Måltid på liv och död – Skärtorsdagens mässa

 

Jesus höll en påskmåltid tillsammans med sina närmaste vänner och lärjungar. Det var en måltid med historiska anor. Det blev en måltid som förändrade historieskrivningen. Och det blev början på det kristna påskfirandet – måltiden som vi här delar med varandra ger oss gemenskap med Jesus Kristus själv.

Lärjungarna förstod inte först hur viktigt denna måltid var. Eller hur var det, Andreas?

(Andreas kanske tänkte så här)
”Alltihop var konstigt redan från början. Utan att vi visste något hade han på något underligt sätt lyckats förbereda allt, det var bara att hitta platsen och förbereda festen. Och när vi var där var inget som det brukade. Vi pratade i mun på varandra för han sa så konstiga saker. Om att doppa brödet i skålen tillsammans med förrädaren. Det var väl inte mig han menade? Och sen ändrade han på allting – brödet var hans kropp, sa han. Och vinet, hans blod. Men vi förstod inte alls. Skulle det inte vara en festmåltid? Nu väcker den bara frågor och det känns konstigt nu att gå ut i natten, efter allt vad han sagt.”

Nattvardsmåltiden har tre olika ingredienser:

Ett bröd. Ett baslivsmedel över hela jorden. Kornen växer av jorden, skördas och mals ner, blandas ihop, bakas för att mätta hunger. Överallt behöver människor bröd. Ja, till och med kan ordet bröd vara synonym för mat. Enkelt, men dock grundläggande och viktigt.

Vin. Druvor som växer i klasar, trampas ner, jäses och blir till en dryck som inte bara är god utan också ger glada hjärtan (så länge man inte drycker för mycket av det). Vin berättar om fest. Om små sammanhang eller stora – överallt kan lite vin förändra känslan mellan torftig måltid och fest.

Bröd och vin. En blandning av det som jorden ger och det som vi människor gör för att leva tillsammans. Detta tar nu Jesus och ger en helt ny dimension. Här, i gemenskapen med honom, genom berättelsen om hans påskmåltid med sina lärjungar, här blir något nytt till.

Vi vet vad bröd och vin är. Men den tredje ingrediensen är den viktigaste, nämligen Jesus själv. ”Detta är min kropp”, ”detta är mitt blod” är inte bara ord som Jesus uttalade en gång utan också ett löfte som han har gett sina lärjungar. Den tredje ingrediensen är därför hans närvaro.

Paulus skriver (i episteln): ”Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp?”

Nattvarden är ett särskilt kännetecken för den kristna kyrkan, ett tecken på gemenskap mellan alla kristna och gemenskapen med Gud själv genom Jesus. Därför kan man säga att Kyrkan fick sin början vid skärtorsdagens påskmåltid i Jerusalem. Och varje gång vi bryter brödet ”är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.”

”Detta är min kropp” – varje gång vi bryter brödet i nattvardens måltid påminns vi om att det som sker på korset är att Kristus bryts ner för att kunna ge liv åt oss! Det är inte bara en symbol i ett stycke bröd. Det är en handling av kärlek till oss. För livets skull.

Påskmåltiden – den som Jesus åt tillsammans med lärjungarna var en måltid som hade mycket av uppbrott över sig. Och så är det fortfarande! Nattvarden är en måltid vid en gräns i livet. Här är det något nytt som sker. Stanna kvar kan vi inte. Det gjorde inte Jesus. Och det gör vi inte. Vi går med honom in i Getsemane, in till fångenskap, förhör, misshandel, dom och död. Vi följer med honom ner i gravens mörker – in i tystnaden och döden. Men vi är också med honom när Guds skaparkraft fyller döden med liv och Jesus uppstår på påskdagens morgon!

Hur går det till? Svaret är att det sker med oss varje gång vi tar emot hans kropp och blod i nattvardens sakrament.

När vi tar emot brödet och vinet görs vi till en gemenskap som når längre och djupare än alla andra gemenskaper. Det går genom tid och rum, genom liv och död. Det kräver inte så mycket just här och nu – mer än att ta emot. Men det visar också att en stor hemlighet i hela livet tillsammans med varandra på denna jord handlar om att tro och ta emot.

Den måltid som också kallas kärlekens måltid är en måltid som Gud delar med oss. En måltid av himmelskt överflöd i former av enkelt bröd och vin. Något som ges oss som en gåva men som också blir till en kallelse för världens liv; att den kärlek som gett oss allt detta vill att vi ska ge den vidare till världen.


Skärtorsdagsmässans predikan
Herråkra kyrka 2017
Markus evangelium 14:12-26, 1 Kor 10:16-17

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.