Kraftens, kärlekens och självbesinningens Ande

Orden i rubriken hör ihop med min prästvigning. Biskopen gav oss ett bibelord som följt mig sedan dess,  inte minst därför att en för mig viktig kristen redan hade gett mig samma ord.

Ordet är hämtat ur Paulus andra brev till Timotheos (1:7) och är också en del av episteltexten på fjärde söndagen efter Trettondedag jul (andra årgången). ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens.” 

Jag brukar stava igenom denna mening flera gånger varje år. Och Gud vet att det behövs. Det är tre ord som alla är knutna till Guds Ande – och till mitt eget liv. Och ett ord som jag påminns om att det som finns där aldrig kommer från Gud; modlösheten. Den må finnas i mig men jag får aldrig skylla den på Gud. I stället ska jag söka efter det som finns i de tre andra orden; kraft, kärlek och självbesinning.

Att tänka på detta just i skiftet mellan påsk-pingst och Trefaldighetstid påminner mig av tanken på Gud som tre i en och en i tre; Fadern med skapelsens kraft, Sonen med den självutgivande kärleken och Anden som blåser in och blåser rent smuts och mörker och självhävdelse – eller vad som nu ryms i ordet självbesinning. Just därför att ordet i sig är mångtydigt blir det också en bild för mig av Andens verk. Och att jag aldrig får fastna i önskan efter bara kärlek och kraft.

blommornaturW032

 

Författare: Lói Stefánsson

Jag är islänning, numera också svensk. Bott i Sverige sen 1976. Inga planer på att flytta härifrån men älskar Island - och Sverige.