Människans förmågor på gott och ont

Jag funderar över livets mysterier och särskilt människans förmågor; de är så många och så otroligt fascinerande att det känns tungt att behöva säga att felen vi gör med dem är lika många och så otroligt häpnadsväckande att det ibland är svårt att våga vara stolt över att vara människa. Men trots det, är jag det ändå.

Mozart, Bach, Beethoven, Nero, Hitler, Stalin, John Lennon, Streisand, Bob Dylan, Strindberg, Dickens, Tolstoj, Breznev, Bush, Nixon, Moder Teresa, Franciskus, Karl XII, Drottning Kristina, heliga Birgitta, Obama, Glenn Strömberg, Zlatan, Putin, Prinsessan Estelle, lille Isak, Jesus, Mao, Mandela, Idi Amin, du, jag, alla andra….

Alla människor har speciella förmågor. Men vi använder dem inte alltid rätt. Tänk om alla de som vi räknar som goda i världen hade varit ”the bad guys”? Att Beethoven förutom sin musik varit en politisk agitator som blev envåldshärskare och potentat? OM Jesus låtit Frestaren få sin vilja igenom? Om Franciskus blivit kvar i armén och slösat sina rikedomar på fest och orgier? Om Zlatan blivit kvar i Rosengård och slagit andra i stället för att spela boll…

Det finns många OM i världen. De som vi inte kan göra något åt är de som finns hos någon annan. Men de som vi kan göra något åt finns hos oss själva. Att välja väl – att se hur det jag själv gör påverkar andra. Att se att hur jag behandlar andra påverkar betydligt fler än jag ser. Att det lilla minsta i godhetsväg är en stor seger. Därför att det finns andra möjliga val som leder fel och därför är fel.

Fotbollsivern i Sveriges land är just nu stor. Vi väntar och förväntar oss stordåd av ”våra pojkar”, helst allihop och definitivt av Zlatan. Det är naturligtvis kul och jag hejar för fullt som vanligt. Men trots det är det bara en tävling, ett spel med vibbar av stolthet och en hel del fördomar. Världen går inte under på grund av en förlorad fotbollsmatch. Den blir inte heller bättre om den vinns. Men det finns saker som inte ska förloras. Människors heder, kärlek, godhet, öppenhet och barmhärtighet för att nämna några.

Låt oss inte glömma att de goda aldrig är goda fullt ut och att vi alla är kapabla till både ock. Tyvärr. ¨

Men jag tror oss människor om mycket. Mycket gott. Vi måste bara lära oss att respektera varandra, se varje människa som lika viktig som oss själva.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.