Kristi Förklarings dag

Idag har jag återvänt efter semestern till att fira högmässor. Det var skönt. Här kommer den skrivna delen av min predikan från Herråkra kyrka i kväll…

En av mina favoritplatser är ett klippblock i en bergssluttning på västra Island. När det är klart väder är det en underbar plats att njuta av naturen och den härliga utsikten. Men när molnen lägger sig runt berget som en våt bomull är det inte någon tilltalande plats. Och inte är det någon utsikt heller!

Utsikten från berget
Utsikten från berget

Söndagens texter berättar om berg som man kan befinna sig på. Mose fick veta att han skulle upp på Sinaiberget och stanna där. När han väl kommit upp täcktes berget av ett moln! Ingen utsikt, alltså! Disigt och tjockt mörkt moln i sex dagar. Men han stannade där. Och på den sjunde dagen förändras allt! Molnet försvinner inte, men bergstoppen lyser och Gud ropar till Mose.

Jesus tog med sig tre lärjungar upp på ett högt berg. En vacker dag, skön utsikt. Och de fick vara ensamma där, trodde de till en början. Men Jesus förändras, han förvandlas så att det känns som hans ansikte är starkt som solen och kläderna vita som ljuset. Och de är inte ensamma längre. Gestalterna Mose och Elia, profeter från det förflutna dyker upp och samtalar med Jesus. Deras närvaro och den lysande Jesusgestalten får dem att känna sig som hemma i himmelen, redan. Och där vill Petrus gärna stanna.

Mose fick möta Gud närmare än någon annan och ta emot de bud och det budskap som skulle forma Israels historia och tro. Han befinner sig på ett berg, och ett moln döljer Guds närvaro för alla utom Mose. Jesus möter Mose och Elia på berget, som en arvtagare och en som fullföljer det som Gud en gång börjat. Men när Petrus vill lägga till något eget, som att bygga hyddor på berget för att alltid kunna stanna kvar dyker molnet upp igen!

Den heliga närvaron döljer sig i ett lysande mol. Och när Gud talar så säger rösten från det lysande molnet samma sak som rösten vid Jesu dop: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Han är min utvalde! Jesus är den ende, den som allt handlar om. Och det ser Petrus när allt blivit ”som vanligt” igen. Han ser bara Jesus! Och hela den här söndagen handlar på sätt och vis ”bara om Jesus”. Upplevelsen på berget förstärker lärjungarnas tro på honom, och visar också oss vem han är. Och vi behöver påminna oss om vem han är och hur han visar det!

När Petrus, Jakob och Johannes fick se Jesus förvandlas och lysa som en sol inför deras ögon fick de en blick in i himmelrikets härlighet och en bild av vem Gud är. Han stod där mitt framför dem. Han som varje dag hade gått med dem till de fattigas läger, till de sjuka som ingen ville se, och äta med de föraktade, dem som alla kallade syndare.

Se på Jesus! Lyssna till honom, säger den himmelska rösten. När vi hör honom säga till en människa ”dina synder är dig förlåtna” eller ”jag säger dig, ta din bädd och gå”, när han möter de små människorna i deras torftiga vardag, då ser vi också den andra sidan av hans härlighet och heliga gudomlighet. Det är inte bara i ljuset han är Gud – också i mörkret, ja i döden är han den uppståndne Herren, han som knäckt dödens makt för att ge oss del av det gudomliga, det heliga, det eviga livet.

Men vad kan vi då lära oss av denna söndag och det som de tre lärjungarna upplevde av den gudomliga härligheten kring Jesus? Kanske kan jag lista några möjliga svar:

  1. Vi behöver ljuset för att kunna hantera mörkret! När vårt sinne är ljust klarar vi av motgångar och elände betydligt bättre än om vi börjar i mörkret.
  2. Alltså behöver vi söka oss till ljuset – inte ljus i största allmänhet utan det ljus som kommer ifrån Gud och som finns i varje liten del av allt det som Jesus Kristus sagt och gjort. Tips: Bibeln är full av ljus! …
  3. Se Jesus! Nyckeln finns alltid hos honom och i honom. Han tar emot mig och dig, trots vår ofullkomlighet. Han gör inte skillnad på folk – alla är syndare och i avsaknad av Guds härlighet, men alla kan möta nåd och frälsning genom Kristus.
  4. Ta emot det heliga i nattvardens måltid som en del av de små förklaringsberg som ger oss del av Herrens härlighet och helighet – där får vi ju ta emot hans nåd, hans förlåtelse, hans liv mitt i vårt eget. Det är stort.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.