Kristen enhet?

Det har varit söndag. Jag har firat högmässa. Predikan om enheten i Kristus. Men vad är det egentligen? Mestadels när orden ”kristen enhet” dyker det upp beror det på att det är en bristfällig enhet i grunden. Men det beror inte på Kristus. Det är på oss som det hänger.

Jesus ber att hans lärjungar skall vara ett såsom han och Fadern är ett – för att världen skall tro. Idag fick vi också höra Paulus gruffa över att han hört att församlingen i Korinth inte kunde hålla sams utan grupperat sig utifrån olika åsikter. Så när vi idag ser mer splittring än enhet vet vi att det inte är något nytt.

Men många önskar att den där enheten skall vara mer verklig och verkningsfull. Om inte annat så i varje fall för att ”världen skall tro.” Men vi är experter på att försöka göra det lätt för oss. Det är ju onekligen lättare att dra gränser än att hålla dem öppna. Typ: ”Där borta finns det en grupp som inte ser på tron på samma sätt som vi. De är med i något annat samfund, det måste vara suspekt…”

Jag skulle vilja säga till herr påven, till alla lutheraner, alla frikyrkliga och alla som kan tänka sig att kalla sig kristna: vi hör ihop vare sig vi vill eller ej! OM vi skall tillhöra Kristus – för att kunna ha enhet med Gud genom honom, så måste vi inse att vi också tillhör varandra.

Och, om vi tror att enheten till det yttre är viktig. Glöm det, om vi då tänker organisation och kyrkotillhörighet. Det kommer inte att ske! Och det behövs inte. Enheten finns redan – i och genom Kristus.

För att den kristna enheten skall kunna bli mer tydlig måste jag, du, varenda en ta in det grundläggande budskapet in i våra liv och omsätta dem därifrån. Från det lilla till det större. Det går inte åt andra hållet. Vi behöver sluta vara rädda för varandra. Vi måste också sluta skämmas över den så kallade splittringen. I stället skall vi vara arga för att den finns! Helig vrede, alltså. Och mest arg blir jag när vi människor underkänner varandra. För det är precis vad stor del av den officiella kyrkosplittringen handlar om.

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.