Levande eller död tro

Levande eller död tro – Askonsdagen

Bibelord: Jakobs brev 2:14-17

”Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? [15] Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, [16] vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? [17] Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.”

En av de stora frågorna vid reformationen för 500 år sedan handlade om förhållandet mellan tro och gärningar. Martin Luther hade upptäckt att den tro som han byggt sitt liv kring handlade om att hängivet söka efter att kuva alla sina laster genom bön, bot, fasta och aktivt studium av Guds ord. Men han kände sig likväl som en stor syndare och grubblade stort över hur det kunde komma sig att synden hängde så envist kvar i hans liv. Han gjorde ju allt som hans lärare hade lärt honom!

I Luthers upptäckt ingick bland annat följande bibelord:
Rom 1:17 ”I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.”
Fil 3:9 ”och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.”

Men Bibeln är förstås inte så enkel att man genom några få bibelord får fram allt som behövs för alla livets situationer. Det som Luther lärt oss är just förhållandet mellan vår tro och Guds nåd. Det är inte det vi gör som ger oss tillträde till Guds nåd, utan tron på Jesus Kristus. Och jag skulle vilja lägga till, att det är Jesus Kristus själv som ger oss tillträde till Guds nåd. För hur stark är min tro?

Så säger också Hebreerbrevet, men tillför också en dimension, nämligen att tron inte handlar om att omfatta speciella att-satser utan är ett sätt att leva:

Heb 10:38

Min rättfärdige skall leva genom sin tro. Men: Om han drar sig undan är han inte längre till glädje för mig.

Detta hör ihop med Askonsdagen och hela fastan – den kamp som livet är blir inte mindre bara för att vi tror. Ser vi till vad Bibeln lär om detta kunde vi snarare säga att ju mer vi söker Gud desto hårdare blir kampen i våra liv för att vår tro inte ska få vara en levande och inte en död tro.

Min pappa berättade för mig om hur  en illa en präst i hans uppväxt bemötte dem som hade svårt att klara sig och var hungriga och sökte hjälp hos honom. Vi kan använda direkt bibelcitat från Jakobs brev: ”Gå i frid, håller varma och ät er mätta.” Och vi inser direkt att orden blir ett slag i ansiktet. Det hjälper inte att citera bibelord och se from ut när inte tron på Jesus får förvandla sinnet hos den som säger sig ha honom som sin mästare.

”Vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar?” ”Så är det med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.”

Lägg ihop Luther, Paulus och Jakobs brev och du får en ledning för det liv som du behöver söka efter för att din tro ska kunna vara levande och inte död. Vi måste börja hos Kristus, där börjar tron. Det är den tron som säger oss att Gud vill att alla människor skall bli räddade – och därför förlitar vi på att det också gäller för oss. Men tron söker alltid vidare – annars stannar den av och dör. Det den söker är att göra oss lika vår Herre, Jesus Kristus. Tacksamheten över att få vara ett Guds barn, att få ta emot Guds nåd och förlåtelse hur vårt liv än har varit behöver få en fortsättning för att inte tron ska bli till slentrian.

Och, som sagt, utan Jesus går det inte.

Fastetiden är till för att öva sig i tron – sådan den kommer till uttryck i våra liv, som ett tecken på att vi vill söka efter det liv som Gud har gett oss i vår tro.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.