Lingonsylt och andra Guds goda gåvor

 

Denna predikan är tänkt att handla om: Tacksamhet och glädje över det livets goda som aldrig är självklart.

Vad är det för speciellt med lingonsylt? Kanske tycker ni det är en fånig fråga i en predikan. Men det går att byta ut ordet lingonsylt med rätt många andra saker. Det svarar förstås inte på frågan om lingonsylten. Lingon växer i skogen. Sockret köper vi nog i affären. Och sylten är en god blandning, gjord på det ena eller det andra sättet.

Men kan vi ta lingonsylten för given? Kan vi ta för givet att allt det som vi normalt har omkring oss alltid kommer att finnas där?

Idag är vi friska och starka och kanske nöjda. En annan dag är vi varken friska eller starka. Det är så livet ser ut. Livet är fantastiskt! Men det är inte alltid lätt. Ibland är det till och med förskräckligt. Men hur kan vi bevara glädjen och tacksamheten oavsett vad som händer?

Jag tror att Tacksägelsedagen finns för att vi ska träna oss i att inte ta något för givet och därför lära oss tacksamhet för det vi har.

De tio spetälska som mötte Jesus på vägen led av en fruktansvärd och smittsam sjukdom. De fick inte träffa några andra än dem som också var sjuka. Så de höll ofta ihop. De vädjar till Jesus om att han ska se till deras situation: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss.” Och Jesus svarar genom att skicka dem till prästerna i templet – för det var bara de som skulle kunna ge dem deras sociala liv tillbaka, förutsatt att de blivit friska.

En återvänder till Jesus full av tacksamhet. Och Jesus undrar vart de andra nio tagit vägen.

Kan det vara så att denna berättelse visar hur svårt vi har med tacksamheten? Hundra procent av mänskligheten har fått sitt liv som en gåva av Gud. Hundra procent av samma mänsklighet kommer en dag att avsluta sina liv. Hur många av dem kommer någonsin att förstå att livet de fått inte är en självklar rättighet utan en gåva? En gåva att glädjas över, men inte ta för given!

Kanske är den frågan för stor för många. Kanske behöver vi först börja i det lilla – se på små saker som finns i våra liv, och träna oss i att vara glada för det lilla? Som lingonsylten! Jag gillar lingonsylt. Jag är tacksam för att skogen därhemma har gett så många lingon i år. För det är roligt att plocka lingon – känna dofterna i skogen och glädjas över att naturen har så mycket att ge. Gott är det också.

Men är det självklart? Ett annat år kanske det inte blir några lingon. Eller blåbär eller äpplen – eller någonting alls. Världen vi lever i är inte längre vad den varit. Vi har så länge tagit allt för givet att vi bara roffat åt oss efter behag. Och även om det självklart inte gäller alla så gäller det ändå mänskligheten som en helhet.

I dagens bibeltexter handlar det mycket om tacksamhet och glädje som vänds till Gud därför att det är Gud som är ”alla goda gåvors givare.” Kung David prisar Gud för att all ”rikedom och ära” som kommer från Gud. Trots sin egen världsliga makt vet David att han fått allt från Gud och att allt måste ges tillbaka till honom.

Paulus önskar att församlingens medlemmar skall vara i glädje alltid! ”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud.” För i tacksamheten och bönen till Gud växer vår närhet med honom. Ju mer vi gläds, ju mer vi ber, desto närmare kommer vi glädjen.

En enda av de tio friskförklarade före detta spetälska männen förstod att överföra sin glädje till en tacksamhet till Gud. Hur kan vi finna glädjen och tacksamheten för det Gud har gett oss? OCH hur gör vi för att slå vakt om glädjen och tacksamheten i tider då det kan vara svårt att se några glädjeämnen?

Jag tror att mycket handlar om att kunna se glädjen i det lilla. För om vi bara traktar efter den stora upplevelsen, den enorma glädjen, så missar vi lätt det lilla som alltid finns där och blir missmodiga och tappar glädjen så fort det inte är häftigt och härligt! Den spetälske mannens glädje var enormt stor. Han visste att han fått livet tillbaka. Och jag tror att han därefter hade lätt att glädjas också över alla små glädjeämnen eftersom han varit borta från allt sådant så länge. Det var äntligen  hopp om livet!

Tänk gärna på det som du är glad över, här och nu! Du kan tänka på något litet eller något stort, något som varit för länge sen eller som är nu. Vi vet alla att det inte är självklart så att vi kan vara glada jämt. Men en ingrediens som vi behöver hitta i glädjen är tacksamheten. Glädjen kan ju vara rätt ensidig. Tacksamheten är alltid riktad mot någon annan. Till exempel till den Gud som ger oss rikligt av små och stora gåvor genom hela vårt liv – och som gett oss den största gåvan av alla, sin kärlek genom Jesus Kristus, vår Herre.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

PS
Jag hade gärna velat tala om andra saker än bara lingonsylt. Exempelvis om bröllopstårtor och bröllopsfester, om Midsommardans och stora folkfester där människor möts för att i glädje och fest visa gemenskap med varandra och glädjas ihop. Och om andra tillfällen då människor möts för att visa solidaritet med dem som har det svårt.

Och lägga till: Bomberna som trasar sönder liv. Om människor som ser andra människors liv som något de har rätt att bomba sönder och samman. Om tragiken i att människor av alla åldrar drabbas. Om hur vi sitter på avstånd och kanske är chockade och arga för att människor beter sig så mot varandra. OCH om hur svårt det är för mig att på avstånd se och ta in hur förskräckligt detta lidande egentligen är – ett helvete mitt i glädjen, ett helvete som är skapat för att knäcka all glädje och gemenskap för att skapa mer elände och ännu mer hat.

Men det är svårt att ta med alla sina tankar i en predikan. Här kan jag skriva några till, och till och med avsluta mitt i en mening, bara därför att jag var tvungen att skriva hur svårt jag tycker det är att se på när andra lider medan jag

 

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.