskap.

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.